Jag växte upp i en familj där den som var minst intresserad av mat blev kock, min syster. Som tonåring extrajobbade jag på restaurang, vi pratade mat hemma och gör än. Min far bakade frukostbröd åt oss innan vi till skolan. Inte alla dagar men ofta. 1984 när jag var 19 år började jag prenumerera på min första mattidning, Gourmet. Dom finns kvar än i rosa tidskriftssamlare i källaren. Jag har åtskilliga sådana fulla med allehanda mattidningr och 104 "aktiva" kokböcker. Dvs kokböcker som jag läser. Jag lagar sällan eller aldrig mat efter recept för det behöver man inte när man har läst recept i stort sett varje kväll i 24 år. Recept är en inspirationskälla. Jag tror mig kunna laga det mesta. Ja kanske inte märgpipa och oxsvans för det intresserar mig inte, men att vispa ihop en aioli som inte skär sig eller en bechamel perfekt rund i smaken är inga problem. De flesta menyer komponerar jag i hop när jag handlar och jag fullkomligt älskar det. Jag går igång på matlagning helt enkelt. Det sitter i nyporna.
Däremot kan jag inte baka, jag kan inte baka alls. Har noll känsla för mjöl och smör och bakpulver. Det blir torrt, platt, hårt, smälter ut och hej kom och hjälp mig.
Den man jag älskar över allt på jorden och som jag gladeligen skulle mata med allehanda sköna maträtter är totalt ointresserad av mat. Kvittar han lika, han äter för att överleva och lever inte för att äta. Men han älskar hembakt. Bröd, bullar och kakor och han tycker att det hör helgen till.
Visst är det ödets ironi:-)
7 kommentarer:
interesant mamma
Min fjååårtis gillar inte kålpudding kan jag lova:-)
Ja, men alla vi andra gillar din mat. Du är en utmärkt receptmakare när jag ringer och måste ha inspiration när mina matgäster kommer.
Dessa säger att jag har gjort ett lyft i min matlagningskonst sen jag skiljde mg!!
Men jag älskar dig iaf!
jag gillar också att laga mat.. men inte ensam.. då blir bara tråkmat.. lagar något för att få i mig föda.. men är sonen hemma eller man har nån lover då jävlar lagas de mat..
Mat ja. För oss är det också mer för att överleva. Tyvärr. Mat är roligt när det är gott o när någon lagat den med omsorg! Men vardagsmat... allvarligt?? Finns det något som är så JOBBIGT, irriterande o frustrerande. Man måste ju äta. Det blir samma tråkigheter vecka efter vecka :-(
Nu har jag hakat på ett kedjebrev (avskyr egentligen sådana) där man byter recept m varandra. Såna recept man kan i huvet... har redan fått in en del enkla o smaskiga recept...
Jag är inte heller någon älskare av att laga vardagsmat. Med hungriga barn måste det gå snabbt.. Då blir det mycket pasta i mitt hus. Pannkakor får min KP göra, jag vägrar.. Men annars är mat det bland bästa jag vet! :-) Pöss på er!
Älskling: Puss i massor till dig
Skicka en kommentar