2010-11-30

Inlägg 1 i 30 dagars bloggande

Eftersom jag lider av bloggtorka så tror jag att jag ska följa det här bloggreceptet som jag snodde någonstans i cyberrymden.

Jag startar idag med att skriva om mig själv.

Vad finns det att skriva då som ni inte redan vet.

40 plus, ja eller kanske 50 minus då. Två teens, sambo to bee och en bonus. Fet katt inte att förglömma. Enligt pappren högutbildad men med en lön som inte gör pappren rättvisa, den borde varit högre än den är. Men så är det väl alltid med löner.

Tävlar i pistolskytte, gillar att åka skidor och att laga mat. Har en man som också tävlar i pistolskytte och gillar att åka skidor men i stället för att äta mat så fiskar han upp den.

I februari går flyttlasset och jag försäkrar er att det är fan i mig så mycket jobbigare att sälja än att köpa hus.

That´s it folks för idag, i morgon tar vi oss an min första kärlek. Om jag nu minns den. Jag är ju inte så ung som sagt..

30 dagars bloggande:

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

2010-11-26

Veckan från helvetet

Startade med ett par timmar på barnakuten med vackra dottern.

Yrsel, illamående, ljuskänslighet och huvudvärk.

Inget allvarligt konstaterades och hon var hemma resten av veckan fram tills idag.

45 minuter i skolans röriga lokaler och det var dags igen.

Resten av dagen har vi spenderat på USÖ och gjort allehanda undersökningar. På måndag fortsätter det.

Till på köpet har jag blivit hemlös:-)

Och med ny bostad. Den sammanboendes bostad.

Vad säger ni om det? Vi är som en ketchupflaska KP och jag. Först kommer ingentin, sen ingenting men när det väl drar igång ja då går det med en väldans fart.

Däremellan har jag försökt jobba...

Det lilla jag hann

2010-11-23

Japp

Ja det händer saker..

Hela tiden.

Och fort går det.

Men jag har så mycket att göra nu så jag återkommer..

Tills dess..

Härda ut i snön har vi tur har den smält innan midsommar..

Peace

2010-11-19

Bekymmer

Jag brukar inte klaga på mitt jobb och det ska jag inte göra nu heller.

Men.

Jag är lite bekymrad och det tänker jag sätta ner på pränt.

Man minskar och drar ner på våra tjänster och många i min närhet balanserar på gränsen. Jag ser sjukdomssymptomen och en del har helt enkelt kastat in handduken.

Kunniga kollegor väljer att ta ut pension tidigare än de behöver för de orkar inte längre. Någon får byta tjänst.

Likt "10 små negerpojkar" ser vi ut idag.

För.

Ingen ersätt.

Kvar blir jag.

Den ena tjänsteprocenten efter den andra läggs på mig och jag räknade ut i går att jag nu de facto är uppe i 170%.

Visst kan man säga byt jobb, och visst kan jag börja söka mig nya tjänster. Men jag trivs med mycket och jag tror min chef, som är i samma situation, behöver den lilla kompetens som finns kvar.

Som stöd och hjälp. Han försöker verkligen men han jobbar ständigt i motvind.

I går kväll funderade jag på att kontakta facket. Problemet är att vår företrädare har liknande tjänst som jag och är delvis i samma situation.

Det finns liksom ingen bra utväg, ingen bra lösning mer än att kasta in handduken då, men till det är jag allt för envis.

Så.

Jag tar en dag i taget men tänker absolut inte riskera min hälsa. Hellre lever jag på existensminimum och KP:-)

Fram tills det kavlar jag upp ärmarna och ser fram emot helgerna.

Likt en robot..

2010-11-17

I natt jag drömde..

Oj oj oj

Mäklaren ringde.

På söndag är det ju första visningen av huset och redan nu har 3 personer kontaktat honom och meddelat sitt intresse..

Kittlande.

I natt drömde jag om budgivningen. 3 personer bjöd och till slut var vi uppe i 1.030.000:-

Då slängde jag in ett bud på 1.4 miljoner kronor.

Sen ägnade jag resten av natten till att försöka komma på hur jag skulle bortförklara det för mäklaren.

