Den dagen jag blev förälder omvandlades vissa delar av mitt hem och min handväska till ett mindre apotek. I början var det allehanda salvor, puder amningshjälpmedel, tvättlappar och liknande som inhandlades. Men snart visade det sig att båda teensen var i behov av allehanda medikamenter. Buppen var ända fram till förra året kraftigt allergisk främst mot viss mat. Nötter, mandel, fisk och liknande har varit strängt förudet i detta hem då intag av dylik föda t o m orsakat ambulansfärd. Fjååårtisens första år kännetecknades av ett mindre hjärtfel som medicinerades. När hon fyllde 9 år konstaterades epilepsi, godartad förvisso men medicinering krävdes. Utöver det har vi haft de vanliga sjukdomarna som krävt penicillin ibland och liknande. Nu är teensen ovanligt friska och av de svårare sjukdomarna finns idag inga spår.
Detta har dock orsakat att jag när jag öppnar dörren till medicinskåpet möts av allt från digitalis, astmamediciner, cortison och adrenalinsprutor till hjärnpåverkande tabletter och stesolid. Jag borde ta en påse och vandra i väg till mitt andra hem apoteket med dom men det har visat sig att de stundom är bra att ha.
För ett par år sen var vi på Liseberg och trängdes med ca 100.000 andra galningar. Jag och exmaken tog varsitt barn i trängseln och försökte åka något iallafall. Vi bestämde möte ett visst klockslag framför ett visst chokladhjul. När jag och dottern står och väntar så stuper det en man mitt framför näsan på mig. Han slår i huvudet kraftigt mot asfalten och börjar att krampa. Efter en kort stund är han alldeles blå och ögonen har trängt ur skallen. Fullständigt kaos utbryter. De sjukvårdskunniga som rusat fram kan inte göra så mycket. Då stegar jag lugnt fram tar upp en stesolidklysma ur handväskan sträcker fram den med orden, jag har stesolid om ni behöver. Jag är än idag övertygad om att detta räddade mannens liv, han var i oerhört dåligt skick.
Jag har tänkt mycet på detta genom åren. Ett fullsatt Liseberg och han krampar mitt framför näsan på en "kärring" som går omkring med stesolid i handväskan. Hur stora är oddsen för det? Den mannens dagar på jorden var iallfall inte räknade. Och någon makt måste ha vakat över honom.
Det är inte så dumt ändå att vara ett vandrande apotek.
4 kommentarer:
Mina tankar förvirrar sig omedbart till vår stundande pensionärresa. Visserligen blir man ju som ett barn när man blir gammal men tror du att medikamenterna från teensens barndom är brukbara även i detta sammanhang. Jag kan bidra med de små roliga pillrerna jag fick när jag spräckte ett revben våren.
Tja adrenalinkickar är väl inte att förakta..eller?
Jaha, här hör man. Ni ska inte bara dricka likör i små flaskor i bussen, utan här ska också skojas med piller och annat. Kommer ni att kunna redogöra för nåt om er resa efteråt..?
Du Pangis, låter som en ypperlig resekamrat, rena rama doktorsväskan i din handväska.
Gatuflickan. Jadå jag bruakr förse mina klubbkompisar med allehanda medikamenter. Har farit land och rike kring med väskan full i många år. Den vanan är svår att bryta.
Skicka en kommentar