2008-01-22

Facebook

Hur många mer än jag har tvärtröttnat på FB? I mitt första blogginlägg skrev jag att jag var facebookare av rang. Jo pyttsan FB gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Får jag en invitation till något MÅSTE jag skicka den till minst 20 vänner INNAN jag kan se vad det är?? Que?? Varför då? För att sega ner nätet eller något? Sån där wall to wall behöver jag inte. Jag använder mailen till allt. Och skriver om mitt liv gör jag ju här. Det som var roligt med FB var att jag hittade några gamla riktigt fina vänner igen. Sådan där vänner man vill ha och behöver men som på något sätt försvann i flytten.

Det enda jag använder FB till nu är att en gång varje dag logga in mig och slåss mot Malte med min Slayer. Oftast spöar jag skiten ur honom och det kommer ge mig ett mentalt övertag när vi ska fightas på skjutbanorna i vår.

Så det så!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det kan du behöva om jag fortsätter i samma stil som den 13de januari!

Pangbruden sa...

Ja ja.. Remember the Kaflås.. säger jag ;-)

Anonym sa...

Där sköt du bättre än mig endas för att jag inte var där ;)

séra Jónatan sa...

Jag har tröttnat på Facebook och jag längtar inte tillbaka. Det räcker gott med bloggandet.

I mitt fall var Facebook bara ett sätt att hålla kontakten med dem man redan träffade på dagtid.

Anonym sa...

séra Jónatan. Välkommen hit har allt kikat på din blogg med :-) Jag håller med. Bloggandet räcker och blir över.

Malte: Jag hade skjutit bättre än dig även om du varit där.. mörkerfält minsann!

Anonym sa...

Kan bara hålla med. Att få ett mail som talar om att man har fått ett mail på ett annat ställe kändes urpuckat.

Anonym sa...

FACEBOOK är att slösa bort sitt liv - shit va läskigt tidsfördrivgrejjer det finns där! VEM VILL FÖRDRIVA sin tid? Alltså, jag har fått ETT LIV av Gud/mina föräldrar/ mina förfäder/etc. inte vill jag väl FÖRDRIVA TIDEN? Jag ligger kvar på Facebook ENBART för att bli HITTAD av nån gammal beaknt som vill söka upp mig. Typ nån snygg redig karl som vill uppvakta mig....kram kram från Victoria

Anonym sa...

Vän V. Det var ord och inga visor minsann:-)