Vad skulle en drömtydare säga om det här månne?

2010-11-16

Det kom så plötsligt..

.. sa flickan..

Så även jag.

Från att ha skickat in en beskedlig liten lapp till mäklaren angående önskemål om värdering så står jag nu här med en till saluskylt framför huset, annons på hemnet och visning på Söndag.

Allt inom loppet av 2 v.

I många år har vi segat och väntat och använt tiden till annat och nu sker allt liksom på en gång.

Jag hänger inte med i svängarna och jag är ju inte längre så förtjust i alltför snabba berg- och dalbaneåk.

Men jag har själv satt mig i vagnen och frivilligt åkt uppför krönet så nu är det bara att försöka njuta av färden, även om den är kittlande och inte helt behaglig alla svängar.

Å andra sidan, precis som med ett berg- och dalbaneåk, så är det väldigt skönt när resan är över. När man får kliva ur vagnen och pusta ut.

Sen slå sig på bröstet och tycka att man var modig som vågade.

Livet är som ett tivoli.

:-)

2010-11-14

Om den sänghamlande kungen

Alltså jag skiter i kungens eventuella promiskuösitet. För min del kan han ha hamlat runt i åtskilliga sänghalmar på sin fritid.

Ett rykte säger att han väna hustru levt på samma vis periodvis och so what. Dom är väl som folk flest när det kommer till kritan. Eller ja, folk flest kanske har lite mer etik och moral innanför pannbenet så det var en dålig liknelse.

Rykten är i o f s rykten och det tar jag vanligtvis med en nypa salt.

Fröken H som nu talar ut i Expressen för dyra pengar är väl både tragisk och avdankad sen länge. Långt ifrån sin forna storhet i Army of lovers. Låt henne patetiskt tala ut och tjäna sitt uppehälle, jag bryr mig inte och jag ids inte köpa tidningen.

Det jag däremot inte gillar med historien är att mina skattepengar delvis bekostat detta leverne. Kanske inte direkt men indirekt genom att vi bekostar SÄPO och allehanda adjutanter som varit inblandade och hjälpt till.

Där går liksom min gräns.

Hamla gärna runt i andras sängar om du vill och behöver käre kung men betala det ur egen ficka. Inte ur min, för jag ställer inte upp på varken dina värderingar eller ditt leverne. Det här hade aldrig skett i mitt kära norska kungahus:-)

Kan man begära utträde ur monarkin? Den svenska monarkin?

F.ö sköt jag bra igår, det gör en glad Pangis idag:-)

2010-11-12

Rör inte min sport!

Galningen i Malmö påverkar hela min sport.

Runt om i landet blir pistolskytteföreningar kontaktade av media för att dels uttala sig dels meddela hur vår verksamhet går till.

Så även vi.

Vårt förbund har tack o lov en talesman dit vi kan hänvisa frågor om vi behöver.

Det som har hänt i Malmö är inget annat än tragiskt, fel och helt fördjävligt. Dåren har mördat, skadat och skrämt människor och även skymfat min sport. En seriös sport med många utövare. Faktiskt den näst största individuella sporten i vårt land. Större än golf.

(Sen anser jag att det han gjort mot oskyldiga är fan så mycket värre än det han gjort mot sporten.. tro inget annat.)

Jamen vapen är ju så farliga hävdar ju den oinsatte.

Är dom?, svarar jag.

Vad är det för farligt med en bit metall och en bit trä?

Nej det är och förblir människor som är farliga. Rätt hanterat är en pistol inte farligare än en golfklubba. Men en illvillig galning kan skada och döda andra med både och.

Det har liksom inte med tillhygget att göra. En idiot som vill döda eller skada kan göra det med vilket som.

Våra säkerhetskrav är rigorösa. Det spelar ingen roll om du har utövat sporten en kvart eller i 25 år, säkerhetskraven är lika rigorösa ändå. Missar du ett kommando ja då är du diskad. Vi är en sport med i stort sett inga tillbud till skillnad mot både hockey, fotboll och ridsport. Vi är mycket noggranna i våra säkerhetskrav för vi är ju självfallet medvetna om vad som kan ske om vi gör en blunder. Sen är jag inte speciellt road av att bli diskad på en tävling som jag betalt dyra pengar för. Jag vill ju kämpa och få ett resultat. Precis som mina medtävlande vill.

