Ju längre söderut vi kommer desto mer sn

Ju längre söderut vi kommer desto mer snö verkar det vara. Är det växthuseffekten månne?

Virrpanna

Som vanligt var min mobil borta när jag skulle iväg i morse. Inte i väskan, inte i jackan, inte på hallbyrån. Ingenstans fanns den. Men som den smarta brud jag är tog jag KP´s mobil och slog numret för att på så sätt höra vart den låg. Jag svär på att det gick fram signaler. Ingen mobil ringde dock varför paniken steg inom mig. J-r nu tappade jag den när jag tankade igår tänkte jag. Men då kom jag på att den kanske låg kvar i bilen och det var därför jag inget hört. Sagt och gjort så släpade jag med mig alla väskor ut. Väl inne i bilen letade jag under och över alla säten, ingen mobil.

Då slog det mig, vad ringde jag för nummer egentligen?? Lämnade alla väskor i bilen och rusade tillbaka in. Fram med KP´s mobil slog noggrant rätt nummer.. inget hördes. Kallsvetten bröt fram! Tog min vanliga bärbara telefon ut till bilen igen och ringde. Då äntligen hör jag den välbekanta signalen. Som vanligt låg den i väskan och som vanligt såg jag den inte. Jag pustade ut och fick gå in med den vanliga telefonen innan jag for iväg.

Väl hemkommen undrade KP vad jag hade irrat omkring med i morse, och varför jag tagit hans mobil och ringt med. Jag förklarade varför och han svarar med ett skratt: Men du slog ju mitt nummer!

Ridå!

Kittet i mitt förhållande

Lördag förmiddag nere på skjutbanan med en hoper goda vänner. Vi skjuter, pratar om allt möjligt skrattar och stöttar varandra. Det är högt i tak och skämten och glåporden viner, dock aldrig elakt. En gemenskap jag sätter stort värde på och inte skulle vilja vara utan.

Mitt första äktenskap tror jag började brista i det ögonblick vi slutade med skyttet jag och Ex. Vi förlorade kittet. Barn och jobb tog överhand och vi hade (bortsett från barnen då) inget som höll oss samman längre. Vi slutade någonstans att prata samma språk. Man kan inte bara vara gift för barnen skull. Då blir man olycklig i slutändan. Nej jag tror på både gemensamma intressen och att man när kapabel till att göra saker på egen hand.

Mitt förhållande med KP ändrade sig när jag återupptog skyttet. Vi fick den gemensamma nämnaren. Kittet gjorde oss båda trygga.

Över till något helt annat. Nu har jag en sån där "jag får massa paket helg" igen. Helt apropå. Hmm jag måste gjort något gott igen som jag inte känner till. KP kom hem med en ny diskmaskin till mig igår. Jag har klagat ett tag på den andra för den hakar upp sig ibland. Via sina kontakter hade han fixat en jättefin begagnad ja den verkar vara i nyskick. Tack för den min älskling. En annan man i mitt liv som inte är min älskling men väl min skyttecoach meddelade igår att jag skulle få min nya gummikolv till revolvern i present av honom! Det var en försenad födelsedagspresent! Tackar och bockar så nacken skakar!

Jag är en märklig kvinna. Två gånger i mitt liv har jag fått kolvar i födelsedagspresent och jag har nog blivit gladare för dom än för allsköns juveler. Hur många kvinnor skulle göra det? Vad vill ni helst ha i present?

-3 kg hittils! Det ni :-)

Thank God it´s friday

Vill ni känna er riktigt trötta efter en arbetsvecka rekomenderar jag ett möte med Migrationsverket på fredageftermiddag. Effektivt så det förslår:-) Hjärnan slår knut på sig själv och man kan gå hem med gott samvete.

Min käraste muttrade lite i veckan om att jag numera mest var intresserad av skytte och att blogga, detta är inte riktigt sant. KP är fortfarande mitt största intresse och min själs älskade varför aftonen helhjärtat kommer att ägnas åt honom. En god köttbit, lite ost och ett fint rödvin står på menyn. Passar min diet och hans smaklökar.

Men i morgon, när han sover, ja då ska jag fara ner till banan och träna lite inför söndagens tävling i Överum. Dit får han helt enkelt följa med. Och blogga måste jag ju göra mellan varven, vad vore jag annars för bloggaddict. ;-)

Fin kväll alla! Glöm nu inte att rösta på Jeanette och Sötgrisen i Let´s Dance!

Längtar till tävling

Mina vapen är mina idrottsredskap, det vill jag noga understryka. Som alla idrottare vill man ha det som passar en själv. Man är väldigt noga med materialet. Vissa märken på pistoler passar vissa bättre än andra. Kolvens utformning och hur trycket är ställt. Man har olika krav på siktskårans bredd mm. Jag är väldigt petig med vilken ammunition jag använder. Olika ammos fungerar olika bra i mina pangar. Jag vill gärna skjuta med olika pangar och ammo i precisison och snabbskytte. Det här kan tyckas som "löjligt" men jag lägger ner så mycket tid och pengar på min sport, och jag tävlar inte bara för att det är roligt, jag har vinnarinstinkter.

I höstas köpte jag mig en ny B-pang (.32) B skyttet är det jag är bäst på och jag har uppnått ett flertal fina resultat och tagit en och en annan skalp. Detta med den pang jag använt under ett par år. Vi är helt samkörda den och jag och jag är väldigt trygg med den, vet hur den fungerar. Jag har lånat den av KP för det är svårt att hitta fina B pangar i det märke jag helst använder. Men nu har jag fått tag på en jättefin, jag har skjutit in mig och kolven är anpassad för mig, rekylfjädern bytt etc. På söndag ska det premiärtävlas och det ska verkligen bli spännande. Inte nog med att jag ska tävla med ett nytt vapen , jag har även kvalificerat mig till högsta tävlingsklassen (klass 3, riksmästarklass) så det innebär att jag numera måste fightas mot Sverigeeliten.. Ni vet Landslagsskyttarna etc. Såna som KP..

Det närmsta året kan jag knappast räkna med några vinster utan får harva i nedre delen av resultatlistorna. Det är mentalt svårt att gå upp en klass och deras lägstanivå motsvarar min högstanivå. Men det är en fantastisk utmaning och jag lovar, jag ska göra allt för att klippa en och annan skalp även i år. KPs skalp är den jag strävar mest efter :-)

Nå är jag nu orolig och nervös inför helgen? Nytt lite oprövat vapen, högre tävlingsklass får det mig att darra till?.. Nej icke heller.. Jag är helt excalterad! Kan inte bärga mig! Tänker skytte, pratar skytte drömmer om det. Kolvarna är så underbara att jag knappt kan ge mig till tåls innan jag får ut på rundan. Och min nya gummikolv till revolvern har kommit från USA, nu blir det ordning på det skyttet med ska ni se.. Detta gör mig lycklig!

Märker ni, jag är rena rama Kamikazeskytten som längtar så efter att få spö av Sveriges bästa gubbar och gummor.

Antingen det eller så har jag och min hjärna brist på kolhydrater.

Hjälp

Satte hjärtat i halsgropen när jag öppnade dagens post. 5 tips hur du bäst hjälper din 16 åring att ta körkort! Jag har en 16 åring snart! Som får börja övningsköra! Han är inte ens lintott längre. Han är över 1.80 lång! Han som nyss var min bäbis i sin hoppegunga! Vid vissa åldrar inträffar saker som gör att man vaknar upp ur sin föräldralunk och inser att dom är ikapp snart.

När han började på dagis, fortfarande blöjbarn, hjälpte jag 16 åringar att söka till gymnasiet. Jag vet inte hur många blanketter jag fyllt i och kodat. Många av dom ungdomarna minns jag gott. Det var ju bara ett ögonblick sen. I går skrev jag som förälder under min sons gymnasieansökan, IT-Gymnsasiet. Idag får jag besked om att han får börja övningsköra... i min bil!

Hjälp!

