15 år och fri!

Mina barn är liksom mig väldigt självständiga. Jag tror det grundar sig på att jag varit usel att leka med dom när dom var små. Dom fick leka själva. Jag är ingen pyssel eller lekmamma. Visst har jag busat med dom och läst massor och jag har plockat fram kritor och pärlplattor men själva leken fixade dom själva eller med kompisar. Deras pappa var nog bättre än jag på själv leken.

Däremot har jag lagt ner mycket tid på kommunikation och att vi varit tillsammans. Gjort annat tillsammans. Vi har plockat svamp, åkt skidor och pulka och sett filmer ihop. Vi har alltid pratat och dom har fått svar på sina frågor. hur märkliga frågorna än varit. Tex om sonen var allergisk mot krokodiler eller inte... Kan vara bra att känna till om man nu skulle stöta på en krokodil.:-) Det är även bra att veta om det var Götebrogarna som högg huvudet av adeln under Franska revolutionen eller om det var vanliga borgare:-) För att inte tala om hur kungen kom ut ur sin mammas mage, när den frågan var aktuell:-)

Hur som helst när mina barn får nej av mig, och det får dom fortfarande, så vet dom varför. Jag säger aldrig nej utan att motivera. Min dotter vet att jag vill att vi startar en "bohosmammavecka" tillsammans. Hon håller med om argumenten och tycker nog att det är ganska skönt att mamma finns där och styr upp lite så hon i sin tonårsfladdrighet inte far iväg hur långt som helst. Det skapar lite trygghet hos henne. Hon vet att jag vill att hon ska må bra i själen även när hon är i medelåldern, jag tror att ha en bra relation till sin mamma grundlägger mycket av hur vi mår längre fram i livet.

Nå nu förkastar jag absolut inte papporna och hur viktig den relationen är men jag kan bara prata utifrån min roll som mamma. Jag tror mina barn har en bra relation till sin pappa den ser bara lite annorlunda ut, vi tillför olika saker.

I går var hon hemma sötnosen Ex14 och redan nu klockan 07.30 är hon på språng. Friheten hägrar:-) Sova över hos kompisen och tillbringa hela dagen på nöjesbadet Gustavsvik står på programmet. Där ska det spanas på killar och badas hela dagen. Stärkt i sin tro på sig själv och sin självständighet dansar hon i väg till bussen. Vi är överens och båda är nöjda och glada. Inga skrik, inga hårda ord, ingen som är förtvivlad eller orolig. Jag håller alla tummar för att det ska få fortsätta att vara såhär. Att min dotter ska få vara fri och lycklig hela vägen. Tro på sig själv och i vetskap att hon är älskad. Det finns inga garantier men det finns en vilja. En mamma och en älskad ung jäntas vilja att växa upp tillsammans, sida vid sida men med varsitt liv.

Sen meddelade hon ju med glimten i ögat att eftersom hon är 15 fyllda så finns det vissa saker som jag inte kan lägga mig i... oooops..gulp.. säger jag:-)

Ni förstår slyngeln från Götene hänger kvar och kommer troligen på besök under höstlovet...