2010-10-31

Vem f-n behöver F&S..

7 skottkärror löv.

6 garderober och 3 köksskåp senare.

Sitter jag här och inser att jag ska förflytta mig till övervåningen och fortsätta.

Det mina vänner kommer inte gå lika enkelt.

Övervåningen är teensens domän.

Jag kommer ha en kropp likt en fitnessguru efter detta röjningspass.

Det och träningsvärken från helvetet.

Wish me luck.

:-)

2010-10-30

Dryg och älskad


Och nu över till något helt annat..

Minns ni när katten skickade i väg en inbrottstjuv för några år sedan..

Sedan dess har det ju varit lugnt i min lilla by och mig veterligen är det fortfarande tjuvfritt.

Tror fan bråka med min gaphals:-)

Han är ett rött hår av hin min katt. Fet, dryg och extremt bortskämd. Han går gärna ut genom kattluckan men inte in, även om han numera kan. Det har hänt att han stoppat huvudet in och stått där och gapat ända tills man gett upp och släpat sig ur soffan för att öppna dörren åt honom.

Jamen, har man stoppat in huvudet kan väl släpa in hela kroppen?? Men inte han inte.

Så fort någon kommer hem ska han ha mat. Det spelar ingen roll om han nyss fått en påse, kommer nästa familjemedlem innanför dörren ska han ha en påse till. Och går jag ut i köket för att förbereda middag står han genast nedanför benen på mig och gastar att han vill ha.

Falukorv, makaroner, potatis eller fläskfilé spelar ingen roll. Han anser att han ska smaka och gapar ända tills jag får nog och kastar ut honom helt enkelt.

Det där med Pavlovs hundar fungerar dåligt. Han ger aldrig upp och den klassiska betingningen fungerar uppenbarligen bara på en hund. Katter är opåverkbara. Åtminstone min.

Nu när vi ska flytta till andra sidan av staden så är ju katten ett problem. Han har sitt revir här sedan snart 10 år tillbaka. Han känner alla och går runt i stugorna och småpratar med grannarna, alla är vi hans betjänter.

Men.

Flytta måste han. Det enda teensen har som krav är att Moroten ska med. F.ö är det helt ok att bryta upp deras barndomshem. Men stannar katten så stannar dom.

Dom är så stora mina barn men när det kommer till deras katt så är dom fortfarande små:-)

Och katten, ja han är inte bara dryg och bortskämd han är oerhört älskad med:-)

Av alla, utom mig.

Men så är det oftast jag som torkar spyor, damsuger katthår och slår ihjäl halvdöda möss som han dragit in.

För att inte tala om alla dessa fågelfjädrar som finns överallt när han haft pippipartaj i vardagsrummet.

Risken är väl dock att grannarna får problem med inbrott igen när vi väl kommit på plats norröver.

I Dylta lär det däremot bli lugnt...

2010-10-29

Dessa förbaskade löv..

Det finns mycket jag kommer att sakna med mitt hus när jag flyttar. Tillräckligt mycket faktiskt för att ge mig ett visst mått av ångest.

Vad jag däremot inte kommer att sakna är alla dessa förbaskade löv varje höst.

Jag kör inte en skottkärra, inte heller två eller fem.

Jag kör 70 skottkärror vareviga jävla höst!

KP´s lilla Poppel som han klagar över är en spott i havet i jämförelse, en fis i rymden eller ett sandkorn i öknen.

Så varje dag jag numera tvekar, eller tycker det känns lite småtrist att sälja, så går jag genast ut och krattar ihop ett par kärror.

Ångesten försvinner snabbare än en avlöning..

Pangis goes alzheimers light

Ibland blir jag så jäkla trött på mig själv.

Visst jag har det ju bra och inte längre bekymrar jag varken över vikt, form eller ev gråa hår.

Celluliter och gäddhäng är för länge sedan accepterat och i allmänhet beter jag mig hyfsat och anständigt mot folk.

Men.

Jag kan vara så förvirrat glömsk.

Glasögon här, nycklar där och mobilen letar jag efter minst 10 gånger om dagen. Jag går ut i köket när jag egentligen ska till damrummet och det är väl ett under att jag kommer ihåg att gå och lägga mig på kvällen.