Vart tog min ungdom vägen!

Doping

Suck.. ännu ett dopingfall.. Kajsa Varis..igen!! Säger som Magda, hur dum kan man vara? Jag kan inte acceptera doping. En del tycker att man ska släppa det fritt så kan "må bäste dopade man/kvinna vinna" Men jag kan inte sälla mig till den åsikten. Jag tror att den enskilde inte är så j-a sugen alla gånger på att stoppa sig medel men så många andra faktorer styr. Att vinna ger så mycket pengar, ära och berömmelse. Många har ett enormt "tryck" på sig. En del vet kanske inte riktigt vad dom stoppar i sig, litar på sin omgivining. Å andra sidan så bestämmer man faktiskt själv vad man ska svälja. Vad tycker ni?

Och varför anser en del att ACO inte kan/ska tävla i skidskytte-VM i femte månaden? Jag tävlade minsann i vanligt skytte när jag var i nionde månaden. Stod stadigt som en tall.

Vårspritter

Ser ni idag är solen närmre än vad den var förra veckan. Och himlen är ju blå! Man får vårkänslor. Detta är något jag misstänker även har drabbat min chef, min andra chef en fantastisk kvinna. Helt plötsligt kom hon in på mitt rum och utbrast: Ååhh jag blir så glad när du är här. Jag blev alldeles paff men jätteglad.

För snart är det lönesamtal :-)

Inlägg nr 200

När jag läser igenom min blogg kan jag ibland tycka att den verkar lite ytlig och glättig sådär. Lite märkligt för jag är varken ytlig eller glättig som person. Glad och lycklig förvisso men annars tror jag mig vara en djuping. Klubbkuratorn :-)

Jag önskar att jag hade förmåga att skriva sådär djupt och personligt men jag drar mig lite för det av rädsla att utelämna de människor i mitt liv (oavsiktligt) som betyder mest för mig. De är ju en del av min personlighet. Däremot dras jag till de bloggare som har den här förmåga att skriva. Jag har stor behållning av dom. Människor som skriver så att deras känslostämming lyser igenom i bloggen. Det kan vara glädje, sorg, ilska, ett intresse, värme mm. Jag har däremot lite svårt för bloggar om mode, kändisar och inredning. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med dom. De bloggar jag läser däremot, dom beskriver den vardag vi alla lever i. Eller ett intresse jag delar. Och dom gör det bra! Ni hittar dom via mina länkar.

En blogg jag inte länkat till (jag har inte kunnat bett om lov och det tycker jag är anständigt. Om du läser Será J så ber jag om lov nu:-) men som jag varmt rekomenderar är En västernärkings bekännelser, ni hittar honom via Lottas Bokblogg. Será J är dels väldigt kunnig både inom sin proffession som präst men även inom andra områden som tåg och historia vilket gör bloggen intressant men framför allt skriver han oerhört varmt, en värme som lyser genom orden.

Jag är nog just nu i en fas i livet där jag känner mig oerhört glad och lycklig. Jag tror inte jag känt mig sån förr. Jag har varit tillräckligt ledsen i mitt liv så återstoden tänker jag vara glad. :-) Jag ser alltid något roligt i min vardag. Helt plötsligt dyker det upp något litet som får mig att skratta. Sen kan jag vara ilsksint som sjutton men sällan ledsen. Visst oroar jag mig, mest för barnen, att det ska gå dom väl. Och jag har ständig ångest för att jag aldrig målar klart mina förnster på huset.

M a o får ni fortsätta läsa om vad jag finner lustigt i livet och en dos pistolskytte har ingen dött av. Vill ni veta mina innersta tankar får ni slå en signal. :-)

En sak till... Det regnar ute, ovanligt va?!!! :-)

Life on Mars

Vad tror ni, finns det liv på mars eller är det bara en bergsformation?

Själv tycker jag det ser som "Den lille havfrue" i Köpenhamn.

Glada familjenyheter serverat

Jag har blivit bortskämd ikväll. Allehanda godsaker till kvällsmat och glada familjenyheter serverades minsann.

Varit hos min faster på ompyssling och kvällsmat. Allt från Toscanskt bröd (åt jag inte nej) till serranoskinka och gorgonzola (åt jag massor av) var framdukat. Till dessert den finfina nyheten att min äldsta s.k plast eller bonuskusin ska få en bäbis till hösten tillsammans med sin man. (Äntligen!)

Nu är hon själv (kusinen alltså) inte så överväldigad för hon har drabbats av den värsta sortens graviditetsillamående. Läget är sängliggande, kräkandes och panikslagen.. Men så fort hon spytt klart antar jag hon kommer kunna glädja sig lika mycket som vi andra gör.

Jag blev glad. Jag blev t o m rörd.

Min bästa faster och farbror är stand in som farföräldrar till teensen då exmakens mor o far inte är livet. Nu ska dom få ett alldeles eget barnbarn.

Det barnbarnet kommer få de bästa av morföräldrar.

Att göra någon glad.

En ung dam ringer och frågar efter kurser i Excell. Det kan du läsa här svarar jag. Kan jag säger hon osäkert. Javisst svarar jag. Jag kan inte dagtid bara kvällstid säger hon, fortfarande med en röst som visar att hon inte riktigt tror mig. Inga problem svarar jag vi har datakurser både dag och kvällstid med individuell studietakt och handledning. Jag hör hur hon börjar bli upprymd. Hon tar ett djupt andetag och frågar. Vad kostar det? Jag svarar glatt. Ingenting detta är vuxenutbildningen och du har redan betalt via dina skattepengar.

Hennes glädje är obeskrivbar, sprudlande berättar hon om ett jobb hon får bara hon lär sig Excell. Hon har kollat upp flera kurser men de var alldeles för dyra.

Hon är så glad...och jag med.

Den lilla hämnden

När man utsatts för någon oförätt av något slag och mår dåligt matas man oftast av allehanda klyschor typ. "Tiden jobbar för den som har rätt" och "Hut går hem". Jag tror att man ibland måste hjälpa både tiden och huten på traven och det är då man ska tillämpa den lilla hämnden.

Den lilla hämnden är oftast ofarlig ja rent utav harmlös men den värmer gott i ett sårat hjärta och ger bara en liten dos skadeglädje. Man kan leva med den utan problem. Oftast mår man bättre efteråt. Den som utsätts för den lilla hämnden blir inte skadad eller så utan får bara sin tillvaro lite mer komplicerad en stund. Lite knölig sådär.

Den lilla hämnden kan tillämpas både i stort och smått. Ett exempel är om man är i klinsch med sin partner kan man köpa sig en svindyr väska eller klocka för makens ihopsparade "nya fina fälgar till bilen pengar". Besvärligt att spara ihop igen och inte så kul att ännu en säsong fara omkring och försöka glassa med rostiga fälgar. Man kan även använda pengarna till ett nytt Nintendo till barnen, i synnerhet när de redan har 10 varianter av det. Ungefär där ligger nivån på den lilla hämnden. Inom idrotten kan man se till att "spöa skiten ur" någon man ogillar. Bilden visar när jag som enda kvinna spöade ett antal kaxiga karlar i luftgevärsskytte en gång. Den lilla hämnden för kvinnligheten!

Den stora Buppen hade som ni vet blivit ganska så rejält sviken av sin vän slyngeln. Igår föreslog två andra unga slynglar, AA, ett litet ungdomshyss. När slyngeln fortfarande var inomhus skyndade dom sig ut och flyttade på hans cykel till ett helt annat cykelställ. Ni vet ju hur många cyklar det står vid en skola. Sen stod dom en bit bort och filmade med sina mobiler när den stackars slyngeln förvirrat försökte hitta sin cykel. Det gjorde gott i Buppens hjärta, han fick "ge igen" utan att behöva "sänka sig till slyngelns nivå" och det var inget elakt utan blev bara besvärligt. Slyngeln hade bråttom och en annan tid att passa. Ev kommer AA upprepa sitt lilla tilltag redan idag. Men jag föreslog att det räckte med en gång. Barnsligt kanske men gossarna är ju bara 15-16 år och det är ett ypperligt exempel på den lilla hämnden i den åldersguppen.

