Mitt första äktenskap tror jag började brista i det ögonblick vi slutade med skyttet jag och Ex. Vi förlorade kittet. Barn och jobb tog överhand och vi hade (bortsett från barnen då) inget som höll oss samman längre. Vi slutade någonstans att prata samma språk. Man kan inte bara vara gift för barnen skull. Då blir man olycklig i slutändan. Nej jag tror på både gemensamma intressen och att man när kapabel till att göra saker på egen hand.
Mitt förhållande med KP ändrade sig när jag återupptog skyttet. Vi fick den gemensamma nämnaren. Kittet gjorde oss båda trygga.
Över till något helt annat. Nu har jag en sån där "jag får massa paket helg" igen. Helt apropå. Hmm jag måste gjort något gott igen som jag inte känner till. KP kom hem med en ny diskmaskin till mig igår. Jag har klagat ett tag på den andra för den hakar upp sig ibland. Via sina kontakter hade han fixat en jättefin begagnad ja den verkar vara i nyskick. Tack för den min älskling. En annan man i mitt liv som inte är min älskling men väl min skyttecoach meddelade igår att jag skulle få min nya gummikolv till revolvern i present av honom! Det var en försenad födelsedagspresent! Tackar och bockar så nacken skakar!
Jag är en märklig kvinna. Två gånger i mitt liv har jag fått kolvar i födelsedagspresent och jag har nog blivit gladare för dom än för allsköns juveler. Hur många kvinnor skulle göra det? Vad vill ni helst ha i present?
-3 kg hittils! Det ni :-)
3 kommentarer:
Jag går och suktar efter ett armbandsur.
Jag vill ha ett ordentligt svettigt dressyrpass.
...eller också vill jag ha en montör (omedelbart) som får ihop min nya säng. Beskrivningen är sju gånger värre än IKEAs och jag har ju inga verktyg som passar.
Skicka en kommentar