Det är inte klubbar och föreningar som utfärdar licenser, det gör polisen. Vi har inte lov att utöva myndighetsutövning däremot intygar vi att en licenssökande är aktiv. Att denne skjutit de ganska hårda guldmärkeskraven varje år och varit aktiv i föreningen. Polisen bukar även kräva in tävlingsresulat när den enskilde ansöker.

Vart femte år gör vi om proceduren. Kan vi inte uppvisa resultat, ja då drar förhoppningsvis polisen in våra licenser.

Helt ok frågar ni mig.

Idag kom det till min kännedom att SR kontaktat oss för intervju och reportage. Jag är kluven. Jag gillar inte sensationsjournalistik och vill inte att SR på något vis ska blanda ihop min klubb med idioten i Malmö. En skytt vars namn aldrig figurerat i seriösa tävlingssammanhang men som flitigt varit aktiv på klubbnivå. Samtidigt vill jag föra fram budskapet om att min sport är en sport, varken mer eller mindre. Stoltheten av att tillhöra en klubb vars medlemmar tagit åtskilliga guldmedaljer på både SM NM och som tillhör de allra bästa i Norden. En klubb som tävlar enormt mycket och reser land och rike kring och representerar. Högt uppe i resultatlisorna. En klubb att vara stolt över.

Vi är inga vapenfixerade galningar. Jag är totalt ointresserad i vapen. Jag är intresserad av att prestera ett så bra resultat som möjligt. Höja gränsen för mina poäng. Att segra över mig själv och över någon som normalt sett är bättre än jag.

Glädjen när jag överträffar mina personliga förväntningar inom sporten ska fan i mig inte grumlas av en idiot från Malmö som inte kan skilja på pappfigurer eller folk.

Sånt trash betackar vi oss för.

2010-11-10

Tough job..

Jag packar lådor, jag städar skåp och jag slänger allt som slängas kan.

Nyss vr jag klar med årets lövkrattning och jag hann inte mer än att dra andan så kom snön.

Snö är lika med snöskottning för en husägare.

När allt det här är över ska jag sätta mig på ett plan och flyga till värmen.

Det är en sak som är säker.

And I will be worth it!

2010-11-08

Är allt lite norsk jag

En välförtjänt minisemester stod på helgens agenda, självklart kombinerat med skytte.

Sandefjord i Norge fick besök av "våra svenskar" som de uttryckte det på banan.

Banan som vi sopade till dom med..

Typ..

Bra gick det i allafall, bättre än på mycket länge.

Tillräckligt bra för att jag skulle passera norrmännens magiska 95% gräns i båda klasserna.

Gränsen som krävs för att få skjuta i deras högsta klass.

Den gränsen har jag inte passerat i Sverige i år.

Det visar sig tydligen på banan i vilket land åtminstone mitt avtryckarfinger hör hemma:-)

Nu stundar en tuff vecka, det drar ihop sig på jobbet och vi ska styla hus som ni vet. Stockholm och Skolverket ska också få sig ett besök och vi ska få en duvning i Vux12 som den nya skolplanen så käckt benäms.

Bra att ha mycket att göra nu när kylan tränger sig på, man håller i allafall värmen.

Nu lunch!

2010-11-05

Att släcka ett hem

Folk får ju självklart göra som dom vill men personligen är jag ingen älskare av dessa vita, avskalade, designhem.

Jag körde vitt på 80-talet, det och rosa.

Själv tycker jag om varma jordfärger, trä och mängder av ljuslyktor.

Det ska synas att man lever i ett hem och inte i en utställningslokal.

Tanken på att ha svart/vita tapeter är just svart/vit.

Men som sagt, smaken är som baken och hur andra vill ha det lägger jag mig inte i.

Hur som helst i dessa "säljahusettider" så måste min personliga touch skalas bort. Allt i huset ska vara rent med tomma ytor. Så att den eventuelle köparen ska kunna se huset med sina ögon. De ska inte köpa mitt hem utan sitt hus.