Så ut och praktisera nu alla ni som behöver.

Facebook

Hur många mer än jag har tvärtröttnat på FB? I mitt första blogginlägg skrev jag att jag var facebookare av rang. Jo pyttsan FB gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Får jag en invitation till något MÅSTE jag skicka den till minst 20 vänner INNAN jag kan se vad det är?? Que?? Varför då? För att sega ner nätet eller något? Sån där wall to wall behöver jag inte. Jag använder mailen till allt. Och skriver om mitt liv gör jag ju här. Det som var roligt med FB var att jag hittade några gamla riktigt fina vänner igen. Sådan där vänner man vill ha och behöver men som på något sätt försvann i flytten.

Det enda jag använder FB till nu är att en gång varje dag logga in mig och slåss mot Malte med min Slayer. Oftast spöar jag skiten ur honom och det kommer ge mig ett mentalt övertag när vi ska fightas på skjutbanorna i vår.

Så det så!

Korttänkt

Ibland tänker jag inte längre än vad näsan räcker och då jag inte är särskilt långsnokad kan jag stundom vara lite korttänkt. I morse ringde min vän skomakaren och berättade att hennes svåger arbetar på den nyss rånade postterminalen i Göteborg. Jag hade inte hört några nyheter så min nyvakna förvirrade hjärna tänkte bara. "Men jisses så korkat vad är vitsen med att stjäla massa post?" :-)

På tal om Göteborg. När teensen var glin hade vi en diskussion om Franska revolutionen av någon anledning. Vi satt i bilen på väg hem från någonstans och Buppen var väldigt intresserad. Jag förklarade att det var adeln och borgarna som bråkade och att borgarna högg huvudet av adeln. Då hör man förskräckt från dottern i baksätet. Va!!? Gjorde Göteborgarna det?

Läskiga typer dom där Göteborgarna:-)

Diet

Jag är på diet förstår ni. En alldeles fantastisk diet. Jag har inga direkta överviktsproblem men som skytt har jag utvecklat en kosthållning min kropp inte är van vid och min andra träning har fått vika åt sidan. Detta har resulterat i ett antal otrevliga pluskilon de senaste 2 åren.

Men nu fick jag nog. Ivrigt påhejad av en kollega startade jag mitt nya liv förra måndagen med att äta enligt det populära GI. Inga som helt kolhydrater och massa proteiner och fett. Som den närking jag numera är tänkte jag givetvis att det gååår aaaldriiig:-) Men där "sket jag mig en spik". Jag är alldeles förundrad!

De första 3 dagarna hade jag sprängande huvudvärk. Dag 4 vaknade jag och det kändes ungefär som om man blivit frisk efter en influensa. En befriad känsla på något vis. Envis som jag är har jag ihärdigt fortsatt. I går när jag satte mig vid datorn kände jag att "vart sjutton är min valk ovanför jeansen" den var betydligt mindre! Jag hade gått ner 2 kilo! Och då har jag smaskat majonäs, ostar, avokado mm! Helt otroligt!

Om ett par veckor ska kolhydrater tillföras igen. Jag måste nog äta lite av det redan till helgen eftersom vi ska tävla på söndag. 3 fältskyttevarv där koncentrationen måste vara på topp får inte förstöras av några viktnedgåångar inte. Men annars är jag lite småsåld på det här.

Fortsättning följer mina vänner! Det våras för en pangbrud modell smärt:-)

Allting jävlas!

Vad är det här för dag egentligen? Stora "nu ska allt jävlas ordentligt dagen "? Människor och deras världar rasar omkring mig. En kollega har fått en hjärtinfarkt, en kompis berättar skräckslaget om en nära vän som fått en knöl i ena bröstet en 30 årig kvinna med småbarn. En bloggkompis har varslats på jobbet. Den stora Buppen har blivit rejält sviken av en av sina bästa vänner och är ett tonårsmonster till vrak. Vad är det som sker?

Hej du däruppe om du nu finns eller någon annan ande eller väsen ta och ställ det här till rätta nu. Det måste vara något glapp i er planering. Se nu till att ni ordnat upp det i morgon för så här vill vi inte ha det!

Skitdag!

Musik

Om någon skulle fråga mig vilken musik jag gillar skulle jag nog inte kunna svara. Jag gillar så mycket, i alla genrer. Jag dras väl kanske mest åt det pop/rockiga hållet men har även stor behållning av det mesta som teensen spelar. Musik är en stor del av mitt liv och har alltid varit. Melodislingor som fastnar men framför allt texter. Jag har många favvislåtar som hängt med genom tiderna. Dom jag aldrig ledsnar på. Och jag anser fortfarande att Ratata´s Försent är den bästa hjärtesorgs och separationslåt som gjorts. Ska delge er texten någon gång. Bästa bandet just nu är väl ändå fjåårtisens rockband Insidee där hon sjunger. När jag hör min fjååårtis klämma i med Still haven´t found eller någon Green day låt ja då gråter jag så det skvalar. Ha ha ha! Pinsammaste morsan i Närke!

Hur som helst i morse spelades denna kanonlåt på radion och jag poppade högt och skriksjöng med inne i huvudet. Vågar inte sjunga högt när jag kör bil av risk för att köra av vägen men håll tillgodo alla!

Silvertejp på Norrköpingsvägen.

Nä nu j-r blir det silvertejp på Norrköpingsvägen hör jag mig själv skrika inne i huvudet. Nu undrar ni säkert vad som föranleder detta ylande. Svaret stavas stor, fet rödhårig katt!

Nu är inte jag så här morbid i vanlig fall men när han, för jag vet inte vilken gång i ordningen, spytt upp en död råtta på någon matta, i soffan eller, gud förbjude, i min säng blir jag komplett galen. Han är ju en storjägare den katten men kan han inte bara jaga i väg råttorna och mössen. Lite sjas på er liksom. Måste han äta upp alla? Han får ju bara massa mask i magen och spyr upp dom igen.

Slivertejpen då.. Jo han är en smart j-l den rackaren så han undgår skickligt alla bilar, varför jag i ett ilsksint ögonblick hotade honom med att om han spydde en gång till i min säng så blev han fastspänd på nämnda sätt. Troligen förstod han inte vad jag sa för han spyr än.

Men det slutar alltid med att jag petar i honom allehanda maskmedel och han ligger hopkrupen spinnandes och tittar på mig med sina "katten i shrekfilmen ögon" och jag smälter som vax. Jag hör mig själv säga med ljuv stämma "Följ med matte så ska du få lite paté".

Slivertejpen är glömd för den här gången.

Kär i en träbit

En del människor förälskar sig i träskallar, i fårskallar, tjurskallar, döskallar och flintskallar. Jag är förälskad i en träbit. Ingen billig träbit och jag har fått den som en sann kärleksgåva av KP.

Jag har haft problem med denna träbit till kolv på min C-pang ett tag men inte riktigt kunnat verifiera vad det är. KP har lyssnat och tack o lov kunnat tolka vad jag menat. Han har filat och ändrat på avtryckaren, och vips, där satt den. Som i ett trollslag. Jag satte in handen och den var perfekt. Ett helt annat grepp och skotten bara flöt. Det måste vara samma känsla som Anja Persson hade när farsan slipade ner pjäxan inför VM förra året. Allt bara stämmer!

Nu är ju vi på milsvida nivå Anjan och jag men det ska bli riktigt j-a kul att skjuta C igen.

