F-n vad sur jag är! Det finns nog ingen som kan få mig på så dåligt humör som fjååårtisen. Jag har stort överseende med mina teens och ett enormt tålamod men missbrukar dom den friheten ja då jäklar slår min råttfälla igen. Fjåårtisen tillbringade hela dagen igår hos sin kompis trillingen i huset mitt emot. Helt ok, jag ringde och frågade om hon skulle komma hem och äta med oss.. men inte.. helt ok det med. Kl 22.00 ringde jag och sa att hon fick komma hem, då började hon gnälla om att sova över. Hon hade inte orkat komma in 3 m över vägen och fråga, utan jag fick sovaövergnället i örat när jag bad henne komma hem. Nej ni j-r hon fick komma hem! Jag kan inte acceptera att familjen betyder så lite, det var bara att pallra sig hem.
Sen har vi det där med konfirmationen, ett j-a tjatandes varje söndag. Har man åtagit sig något så slutför man det. Min familj är från Norge. I Norge är konfirmation en av de största saker man gör i livet. Det är oerhört viktigt för min mamma att barnbarnen konfirmerar sig, det är först då man inträder vuxenlivet. Jag respekterar min mors åsikt men mina barn har fått välja själva. Stora Buppen var nyfiken och hade en jättefin konfirmationstid. Fjåårtisen borde ha avstått inser jag nu. Hon är inte tillräckligt motiverad och jag är rädd för att hon gör det för att få pengar av mormor. Så nu har vi haft en ganska tuff diskussion kring detta. Hon har lovat bot och bättring för är det någon hon avgudar så är det sin mormor.
Slutligen kommer hon med en lapp ang friluftsdag som hennes far inte orkat fylla i. Hon ska på PRAO och inte vara i skolan på några veckor. Jag får återigen ordna upp det hela och får skicka lappen till skolan. Jag blir så trött!!!!!! Och sur!!!!!
Ändå älskar jag henne mer än mitt eget liv
4 kommentarer:
Gnäll och tjat, eller töling, som det heter i Värmland, är det värsta som finns. Det är i dom stunderna man hade velat dra sig ur den situationen som ledde till barn...men bara i dom stunderna;)
Tonåringar är som de är. Känner igen det där med konfirmation i Norge, det är jättestort. Det blev jag varse när min norska guddotter konfirmerades för några år sen, och jag följde min väninnas väg och förberedelser fram till konfirmationen. Puh.
Shit va overkligt... att man skall hamna där en dag. Tonårstjejer asså. Man vet ju själv hur man var. Usch.
Men! Jag gillar tonåringar o dess attityder. Det är något... ja hur ska jag säga... ballt med dem på något sätt.
Jag tror att jag fortfarande är lite av en tonåring. Jag tror o hoppas innerligt att jag kommer bli en jävligt bra tonårsmamma.
Iiiiiihhhh fan asså. Va oroliga vi kommer vara när de är ute o busar på nätterna, när de vill sova ööööver osv.
Läskigt men härligt på någe sätt...
Fru P Jag gillar med att ha teens, bara manhar litwe teen i sig själv och inte blir en förbudsmorsa. jag har alltid pratat med dom och förklarat varför jag säger si eller så.. samtidigt som jag har gjort j-lgt klart att det är jag som har sisita ordet. Däremot är det sällan jag säger nej. Men å andra sidan.. dom är rätt schyssta mina teens.. Ha du får tre ursnygga teenstjejer.. ni får börja med skytte hur ska ni kunna försvara er:-)
Skicka en kommentar