Kunde lika gärna bli ståendes vid sängkanten och fundera över vad jag gör där.

Idag har jag glömt en matpåse på jobbet. Jag har 3 mil dit så jag är inte sugen på att åka tillbaks och hämta den. Förvisso ingen större fara, den finns kvar på måndag och mat har jag hemma.

Men så var det ju med den där ljuvliga chokladen från Venus i Askersund som jag skulle lyxa till helgen med.

Den ligger där fint förpackad i sin påse tillsammans med det andra i jobbets kylskåp.

Helgskinkan och grönsakerna klarar jag mig utan men den där chokladen..

..Det suger mest av allt.

Som straff för mitt glömska beteende får jag nu gå ut och kraffsa upp ett antal skottkärror med löv.

Rätt åt mig!

2010-10-27

Blir en spännande resa det här..

Ja en sak är i allafall säker.

Det kommer bli en spännande tid det här, på många sätt.

KP raringen och jag tar oss allt närmre ett riktigt samboskap.

Nästa vecka kommer mäklare för husvärdering och sen kommer det att rulla på i en rasande takt.

Det mest spännande ligger i hur vi två, KP och jag, ska kunna kompromissa framöver.

Två starka och envisa som båda vill ha det på sitt sätt.

Vi tittade på förvaringsmöjligheter i helgen och redan då tänkte jag tanken.

Det han vill ha är inte det jag tycker är snyggast.

Nu tog vi det inte till diskussion, vi smygkikade ju bara lite men jag är fullkomligt övertygad om att den närmsta tiden kommer innebära en och annan diskussion.

Färg, form, material och hur.

Kompromissernas tid har inletts.

Själv tänker jag ta det med ett skratt men med en dåres envishet hävda min rätt.

:-)

2010-10-25

Friskt??

Alltså ibland undrar jag vad sjutton vi håller på med egentligen.

Igår gick vi upp tidigt tidigt. Förvisso redan på plats i Lidköping men tidigt ändå.

Innan klockan var 08.00 var vi på plats i en grusgrop, modell enorm. Regnet vräkte ner och det stormade friskt i den 3 gradiga temperaturen.

Grusgropen var snart ett minne blott och förvandlad till lervälling.

Klafs klafs sa det om de stackars iskalla och genomblöta fötterna när man försökte gå.

Efter en timmes tid var t o m mina regnkläder genomblöta.

Hur stora är oddsen för det?

Till på köpet betalar man dyra pengar för att få uppleva något dylikt.

Inte bara en gång, utan två.

Är det friskt?

Vad gjorde ni i helgen då?

2010-10-23

Har fått en Riktigt trevlig bordslavalje

Har fått en Riktigt trevlig bordslavaljer

2010-10-22

What´s up

Den här bloggen tenderar mer och mer til att bli en måndag-fredagshistoria.

Vad jag ska göra och vad jag har gjort.

Men.

Så länge inte inspirationen sträcker sig längre än hit så får ni hålla tillgodo med det lilla.

Vecka som gick har jag återigen haft hustitt.

Jag har även anmält värdering av mitt hus.

Ett litet steg för mänskligheten men som ni vet ett stort steg för mig.

Jag har även haft deluxe mycket att göra på jobbet så jag kan verkligen ta en välförtjänt helg.

Helgen kommer tillbringas på annan ort.

Tävling med sedvanligt besök hos fina vänner.

Sen avslutar vi det hela med lite släktkalas på söndageftermiddag.

Om det nu inte vore för all den här snön som kom för tidigt så skulle jag säga att det står en ypperlig helg för dörren.

Hoppas på töväder jag.

Det måste va ett skämt det här.

Det måste va ett skämt det här.

2010-10-19

En flytt kommer närmre..

Borde blogga lite va, eller hur?

Det var ju ett tag sen sist.

Helgen gick i ständadet och plockandets tecken. En tjej var och tittade på mitt hus. I morgon kommer hon tillbaka och tittar igen.

Spännande men samtidigt lite skrämmande.