Det tuffa blir att hitta på en ny ursäkt när det går dåligt, för det kan ju inte vara jag som gör fel.. eller:-)

Romantik

Vi hade myspysig igår kväll innan allt oväsen startade. Vi kröp ner i sängen och tittade varandra kärkesfullt i ögonen. Vi strök på varandra varsamt och smekte försiktigt på kinden, pussades och småpratade varmt och innerligt om pistolskytte!!! Allt från olika sorters ammo och tips kring bästa grepp vid riktigt snabbt skytte till kolvens bästa personliga anatomiska utfomning. Visst är vi helknakiga jag och KP??!! :-)

Men så här kan kärleken också se ut.

Sova? Vaddå sova?

Klockan 02:30 var det en tonårsmamma som ilsknade till. Den stora Buppen satt fortfarande framför datorn! Datorförbud kommande dag infördes omedelbart. Allt för att rädda han själ som kan komma att bli ett svammelsurium av ettor och nollor annars. Min stora skräck är spelberoende när det gäller den unge mannen. Sen stör han eftersom hans rum ligger rakt ovanför vårt sovrum. Det knakar och brakar och surrar. Ett ljud värre än KP´s snarkningar.

Innan det hade jag blivit även störd av de andra bråkstakarna i famlijen som hade svårt att sova i stormen. Självklart förstår jag det men i min ålder är nattsömnen välbehövlig för jag blir utmattad som en kråka annars..:-) Har morrat halva morgonen men har veknat för KPs busiga charm och det faktum att jag fick kaffe på sängen..

Kära fru P: Tyvärr är det så här. När de är småmonster får man inte sova för att de är pigga på morgonen Óch när de blivit stora teensvärstingmonster får man inte sova för att de är pigga på natten. Det är nog därför vi har en sjö av moderskärlek att ösa ur men det är inte underligt att man får rynkor och gråa hår:-)

Nu ska vi försöka samla ihop oss och åka ner till skjutbanan en stund, bra att få panga av sig lite ilska. Ett mentalt lugn infaller sig alltid när man kommer dit. Man är helt enkelt tvungen att samla fokus på korn och sikte.Jag har filat på mina kolvar eller rättare sagt så har min käre "caddie" KP gjort det. Nu ska vi prova nytt grepp. Viktiga saker för en Pangbrud.

De där svindyra träbitarna tror jag bestämt förtjänar ett eget inlägg.

Kroppsligt förfall

Och idag var jag pigg.. hmm det märks att man inte är någon 20 plussare längre. Förr orkade jag partaja hela natten och komma hemkravlandes samtidigt med tidningsbudet. Dagen därpå var jag fräsch som en nyponros. En Big Mac och några kaffekoppar så var man fit for fight igen.

Men nu... púst och stön.. Hemma ca halv ett och då är man tvungen att sova halva förmiddagen bara för att orka släpa sig upp. Och jag var knappt salongsberusad! Det enda jag orkat åstadkomma idag är att handla mat med bärhjälp från KP och laga pizza till familjen. Teensen har jag väl iofs knappt sett.

Rynkor och gäddhäng wtf..Det här mina vänner är vad jag kallar kroppsligt förfall! Hur ska jag orka vinprovarresa...

Tragiskt! ;-)

Att resa

Jag är såld på att bila runt i Europa. Har gjort det åtskilliga somrar och sett och upplevt i stort sett varenda land i Europa. Favoritländer är Frankrike (Provence) men även de forna Öststaterna som nu är upprustade, relativt billiga och fortfarande vänliga. Kroatien, Slovenien och Tjeckien kan jag varmt rekommendera. Jag gillar inte Italien, inte norra Italien i allfall. Smutsigt, nedgånget, dyrt och med en "hetsig" ton bland människor. Det kanske har att göra med att vi körde vilse i Milano kl 21.00 på kvällen utan hotell och med två trötta barn i baksätet.. :-)

Hur som helst. Jag behöver resa med jämna mellanrum för att få ro i min rastlösa själ. Charter är helt ok men efter ett par dagar blir jag uttråkad. Och är det som när jag och KP var på Lanzarote förra året, ösregn, får jag "kula".

Bästaste och jag tog en bussresa till Prag hösten 06. Det var en positiv överaskning. Det var vi och en bunt pensionärer. (Vi sa att vi var förtidpensionärer så vi platsade i gänget:-) Vi klarade oss själva för vi är båda resvana och hade varit i Prag förr. Vi behöver inte följa med på alla guidade turer men får bilandets tjusning genom bussen. Man ser mycket. Sen är det kul att prata med lite nya människor oavsett ålder. Pensionärer är helkul, dom tar sig en whiskey i bussen och kallade oss 40 plussare för "flickorna" så vi var väl omhändertagna. Att vi sen lyckades, med vår positiva charm, lägga beslag på hotellets finaste vindsvåning med 18 m i takhöjd gjorde ju inte saken sämre. Och synen när Bästaste insåg fördelarna med Tjeckisk shopping glömmer jag aldrig. Hon for som en iller bland affärerna och jag hade full sjå att följa med. Till saken hör att hon stunden innan meddelat att shoppa var inte något hon brukade ägna sig på resor..jo jo:-)

Nu ska vi iväg igen. Bussresa i Maj till Alsace. Prova vin och äta god fransk mat. Röja med pensionärer och förhoppningsvis shoppa lite. Bokat och klart.

Måtte jag nu inte ha beställt en resa som infaller den helg fjååårtisen konfirmerar sig. Då blir det väsen...

Godmorgon mitt på dagen

Vaknar upp till ett redigt dundrande på dörren. Jisses vad har hänt nu tänker jag och vinglar upp med hjärtat i halsgropen. Utanför dörren står mor och far och klockan är en bit in på förmiddagen. En effekt av gårdagen antagligen för jag brukar itne sova länge.

Mor och far hade inhandlat allehanda godsaker till frukost och kom med blommor och födelsedagskuvert. Sådana kuvert är alltid välkomna och detta skall bekosta min pensionärsresa till Alcase med bästaste vännen i Maj. Mer om den i en annan blogg.

Jaaa vilken trevlig och rolig kväll vi hade. Vi får allid ett kanonmottagande hos våran favoritindier. Antagligen för att vi äter där med jämna mellanrum. Ostbollar på kronärtsskocka till förrrät och Indisk smörfiskgryta till varmrätt tillsammans med ett par glas gott torrt vitt vin. Balsam för en stressd själ. Finkläder var på och gamgäddan fick oss alla att tappa hakan. Den damen ser vi oftast i keps och militärbrallor på skjutbanan. In kliver en puma! Vilken 40 plus läckerbit! Vad jag förstått nu på förmiddagen hade hon och Bästaste lite senare på aftonen blivit rejält uppvaktade av två skönsjungande tenorer. Vilka tenorer det var förtäljer inte historien men jag behöver knappast vara orolig då den gode Beltran sitter i säkert förvar.

Nu skall den Stora Buppen skjutsas in till stora staden och det innebär pyjamas av:-)

That´s it

Riggad och klar.

Inte en keps så långt ögat når men finstassen är på. Make up och hår kan inte bli bättre. Jag är 43 märk väl då kan man inte förvänta sig några mirakel.

En dust Armani Mania och sen är saken är klar. Gäddhippa mina vänner!

Let´s roll

KP som kronprins

KP meddelade igår att han kan tänka sig att byta jobb. Han skulle kunna bli kronprins. Ja ni läste rätt. Ett bra jobb ansåg han då kunde han puttra omkring i en båt och fiska lite på väg till de olika platserna han var anmodad att besöka. Inte skulle han ha några problem med att se intresserad ut heller, vanliga jobbminen duger gott. Hantera sax var han också säker på att klara av. Massa anställda som skötte hushållet och ett par miljoner om året från staten var tilltalande. Jo kronprins skulle passa honom fint. Jaga kunde han också tänka sig skytt som han är. Jag påpekade att han kanske var tvungen att både använda slips och äta massa mat han inte gillar, typ grönsaker. Men det var inga problem han var ju kronprins alltså bestämde han.

