I godan ro ringer man VC för att få tid till ett blodprov och kolla om man fått borelia. De flesta jag känner träffar doktorn får ja eller nej och vid ja utskrivet lite penicillin. På VC träffade jag en ung och energisk AT-läkare. Jag var det andra boreliafall hon träffat på men hon hade praktiserat på neurologen på KS i ett år och sett ett och annat. SUCK! Visst är det bra att bli rejält genomgådd men kan dom inte ta någon annan nästa gång. Jag har alltid "turen" att träffa på de mest energiska doktorerna... Och det är på gott och ont.
Den energiska lilla doktorn ringde infektionsjouren för konsultation och de blev eld och lågor. Jag var tvungen att infinna mig. Prover skulle minsann tas. Lika bra att åka dit tänkte jag då kanske man kan få prata med en erfaren doktor som inte blir så, vad ska jag säga, upphetsad kanske.
Hur som helst så hade jag ett långt samtal med doktorn och även hon ansåg att mina symptom tyder på borelia, typiska boreliasymptom i synnerhet när det satt sig på nervsystemet. Hon tyckte absolut att jag skulle göra ett ryggmärgsprov vilket jag var tveksam till. Jag försökte trassla mig ur det men jag litar ju på proffsen.
Jag mådde illa av nervositet innan, jag lovar!
Sagt och gjort ryggmärgsprov har vi gjort, det var nu inte så farligt även om det gjordes utan bedövning. Jag svimmade bara en gång:-)
Nu sitter jag med alla symptom på borelia, provsvaren från blodprovet kommer nästa vecka. Men jag har inga celler i ryggmärgen, och därmed troligen ingen infektion heller. Jag har ingen urinvägsinfektion och jag är tack och lov inte gravid.
Troligen har jag fått hypokondri alternativt hamnat i något tidigt klimakterie.
En sak är iallfall säker, det var sista gången på länge som jag var sjuk. Det blir bara dyrt och man får inget för det. Inte ens en liten droppe penicillin:-)
Oavsett hur jag mår så tänker jag helt enkelt strunta i det fortsättningsvis.
9 kommentarer:
Du måste väl fått lokalbedövning? Nog för att sparkraven på USÖ är höga men nog har de råd med lite xylocain innan de kör in den stora nålen.
Nej jag fick Emblaplåster en halvtimme men det hann aldrig fungera.. lokalbedöving f.ö gör man inte för det hjälper inte om man kommer åt benet och det är det som gör ont. När hon stack rätt gjorde det inte ont utan det var när hon kom åt en ryggkota..två gånger..
Måste ju vara övergångsåldern...
Ja fan det verkar inte bättre.. sur och gammal..
Nej, du kan inte vara gammal! Du är ju bara 4 månader äldre än mig.
Jag har aldrig tagit prov men däremot haft epidural kateter och då fick jag bedövning. Jag älskar bedövning av alla former. T ex på folktandvården får de gärna möte mig med sprutan i väntrummet.
Aca jag tror det är värre.. hon pratade om det och det var tydligen något helt annat. Det här är som ett vanligt stick om dom inte kommer åt kotan förstås. Nu efteråt är jag klubbad som om jag fått en spark i ryggen..
Du verkar ha träffat en helt galen överenergisk läkare på vc. Celler i spinalvätskan kan det dröja månader innan det visar sig.Du blev uppskrämd och plågad helt i onödan. Jag tror du lider av samma sjukdom som mig, kroniskt trötthetssyndrom vilket är obotligt.
Syster Yster.. det får jag verkligen hoppas att jag inte har.. För det tror jag är fruktansvärt. Min doktor var en liten energisk AT läkare och gudarna ska veta att jag gjort dett ai onödan
Skicka en kommentar