Om arv och lathet i arla morgonstund

Det är intressant det där med gener och arv. Nu är jag inte så enormt insatt i hur det fungerar rent biologiskt men man kan se på sina barn hur de ärvt egenskaper ens egna mor- och farföräldrar hade.

I min släkt, både på fädernet och mödernet, har det alltid funnits konstnärliga inslag. Farmorsfar var en lat spelman som hellre låg i de värmländsk dikena och spelade fiol. Min (biologoske) far kan spela all världens instrument på gehör (Han är också lat) Hans farfar var mästerlig i att snida kopparting såsom grytor, kaffepannor etc. Om han var lat förtäljer inte historien.

Min morfar, som inte var lat, hade en enorm berättarförmåga och kunde både teckna och skulptera riktigt bra.

Min mor som inte heller är lat mycket skicklig på att teckna och handarbeta.

Jag är halvlat och lite lagom hyfsat skicklig att teckna och har hyfsat gehör. Vad gäller handarbete så har jag vid något tillfälle i min ungdom virkat en duk.

Huruvida teensen kommer att komma över sin tonårslathet återstå att se men det konstnärliga i dom kan man redan skönja.

Dottern är väldigt musikalisk och spelar både i band och går på en musikinriktad friskola.

Sonen då den stora Buppen. Ja det var en diskussion med honom i morse som fick mig att fundera på detta. Han spelar teater och fick ju som ni vet en s.k Academic Award i både syslöjd och bild i höstas. Morgonens samtal handlade om hans nästa projekt i slöjd. En utveckling av momentet tovning. Det fick inte vara för enkelt eller likartat det han tidigare presterat.

Kan ni tänka er att sitta och morgonprata över en kopp Chai Latte med en numera kortklippt, finnig, moppeälskande och datanördig 15 åring kring ämnet tovning!!! :-)

Dagen var räddad!