Nu har inte jag några ambitioner at bli kronprinsessa så Vickan här kommer ett erbjudande. En bättre begagnad 43 åring, snäll mot barn och djur. Han har inte lika många rutor på magen som din Daniel troligen har, men en stor kan han uppvisa. Oftast är han medgörlig och följer gärna med på dina resor runt om i världen. Låt han bara prova det lokala fisket så får du inga problem. Du behöver inte heller plåga dig med att föda massa barn, det medför han i boet. En charmerande ung gosse som passerat blöj och skrikstadiet. Du kan lätt ägna dig åt karriären och figuren får du behålla.

Den enda eftergift du behöver göra är att i framtiden se till att på varenda Nobelfest servera stekt Gös från Väringen med blåbands vitvinssås och kokt ris. Grönsaker göre sig icke besvär.

Själv kan jag ta din Daniel och emigrera till Brasilien.

Och här fanns det jobb att göra

Stapplade in på jobbet kl 08.10 och möts av en katastrofal mängd arbeten som av någon märklig anledning dykt upp igår. Eller så har det legt väl gömt i chefens hjärna tills han samlat på sig så mycket att han bara måste lämna över till mig.

Planering och framförhållning tack! Man kan inte göra 150 saker samtidigt, och man kan inte komma in till mig och säga att 10 stora arbetsuppgifter är lika viktiga och måste alla göras på stört. Vad tror han att jag är, en robot? Nej den gode chefen fick återigen uppfostras, ändra möten och skjuta upp saker. Hoppas han lär sig vad ordet framförhållning betyder. Jag jobbar ogärna över och definitivt inte en fredag. En fredag som på köpet ska ägnas åt damerna.

I afton är det "gäddhippning". På ren svenska innebär det en ypperlig anledning att gå ut utan män. Vi startar på vår favoritindiska restaurang sen blir det väl någon pub eller sportbar. Ser fram emot kvällen. Vet att den blir full av skratt, prata högt i munnen på varandra, dricka gott vitt vin och äta god mat. Och inga friluftskläder på, det lvoar jag, i afton är det finstassen:-)

Nej nu ska jag börja plöja igenom högarna och prioritera vad som är viktigast. Eleverna, migrationsverkets statistik eller förbundets ekonomi?

Kläderna av

Så fort jag kommer hem så åker kläderna av. Ja dra nu inte allt för stora växlar på det, jag åker ju inte hem lunchtid. Ha ha ha. Nej jag tar av mig jobbkläderna som oftast är av modell något finare och kryper in i "nu är jag mig själv kläderna". Jogging, pyjamas, stora T-shirts och liknande. Jag har en arsenal av friluftskläder, och jag trivs bäst i överdragsbyxor, kängor och mössa. Skidkläder och t o m flytoverall går även det bra.

Det är lite märkligt det här för jag har alltid sett på mig själv som en "franskt" rökandes och rödvinspimplande brutta i högklackat. Gärna vistandes på restaurang eller chic konstutställning. Men jag slutade röka för åtskilliga år sen, rödvin dricker jag oftast i KP´s sällskap och då är joggingbrallan på. Högklackat kan jag väl ha under arbetstid men sällan annars. Restaurang javisst oftast lunchtid och konstutställningar ser jag inom loppet av en kvart.

Jag kom, till min stora förvåning på, för ett antal år sen att jag är ju inte den där "franska" donnan som jag trodde jag var. Jag är ju en idrottsnörd och skogsmulle. Gillar att traska i skog och mark, fältskytte, skidåkning, svampplockning och stundom fiske. Har alltid idrottat det var handboll, fotboll och DM i kulstötning. Mitt äventyr som paddlare tillsammans med prusiluiskan förtjänar en egen blog:-) I fjällvärlden får jag ro oavsett årstid. Visst kan jag väl snitsa till mig men jag trivs bäst i "slapparkläder".

Tja jag antar att har man norskt fjällblod så går det väl inte att fösöka lura sig själv särskilt länge. Friluftskläder är det bästa! Eller så är det bara mitt smarta sätt att dölja alla valkar..:-)

Friskvård

På mitt jobb har vi en lov till en timmes friskvård varje vecka. Vi får även pengar tillbaka mot uppvisande av medlemsskap i någon form av träningsaktivitet. Likt många andra arbetsplatser antar jag.

Vi som sysslar med lite andra sporter än simning, gym och fotboll etc får ingenting. Dvs skytte, golf, ridning och liknande. Vi blir inte tillräckligt svettiga och andfådda, får inte upp pulsen. M a o är det ett stort antal av oss som inte kan uttnyttja varken friskvårdtimme eller friskvårdspengen.

I en by nära stora staden finns en klubb för s.k swingers de har även aktiviteter för människor som vill syssla med S/M etc. S.k open-minded. En av mina kollegor hade nu fått reda på (hur vet jag inte) att klubben erbjuder lunchaktiviteter. Lunchkn-ll på ren, felstavad svenska. Ni kanske kan föreställa er hur ett gäng övertrötta lärare drog igång efter den upplysningen:-) Det borde kunna platsa under friskvårdtimmen. Man blir ju uppenbart eller förhoppningsvis lite svettig och andfådd. Puls borde man också få, om inte annat så utav spänningen. Det kan utföras som gruppaktivtet och kan förläggas under arbetstid! Medlemskap krävs så vi borde kunna få tillbaka medlemsavgiften.

Jag har skrattat mig svettig under denna fikarast, och det är väl friskvård det med antar jag:-)

Morlapredikan

Nyss ringde en pigg och glad ung man och sjukanmälde sig?!! Sjuk, vaddå sjuk du låter ju friskare än vad jag någonsin varit tänkte jag i mitt stilla sinne. Men så slog det mig. Den unge mannen läser på Hotel- och restaurang och karensen efter sjukdom är är flera dagar. Inga baciller i restaurangkök inte. Tur det för då skulle vi alla vara i riskzon så fort vi gick ut och åt.

Helt plötsligt ansåg jag att den unge mannen var ovanligt mogen och ansvarsfull i stället för en skolkandes yngling.

Tyvärr är nu inte alla lika ansvarsfulla. En och annan elev har märkligt hög frånvaro, är alltid sjuka vissa dagar etc. Visst kan man dra surväxlar på det och anklaga för lathet och skolk men nu är det inte så enkelt alla gånger.

Tyvärr har vi elever vars hemsituation är under all kritik. Den tuffe bråkstaken du ser på stan kan ha ett helvete hemmavid. Han eller hon äger kanske inte en egen säng, sover på golvet i en garderob. Torkar spyor efter sina alkoholiserade föräldrar och dera fyllevänner, gömmer morsans knark när polisen kommer. Ser till att småsyskon får kläder och kanske lite mat (om det finns någon). Julklappar kan dom knappt stava till. Dom ungdomarna gråter sig till sängs många gånger, men inget visar dom dagtid under den hårda ytan. Det är inte så lätt att lära sig Strindberg eller Pythagoras då inte. Jag önskar jag kunde säga att jag hittade på dessa exempel men dom är tyvärr sanna. Och det värsta är att jag har fler! :-(

Det här jobbet (Jag var även studievägledare i många år) har härdat mig och stundom gjort mig cynisk. Men det har även gjort mig medmänsklig. Framför allt har jag lärt mig att inte fördöma för verkligehten är inte alltid vad den ser ut att vara.

Ser ni solen

När jag tittade ut genom fönstret från mitt "andra" kontor såg jag solen skymta fram lite längre bort. Ser ni? Det är nästan vårväder ute. Härligt om det nu inte vore för att det endast är mitten av januari. Jag har hellre snö och vinter än vårslask i januari. Fördelen är väl att min elräkning är ovanligt låg för årstiden. Jag har bergvärme och blir det för kallt går elpatronen igång som tillsatsvärme, då blir det dyrt. Men jag betalar gärna ett par kronor för att få vinter någon vecka. Det kostar att åka till fjällen för att få se snö med.

Som kuriosa kan jag nämna att solen lyser på de kvarter som Håkan Nesser beskriver i sin bok Kim Novak badade aldrig...