Jag har bott här så länge att varenda hörn andas Pangbrud.

Det är så mycket mitt det här huset som ett hus kan bli.

Det är inte perfekt och det har både brister och skavanker men det är mitt.

Samtidigt är KP min man. Han som jag ska dela resten av mitt liv med. Han som jag kan tänka mig att göra kompromisser och uppoffringar för.

Och ja.

Han gör sina för mig, tro inget annat, men när det kommer till husfrågan är våra liv och våra barns tillvaro sådan att det trots allt är lämpligast om jag flyttar på mig.

Så jag flyttar och han tvingas fria:-) Rättvist va?

Vi har kommit ett stort steg närmre det gemensamma livet KP och jag.

Nu återstår bara resten..

Någon som har flyttkartonger liggandes??

2010-10-15

Funderingar en fredag

Återigen ett livstecken från en numera usel bloggerska.

Veckan som gick i Närkestaden har ju som ni alla vet färgats av att man anhållit en ung slyngel för ett flertal av våldtäkterna.

Sedan länge har min dotter och hennes kompisar varit belagda med vissa restriktioner. Aldrig vistas på stan själv kvällstid och har dom inte varit två har vi hämtat henne. Nu har tjejerna fattat själva och inte velat varit ute på stan kvällstid.

Dom insåg det otäcka.

Nu tror ju jag i o f s att det inte är över med det här. Visst, en är tagen, men det finns fler sjuka därute.

Kanske kommer polisens uttalande om att det skulle bli lugnare, trigga några andra?

Vi kommer fortsätta att vara försiktiga, det är ett som är säkert!

Min största fundering är nog hur man orkar som förälder. Förälder till våldsverkaren men även till en ung flicka som skadats så illa.

Vetskapen att ens son utvecklats till "värsta sortens monster". Vad hade man kunnat gjort för att förhindra det? När gick det snett? Varför?

Hade det varit mitt barn hade jag nog aldrig kunnat sluta fundera över vad jag hade gjort för fel och vad jag hade kunnat gjort annorlunda.

Detta kvinnohat...

Jag har ofta undrat vad som vore värst. Att ha ett barn som är mördat eller ha ett barn som är mördare??

Jag finner inget svar och hoppas jag aldrig sätts i situationen.

Helgen går i städandets tecken, en dam ska titta på mitt hus på söndag.

Vi kanske blir sambos i ett hus till slut, KP raringen och jag:-)

2010-10-10

Om nu någon vill vet hur min helg har varit...

Vill ni veta vad jag gjort i helgen?

Kanske inte det nej men det får ni göra ändå.

Fredag, god mat, och två glas rött. Prick. Varken mer eller mindre för klockan 07.00 på lördagsmorgonen bar det iväg till skjutbanan och tävling.

Det går framåt så sakteliga mitt skytte, äntligen. Armar, armbågar nacke och rygg behandlas och knäcks loss. I takt med att låsningarna blir färre så skjuter jag bättre.

Åtminstone tillfälligt men man får glädjas åt det lilla:-)

På aftonen var vi ute med skyttegänget och åt, drack vin och gick t o m på lokal.

Vid midnatt bröt KP och jag upp, likt två Askungar, och tog den berömda, näst sista nattbussen hem till landet och katten. Vi orkar inte vara ute till 02.00 längre när sista bussen går. Midnatt är gott och väl nog för två 45 plussare på vift:-)

Idag.. Lång seg och välförtjänt morgon. Därefter lövkraffsning som alltid på hösten. Återigen god mat med tillhörande julmust i glasen. Vad vi åt? Oxfilé och ugnsrostade potatisklyftor med färsk rosmarin och vitlökssmör. Allt hemlagat. Jag åt sallad till och KP raringen fick i sig en gurkbit:-) Man kan ju dö av för mycket grönsaker eller hur:-)

Efter maten en skogspromenad som resulterade i 2 kassar fulla med trattisar. En hundrastande dam som vi mötte på vägen blev så imponerad av vår skörd att vi gav bort den ena åt henne. Där gjorde vi någon glad och fick en stjärna i kantarellhimlen.

