Som vanligt var min mobil borta när jag skulle iväg i morse. Inte i väskan, inte i jackan, inte på hallbyrån. Ingenstans fanns den. Men som den smarta brud jag är tog jag KP´s mobil och slog numret för att på så sätt höra vart den låg. Jag svär på att det gick fram signaler. Ingen mobil ringde dock varför paniken steg inom mig. J-r nu tappade jag den när jag tankade igår tänkte jag. Men då kom jag på att den kanske låg kvar i bilen och det var därför jag inget hört. Sagt och gjort så släpade jag med mig alla väskor ut. Väl inne i bilen letade jag under och över alla säten, ingen mobil.
Då slog det mig, vad ringde jag för nummer egentligen?? Lämnade alla väskor i bilen och rusade tillbaka in. Fram med KP´s mobil slog noggrant rätt nummer.. inget hördes. Kallsvetten bröt fram! Tog min vanliga bärbara telefon ut till bilen igen och ringde. Då äntligen hör jag den välbekanta signalen. Som vanligt låg den i väskan och som vanligt såg jag den inte. Jag pustade ut och fick gå in med den vanliga telefonen innan jag for iväg.
Väl hemkommen undrade KP vad jag hade irrat omkring med i morse, och varför jag tagit hans mobil och ringt med. Jag förklarade varför och han svarar med ett skratt: Men du slog ju mitt nummer!
Ridå!
3 kommentarer:
Du är virrigare än någonsin.Börja ät lite kolhydrater.Hjärnan behöver det för att kunna användas!!!
Jag tror att jag håller med bästaste vännen. Det kan vara bra med lite kolhydrater på morgonen så att hjärnan får lite bränsle.
hmmpf jag är på diet har jag ju sagt. I morse var jag precislika förvirrad som vanligt med eller utan kolhydrater..sorry.. Men i morgon när det är tävling ska jag ät lite..
Skicka en kommentar