Visst är jag intressant idag? :-)

Förrvirrad

Jaha nu har min förvirrade hjärna slagit till igen. Förra veckan köpte jag lite smått och gott på en klädaffär. Ni vet sådana där livsviktiga tjejsaker som nylons, krämer, smink etc. Jag kom hem och lade påsen ouppackad i sovrummet. I söndags städade och plockade inför kalaset och konstaterade att "här är den påsen med dom sakerna i".

I måndagsmorse var påsen spårlöst försvunnen! Jag har verkligen letat överallt. I linneskåpet, medicinskåpet, skänkar, bokhyllor, skafferi och tvättstuga.. Ja precis överallt, men ingen påse.

Idag efter jobbet var jag hemma en stund och matade katten. Jag kom på att jag kanske skulle ta och slänga lite till pappersinsamlingen. För säkerhets skull kollade jag igenom "papperspåsen" och guess what! Just det! Mitt i påsen ligger självklart en plastpåse full med mina fynd.

Men hur den har kommit dit, ja det är för mig en outgrundlig gåta!

"Inte sätta punkt metoden"

Så fick jag mig ett gott skratt till slut! En kollega berättade om en 100 p kurs hon haft i marknadsföring under hösten. I kursen ingick att skriva en rapport. En stor rapport som skulle sträcka sig över hela kursen. Hon gick noggrant igenom med eleverna (komvux) hur man skriver en dylik. Nyligen hade hon fått en rapport inlämnad. 20 sidor skriven text helt utan punkter. De 20 sidorna består av en enda mening!! Tänk er den? :-) När hon påpekade svårigheterna att läsa rapporten, hon vet ju inte när hon ska stoppa upp och tänka till, fick hon syrligt till svar: "Jag anväde mig inte utav den metoden" :-)

Säg mig, vilken metod förespråkar att inte sätta punkt? Har någon hört talas om den? "Vi som aldrig sätter punkt metoden" :-)

Måtte inte min chef anväda sig av den på eftermiddagens enhetsträff för då lär jag aldrig komma hem i kväll.

Surdag

Jag är inte snäll idag, coh det brukar jag vara. Jag känner att jag blir irriterad på folk vad de än frågar mig om. Inget bra när man jobbar serviceinriktiat. Läste lite i andra bloggar och Magnus och ACA har båda skrivit mycket klokt dels om Björklunds förslag till betygsliknande omdömen i skolan från åk 1. Dels om KDs obehagliga motstånd mot äktenskap mellan homosexuella. Båda har så kloka synpunkter och skriver så bra att jag blir irriterad på mig själv som inte kan uttrycka mig lika klokt om väsentliga spörsmål.

Förstår ni, det är något allvarligt surfel på mig idag! Jag gick upp och sen var den här dagen förstörd.

Jag får gå hem och dra något gammalt över mig tror jag. Och återuppstå en annan dag.

Eller så kan man ju bara skratta åt eländet:-)

Pendlare

Jag pendlar med bil. Har gjort så sen jag började arbeta efter studenttiden -91. Kör säkert över 2500 mil per år. Det blir en del det. Självkalrt anser jag mig ju vara den bäste av bilförare :-)

Genom åren har jag utvecklat både allergier och ovanor. Jag får svårare och svårare för varje år att acceptera långtradare. (Sorry) Jag klarar inte heller av s.k "försäljarbilförare" dom som har så bråttom att dom kör rakt upp i baken på mig..när jag kör i 110!!! Hetsar för att kunna köra om.. Även bilister med s.k ryckig körning har jag problem med. Ni vet när en bil pendlar mellan 70-100 km i timmen. Gör mig nervös, tror alltid att en sådan bilförare har druckit.

Sen sjunger jag i huvudet när jag kör har jag kommit på.. hur knäpp kan man bli egentligen. I morse kom jag på mig själv med att i tanken nynna på Supertramps "It´s raining again" Undrar vad det kommer sig av:-)

Det läskigaste däremot är att jag har utvecklat den där "hjärnan försvinner någon annanstans sjukan". Jag sätter mig i bilen sätter på radion med intentionen att lyssna på nyheterna. I nästa ögonblick är jag framme på jobbet, ca 20 minuter har gått och jag vet överhuvudtaget inte hur det har gått till.

Tur att jag har en bil som hittar!

Jobb jobb jobb

Ideelt arbete i januari innebär massa jobb. Medlemsregister ska uppdateras, medlemmar avyttras. Årsrapporter ska lämnas in till förbunden. Bokslut, verksamhetsberättelser, årsberättelser.. Vilka ska ha årtalsmärken? Vilken valör? Medaljer? Riksmästare?

Både förbund och klubb ska ha sitt..

Vi jobbar.. varje kväll..

Tur vi har varandra jag och KP.. det blir liksom roligare när man hjälps åt..

Gaaaaahhhh

Om en person till ringer elller kommer in på mitt kontor och säger "Jag har problem med CSN" skriker jag!!! Det ska väl vara f-n att rensa upp efter gamla kärringar som inte klarade av sitt jobb!!!

Och inte nog med det. Straxt efter att jag skrikit av mig här på bloggen går jag iväg för att i lugn och ro ta en kopp kaffe. Då kommer det in en elev, en vuxen kvinna för jag arbetar på komvux 75%. Hur som helst så vill hon att jag ska resa mig upp gå tillbaka till mitt rum och leta reda på två telefonnummer åt henne. Telefonnr till två klasskamrater som hon var skyldig pengar. En privatsak alltså!! Och jag skulle göra det direkt för hon "ville ju hem"

Men då mina vänner. Min röst var hårdare än västmanländskt arbetarstål när jag meddelade att detta var en privatsak och jag rusar inte iväg från min rast för hennes privata ärenden.

Vad f-n är det för fel på folk?

Idrottsprestationer

Jamen det blev väl inte så tokigt på idrottsgalan i år. Byggmark, Pärsson och Zlatan. Alla värdiga pristagare. Skidkyttelandslaget herrar däremot.. njaa...då var väl fotbollslandslaget kanske mer värdiga, eller? Jag är inte heller helt överens med juryn om att Klüft gjorde årets prestation. Visst gjorde hon bra ifrån sig men årets prestation vet jag inte om jag tycker att det är. Då gjorde nog Anja en större prestation. 3 VM guld och ett brons med dom förutsättningarna mentalt.

Ni skyttar kan ju göra jämförelsen med att vinna VM guld i fripistol och militärsnabbmatch och sen av bara farten drämma till med ett guld i Skeet eller något. Så stora är faktiskt skillnanderna så nog gjorde hon en prestation alltid.

En annan prestation som gjordes iår men inte nämndes på denna gala var ju när jag och "gäddorna" tog SM-brons i standardpistol. För att inte tala om våra allsvenskaresultat! Oväntade och fantastiskt roliga. SM var skitkul, att få medalj är kanske inte jättesvårt för det är ju inte så många lag med. Men vi presterade på topp i vårt första sportskytte SM och det är inte mentalt enkelt.

Sportskytte består av idel surkärringar så när vi halvvilda fältskyttedamer dök upp strålandes av glädje blev vi snabbt utnämnda till Sm´s gladaste. Jag måste ju berätta om vår hemresa också. Ibland har man lov att vara lite "barnslig". Solen sken så vi cabbade ner och drog iväg till högljudda toner av ZZ-tops La Grange.. Tänk er 3 damer i en sportbil innehållandes pistoler. Det var Thelma och Louise varning på oss då :-) Jaaa jag vet... men det var skitkul!

(Nedan ser ni några bilder, klicka på dom så visas fler)

SM Sportskytte 070826

Jerringpriset

Jag tänker minsann lägga min röst på Zlatan som årets Jerringpristagare, sorry KP :-)
Vem röstar ni på?

Roligast med idrottsgalan är att mina kollegor och elever på HP/turism är där och servar ikväll.

Gissa om dom har snaskiga historier att berätta i morgon.