Efter rensning och bortgivande av mer svamp såsade vi ner i soffan och kollade på film till kaffet.

Nu kvällstidningar och suveräna serien The Edge..

En riktigt bra helg det här.

Hur var eran?

2010-10-08

Mitt lilla bidrag kring årets fredspristagare

Modigt var ordet för dagen.

Modigt av norrmännen.

Att ge Xiaobo fredspriset.

En värdig pristagare.

Att de vågar trotsa en stormak, trots påtryckningar, väcker stolthet i mitt norska blod.

Sen.

Tar dom igen lite av vad dom förlorade i ansende när Obama fick förra årets pris, visst det kanske fanns skäl men det finns så många andra som under många år gjort sig mer värdiga än Obama.

Som Xiaobo.

Grattis, hoppas du får veta att du fått priset och att du i omvärldens ögon är så värdig en Fredspristagare kan vara.

Nu ska det bli intressant att följa utvecklingen mellan Norge Kina..

Kan bli en spännande höst det här

:-)

2010-10-07

Det finns sånt som betyder..

Vänner är inte att förakta.

Gamla som nya, unga som äldre. Fula eller fina. Fattiga eller rika.

Så länge dom bara är där. Vare sig dom behövs eller inte. Oavsett om åren har gått eller om man är på olika platser i livet.

Riktiga vänner finns egentligen alltid kvar.

Jag tillhör dom där som kan säga att jag har riktiga vänner, på så sätt är jag rik.

I kväll fick jag telefonsamtal från en av dom sen förr. En av dom som varit med. Varit med om allt.

Goda stunder, ledsna stunder. Stöttat i hopp och i förtvivlan.

Som kan min historia och som jag växte tillsammans med under många år.

Som var med och formade.

Som verkligen vet.

Såna här telefonsamtal en mörk torsdagskväll, när man suttit på ett möte som aldrig ville ta slut, ger energi.

Man blir liksom bara så glad även om man uppdateras i sorgliga händelser.

Att Slyngeln sen kommer hem och har fått sig och Punkbandet en alldeles egen manager gör ju inte kvällen tråkigare direkt.

Kan morsor rodda tror ni?

:-)

2010-10-06

En jävla dag helt enkelt

Kommer till arbetsplatsen och ser att ett annat företag helt fräckt snott vår postlåda. Tagit bort alla märken från distrubitionsstjänst (Vi får en hel del tidningar) samt satt upp sin företagslogga där.

Gossen från företaget såg nästan rädd ut när jag meddelade vad sur jag var.

Ja, inte bara nästan han såg rädd ut faktiskt.

:-)

Sen läser jag ett protokoll från ett möte jag ej deltagit i och där står det att jag ska få "innihelvetsmycketmerattgöraefterjul"

Hjärtsnörp var bara förnamnet så då skrämde jag upp stackars chefen en stund med.

Det var en rejäl felskrivning.

Tur för dom.

För.

Jag är på hugget idag:-)

Beware!!!

2010-10-05

Uttråkad

Slyngeln spelar vidare. Gammal hederlig punk med ganska så fyndiga texter, om man nu lyckas höra dom genom skrålet.

Jag som trodde att det var vackra dottern som skulle bli rockstjärnan i familjen. Hon med den starka, bedårande rösten.

Men icke sa Nicke.

Resten av veckan kommer uteslutande gå i arbetets tecken. Till på köpet är vareviga kväll inbokad.

Känns det igen?

Ibland tycker jag att livet blir lite väl tradigt faktiskt. Det händer inget mer än jobb, skytte och möten eller träning på kvällen.

Jag gillar att ha något annat att se fram emot. Något som ger energi och piggar upp. Blir livet för likartat ja då ledsnar jag helt enkelt.

Det invanda och vanliga gör mig bara uttråkad.

Nej, några höstdepressioner har jag inte men jag måste nog få göra något annat snart. Något som inte innefattar skytte, fiske eller jobb.

Så är det bara.

Fram tills dess är det bara att kämpa på..

..och glädjas åt en och annan bok samt den nya fantastiska serien The Edge..

Fridens alla.