Jag förstår det, absolut, men det innebär att jag, långt innan mitt hus är sålt, tvingas ge upp mitt hem.

Mina bilder på barnen läggs i malpåse och mina dukar och personliga små tomtar och grisar städas bort.

Det blir kalt, dystert, ohemtrevligt och jävligt städat.

Jag kanske inte kommer våndas så mycket över försäljningen ändå när det kommer till kritan.

För här skulle jag ju inte orka bo..

2010-11-04

Point of no return..

Nu var det gjort.

Fått ett pris, bestämt ett utgångspris, tecknat avtal och lyckats få mäklaren att anmäla sig till vårens pistolskyttekurs.

Börjat röjt och packat i kartonger. Bestämt datum för fotografering och visning.

Mitt hem ska sälja.. Det slår med kraft in i mitt hjärta.

Fått ångest, pratat med KP, blivit av med ångesten och börjat längta lite.

Sa jag att mäklaren ska ta pistolskyttekortet?

Jamen är jag en sann ambassadör för min sport eller inte?

Svenska Pistolskytteförbundet borde helt klart anställa mig.

:-)

2010-11-02

Blanda bloggar..

Bortsett från bankkonton, diverse Visakort, hus och hem så delar jag och kära pojkvännen på allt.

Allt från inköp av kattmat till e-postinloggningar.

Inget som stör mig, i synnerhet inte kattmaten.

Jag menar, det finns inga suspekta typer som mailar mig så KP får gärna läsa allt.

Jo förresten. Paulina från Ryssland, som gärna vill gifta sig, brukar maila mig varje dag och fråga varför jag inte hört av mig och Alex från USA undrar fortfarande varför jag aldrig nappar på hans erbjudande om att köpa Vigara men bortsett från det så är min e-post ren från skunkar och läslig för KP-raringen.

Han kan nog inte tänka sig att att jag ska ta en burk Viagra och försvinna österut till någon giftaslysten Paulina. Det ligger liksom inte för mig.

Men.

Det är väldigt besvärligt när jag ska logga in på bloggen och skriva något och jag varje gång måste ändra på inloggningsuppgifterna bara för att KP behagat sparat sitt blogglösen där.

Tänk om jag glömmer.

Eller helt enkelt inte ids.

Då sitter fiskekamraterna från Team Kuling och blandar sina Gäddor och Gösar med en massa mindre djupgående Pangisinlägg.

Kan det bli spöstraff på sånt?

Eller godtas det efter som jag tillhör den fina gamla skytteorden Gäddorna?

2010-11-01

Pangis goes fotboll

I höst har jag haft möjlighet att på bästa parkett se ÖSK spela sina hemmamatcher.

Inte nog med det jag har inte ens behövt betala ett dyft för det hela:-)

Sponsorer sponsorer sponsorer.

Sportnörd har jag varit i hela mitt liv men jag trodde väl aldrig att jag skulle bli så fascinerad och intresserad av ett allsvenskt lag som jag blivit i år men nu är jag svart/vit i hela min fotbollssjäl.

Större delen av mitt hjärta och även min själ tillhör däremot den svart/gula fina pistolskytteklubben:-) Inget att fundera på..

De måndagar jag haft möjlighet har jag varit på plats, Sektion N på södra läktaren rad 4 plats 57. Där har jag hejat, analyserat, ifrågasatt domare och skrikit mig hes tillsammans med övriga fotbollsnördiga Örebroare.

Idag var vi hela 9500 personer.

Tack vare att jag suttit på den platsen med min svart/vita halsduk och svart/gula mössa har nu ÖSK slutat som trea i den allsvenska tabellen. Tagit finbrons och får spela i Europacup nästa år.

Jag är mycket nöjd med min supporterinsats. Hur jag hanterat den och framför allt hur jag har förvaltat den.

Idag tex bidrog jag till seger med 2-1 mot anrika Änglarna.

Men så är jag alldeles hes också.

:-)

Tack ÖSK och Camfil! Ni har förgyllt många av mina måndagar denna höst!