Ingen rök utan eld

Jag vet att man inte ska döma någon på förhand men Tito Beltran ger mig kalla kårar. Hans aggressiva utspel i rätten och det faktum att det inte är första gången han är på tapeten..sist var det väl ett barn inblandat....hmmm jag blir misstänksam.

Och som sagt.. ingen rök utan eld..

KP

Några har undrat hur jag vågar satsa igen, och kanske i sitt stilla sinne funderat på varför jag, i min ålder, gläds åt min förlovning med KP så.

Saken är den att KP och jag har fått en andra chans med varandra, och det ser jag som en ynnest. Därav min glädje.

Vi möttes första gången 89-90 när jag började skjuta. Han var en av dom bästa redan då och attraktionen mellan oss fanns från första början. Av olika anledningar så vågade jag inte inleda någon relation med honom, bla tyckte jag han var för "häftig" :-) Jag och barnens far(han också är skytt) blev i stället tillsammans. KP och jag utvecklade däremot en väldigt stark vänskapsrelation och jag minns hur jag vid ett tillfälle tänkte "..skit skit skit.. jag har valt fel.." men har man nu tagit fan i båten så får man ro honom i land :-)

På varsitt håll bildade vi familj och med tiden tappade vi alla kontakten. Jag och barnens far han inte med skyttet och andra intressen tog överhand. Efter ett antal år var både jag och KP separerade på varsitt håll, men ingen av oss ägnade den andre en tanke. Möjligen någon flyktig av och till.

Ingen av oss är någon "krogråtta" så efter våra respektive separationer skrotade vi hemma på varsitt håll. Jag åkte mycket skidor och reste runt i Europa med barnens far och våra troll (som goda vänner). KP tävlade och fiskade.

Men man kan inte isolera sig hur länge som helst så en sommardag följde jag med mina tjejkompisar på stadens stora festival. Vi satt vid ett bord bland tusentals andra uppslupna närkingar och hade allmänt roligt. Öl, vin och massa skratt. Rätt som det var så fick jag en ingivelse och vänder mig om, då såg jag KP en bit längre bort. Eftersom jag kände honom och inte hade sett honom på 5 år reste jag mig självklart och gick fram och hälsade. Det första han säger är "vad fin du är" och som en blixt från en klar himmel inser jag att: "Vi ska ju vara tillsammans, hur fan ska jag fixa det här nu" :-)

Efter den kvällen så är det vi. En andra chans som vi tagit tillvara på. Det har inte alltid varit lätt. Vi är två starka, självständiga, krassa individer. Båda vana att få vår vilja igenom. Men vi har en genuin önskan och vilja att kompromissa med varandra, bla tog jag upp skyttet igen och han skidåkningen. Vi försöker inte heller ändra på den andre utan ändrar på oss själva för den andres skull. Skillnaden är milsvida. Jag tror när man ges en sådan chans i livet, blir man rädd om den, den betyder mycket!

Så alla ni som tvivlar. Klart man ska våga man har allt att vinna. Ni vet, när man minst anar det och med den man minst tror.. det gäller bara att vrida på huvudet i rätt ögonblick..

Eller som jag brukar säga: Börja skjut träffa män!

Frågvisa troll :-)

Lotta skrev i en kommentar om hur hennes son frågar de där frågorna ni vet om hur de kom in i mammas mage och hur de kommer ut. Roande frågor som inte alltid lätta att svara på. En period brukar dom nöja sig med "du kom ut samma väg som du kom in" Men ibland kommer följdfrågorna.

Jag kommer ihåg när Stora Buppen envisades med att vilja veta hur han kom ut ur min mage. Hur han kom in var inte på tapeten, antar han trodde att han bara "blev till där inne".

Jag förklarade lugnt och sansat hur han kom ut och vilken väg han tog... Jag förklarade att alla barn kom ut den vägen. Då tittade han förskräckt på mig och sa med ett något "äcklat" eller kanske förfärat ansiktsuttryck.

"Men inte kungen i allafall" :-)

Kanske inte kungen då...

Jag pustar ut

Det är kul att fylla år! Tack alla för gratulationer. Både via MMS och här via bloggen. Vad glad jag blir! Tusen tack!

Det blev en finfin födelsedag. Paket har jag fått i massor. En slalomhjälm, välbehövligt som jag harschade runt i backarna vid nyår. Vart tog min sköna carvingstil vägen? Försvann den tillsammans med benmusklerna månne.. Fick även fotvårdsprodukter och det var inte så konstigt som jag gnällde över ont i fötterna i Säeln ;-) Ett armband, fina blommor, halsband och örhängen, en speciell tallrik av teensen och en tomte av minstingen.. mm mm

Framför allt har jag haft trevligt och umgåtts med familj och vänner. Det är största anledningen till att fyllla år numera. Man tar sig tid att träffas.

Men det tar på krafterna, med ålderns rätt antar jag.. så nu packar jag ihop, kryper ner i soffan tillsammans med "kvällstidningarna" och pustar ut.

43

Ni som läst liftarens Guide till glaxen vet att svaret på frågan om vad som är livets mening är 43. (Måtte jag inte ha fel. Skit samma om jag har fel. En siffra hit eller dit spelar ingen roll. Nu bestämmer jag att det är 43.)

Halvvägs i livet, kanske mer. hur gick det här till? Jag som nyss tog studenten och knappt har kommit över min studenttid på universitetet. Det känns som igår mina småtroll började i skolan och jag förfasades över vad stora dom blivit. Nu ska den ena välja till gymnasiet och den andra börjar 9´an!! Men snälla, det var ju jag som gick på gymnasiet nyss!!!

Tiden går fort, rasande fort. Trots det så gillar jag den tid som är nu. Sen jag fyllde 40 (Vilken j-a fest det var, folk pratar om den än :-) har det bara gått spikrakt uppåt. Det där gamla töntiga ordspråket som säger att livet börjar vid 40 stämmer. Det enda som inte är så kul, är ju kroppens förfall. I ett sällsynt anfall av fåfänga köpte jag den där mirakelmotrynkorkrämen Boots no7. Glad i hågen har jag smort in mig morgon och kväll, men inte f-n har mina rynkor reducerats inte, en har snarare djupnat! Snacka om lurad:-)

Idag ska det kalasas lagom lugnt. Jag är ingen älskare av tårta sån när faster med familj kommer kl 15.00 blir det "afternoon tea". Några tjejkompisar kommer i afton på räkor och vitt vin. Det bästa med att fylla år är att det blir en fin anledning till att ta sig tid och träffas.

Och paketen såklart, man får inte glömma paketen..;-)

Dagens...

...asgarv:

Norska syster ringde och berätta om mina norska småtrolls (4 och 5 år gamla) funderingar kring mosters (dvs min) födelsedag. Följande konversation utspann sig i deras hem i morse:
(På norska)

Troll: Hvor gammel blir moster?
Syster: 43
Troll: Åhhhh da er hun veldig gammel!
Syster; Jaa ildgammel (Norsk cynism för urgammal)
Troll: Är hun en kjerring nå?

Ja lilla vän nu är moster en kärring, en riktig pangkärring!:-)

Dagens skämt: Jag tyckte bensinpriset var riktigt lågt när jag tankade för "endast" 12,14 litern!!!

Dagens fundering: Vem f-n ringde klockan halv 3 i natt???!!

12 dagar....

.. tog det för min KP att tappa bort sin förlovningsring! 12 dagar! Är det rekord månne? Jag höll på att sätta rödvinet i halsen när jag upptäckte att handen var ringlös. Såg i mitt stilla sinne hur tusenlapparna fladdrade iväg. KP hade ingen aning om när han såg den sist. Han trodde han haft den hemma efter jobbet. Och kanske fanns den runt bilen för han hade ju packat upp sina nya slalomskidor som han skulle ta in och visa mig.

