Tonårsmamman erkänner

De fredagar som teensen ska komma hem vill jag verkligen att dom ska komma hem. Jag har längtat efter dom och fortfarande är jag i tron att de vill ha fredagsmys med sin mamma.

Dom vill aldrig ha fredagsmys med sin mamma, dom vill ha fredagsmys med sin dator eller någon kompis. Vill mamman ha fredagsmys får hon ha det själv.

Igår ringde Ex14, hon var på stan efter skolan och undrade om hon fick sova över hos bästisen. Man blir lite förvirrat stressat i det ögonblicket när man sitter på jobbet. Å ena sidan vill jag att hon kommer hem på fredagen å andra sidan är bästis en tjej hon växt upp med, som bor här ute och vi känner hela familjen mycket bra. Inget konstigt att sova över inte. Jag gav till vika och sa ja.

Tre timmar senare fick jag för mig att dom tagit tåget till Götene och den där slyngeln.:-)

Jag ringde upp och hörde jag inte ett tågljud i bakgrunden...Den misstänksamma teensmorsan tog över det autonoma nervsystemet frågor ställdes och misstron haglade.

Ex14 blev, med all rätt, riktigt förbannad på mig för att jag misstrodde henne.

Hon var inte på något tåg hon var vid bussen på väg hem och min kusin stod i närheten så om jag inte trodde på henne kunde jag prata med honom.

När vi pratade lite senare fick jag be om ursäkt och jag förklarade att det berodde på att jag helst ville att hon skulle komma hem på fredagar. Jag längtar ju mer efter henne än hon efter mig.

Hon blev oerhört nöjd med den förklaringen, "lilla mamma som inte klarar sig utan mig typ". Det kunde hon minsann förstå:-)

Jag har kommit på att det bästa sättet att hantera henne är att jag "tar på mig skulden". Det är jag som är ovan med en tonåring, jag som blir rädd etc. Istället för att jag misstror och ifrågasättar henne så säger jag att "jag litar på dig men jag är så ovan att du är stor" och liknande. Igår när jag "glömde" det ja då bröt ju helvetet loss direkt men när jag återtog min roll som den "svagare" så blev allt bra. Genom det här så får hon känna sig stor, när hon behöver få känna sig stor. Hon behöver få vara liten ibland också men den rollen är jag ju mer van vid så den är enklare att hantera.

Jag har fullt upp med att vara smartare.. men än så länge går det ju bra:-)

Pas a pas, ett steg i taget:-)