Sagt och gjort. Utustade med ficklampor begav vi oss ut i kvällsmörkret för att söka. I takboxen, runt träd och buskar.. ingen ring.. men till slut fann jag den bland skidemballaget i baksätet. Pust.. Vi är förlovade igen.

Men 12 dagar! Gissa vem som ska påminnas om det när han glirar mig för min stackars förrvirrade hjärna som tappar bort och glömmer saker ibland:-)

F.ö vill jag gå ut med en dementi. Vi ska INTE gifta oss. Att bli gäddhippad innebär endast att vi tjejer har en bra anledning att gå ut och partaja utan män. Inget annat. Så alla planer på svensexa för stackars KP kan ni lägga ner... tills vidare iallafall..;-)

Fiskeänka

Vaknar upp i ösregnet och inser att jag är ensam. Dumpad och övergiven. En annan gädda lockar mer, eller en lax eller en öring. Jag är en fiskeänka! Är man som jag tillsamman med en KP (Läs kära pojkvännen) som fiskar får man kallt räkna med att spendera en och annan helg, vardag, storhelg etc utan honom för fiskesuget är starkare än heroin. Skulle jag föreslå att vi någon lördag ska beträda stadens affärscenter för lite avancerad shopping så slår det aldrig fel. Av någon märklig anledning råkar alltid de mest annorlunda fisketävlingar infalla just den föreslagna dagen. Det kan vara allt från Klubbmästerskap i abborre till gäddfestival.

Visst följer jag med ibland men inte sjutton går jag upp ur sängen 04.20 en lördag i januari för skumpa omkring på Vänern hela dagen. Allt för några ynka 10 kiloslaxar eller vad det nu är de jagar:-)

Men klok som jag är skulle jag aldrig försöka gå emellan honom och hans spö för jag vet ju att han anser att storfångsten i hans liv, ja det är ju jag!

Friday on my mind

Den här gamla slagdängan med Gary Moore har snurrat i min skalle hela dagen:-)

Yeees! Äntligen fredag! Veckan har varit så körig att jag sa till min chef att det kan knappast finnas utrymme i min tjänst för så mycket jobb:-)

Enjoy!

Morgonkaffe!

Jag älskar mina barn, tro inget annat! Jag skulle gå genom eld för dom, ge mitt eget liv för dom etc etc. Men varannan fredag när dom åker till sin pappa så tycker jag det är skönt.

De veckor jag är barnledig infaller ett visst lugn i huset. Maten tar inte slut i kylskåp och skafferi efter en kvart. Det ligger inte kläder strödda överallt. Badrumsgolvet är inte belamrat av deras blöta handdukar. På halvgolvet ligger inte en hög med kläder efter att de duschat. Jag behöver inte fara staden runt som en skottspole för att hämta upp dom hos allehanda kamrater. Jag bestämmer återigen över fjärrkontrollen.

Men framför allt. När dom inte är hemma så finns det alltid en skvätt mjölk till mitt morgonkaffe!

Kramp i ögat

Jag är inte bara en ambivalent människa jag är även oerhört tankspridd. Ni kan inte ana hur många gånger jag hittat de mest märkliga saker i kylskåpet och skafferiet. Mina nyklar, plånbok och mobil försvinner så fort jag lagt dom i handväskan. I panik rotar jag runt utan att se ett dyft. Ibland ser jag dom inte trots att jag tittar på dom. Jag är även en sån där toka som springer omkring med glasögonen på näsan och undrar vart dom är!

Kära pojkvännen älskar att berätta historien om när jag blev "bestulen" på min plånbok. Jag polisanmälde och spärrade alla kort samt beställde hem nytt körkortsunderlag. Han frågade gång på gång om jag letat ordentligt i bilen. Jodå! jag hade letat noggrant, mycket nogrant både med ögon och händer. Jag hade to m vilda tankar på vilken elev det var som bestulit mig. Efter någon dag lånar pojkvännen bilen och det första han ser mellan sätena är ju givetvis min plånbok!

Det straffar sig att vara tankspridd och förvirrad. I dagarna två har jag lyckats glömma mina glasögon hemma. Att jobba framför en dator i stort sett hela dagen utan glasögon är inte att rekomendera. Jag har som kramp i ögonen och ont i skallen.. så nu mina vänner säger jag godnatt.

I valet och kvalet

Det finns nästan ingenting som är så roligt som att tävla i skytte. Att gå en bana i skogen, nya förutsättningar och nya mål att utmana vid varje station. Misslyckas man i den ena klassen kan man alltid komma igen i någon av de andra vapengrupperna. Jag får endorfinkickar och skjutsuget är ständigt närvarande.

På söndag är det en tävling i Överum, ca 20 mil bort. Samma dag inträder min 27-års dag för 15é gången så hela den här veckan har jag varit i valet och kvalet.. Åka och tävla eller stanna hemma och fira? Jag är ambivalent av naturen så kära pojkvännen har lugnt inväntat mitt beslut. Han vet att jag ändrar mig från dag till dag.

Nu har jag i allafall bestämt mig. Inget skytte. Familjen får gå först denna helg. Så kära skyttevänner ni får klara er utan oss. Vi stannar hemma och proppar i oss tårta och andra godsaker.

Skjutsuget får jag bota en annan helg:-)

Ingen Opel för mig tack!

Prusiluskan mailade denna till mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag köper iallafall aldrig en Opel! :-)

Frisknärvaro klokskola del 2

I korridoren mötte jag en kollega, blank på ögonen, snörvlandes och så hostig att han knappt kunde prata. Ööhh ska inte du vara hemma undrade jag? Jag har inte tid att vara sjuk fick jag till svar! Nej men det har inte jag heller och jag är frisk och vill inte bli smittad ville jag säga. Håll dig långt undan mig idag! (Nu är ju jag av det där finkänsliga slaget så jag sa ingenting ;-)

Det här med frisknärvaro är ett otyg. Genom att han är här och sprider baciller idag så är en tredjedel av lärarna och minst hälften av eleverna sjuka nästa vecka!

I mitten av 90- talet höll jag på sådär, tillbringade min mesta tid på skolan. Sjuk som frisk. Jag kunde t o m ge mina barn alvedon när dom var dåliga och skicka iväg dom till dagis..Hur frisk är man då? Det slutade med att jag -99 fick problem med hjärtat! Sviter av det har jag fortfarande. Idag skulle jag aldrig utsätta mig för den påfrestningen av kroppen som det faktiskt blir om man stressar och jobbar med en infektion. Gå hem och ligg till sängs i ett par dagar, dina kollegor får vara friska och din kropp klarar sig undan allvarliga följdsjukdomar. För har du otur kan de uppstå!

Jag kan garantera er där ute att det är bättre att vara sjukskriven i 3 dagar i stället för 3 månader!

Hopp

Den här låten har följt mig under många år. Som tröst när det varit svart, men även som glädje när livet varit på topp. Jag blir glad när jag hör den, lite pirrig, när jag var nykär i "svenskmästare" var det den här jag ville lyssna på. Åren innan honom när livet stundom var mörker ville jag också lyssna på den. Den gav mig hopp.
Fråga mig inte varför, den spelar bara på mitt känsloregister...

Så alla ni med borttappade sugar, this one´s for you!

Besticklådan från helvetet!

I min besticklåda finns en inneboende orkan. Hur försiktigt och prydligt man än lägger ner besticken så ligger dom i en ofantlig röra när lådan öppnas igen. Huller om buller. Det ser ut som ett katastrofområde. Jag kan för mitt liv inte begripa hur det går till!

Jag måste helt enkelt ha fått besticklådan från helvetet!

Lustig dag

Idag har de några av de mest märkliga saker inträffat under alla mina 17 år i skolvärlden.

Jag har en tjänst som motsvarar forna tiders bitr. rektor, dvs jag arbetar rent administrativt. Den bakgrunden gör det hela lite lustigare.

Det började med att jag fått ett mail i morse. En elev som läser En B kunde inte komma, och bad mig ta reda på vad hon hade i läxa???

Läxor får du ta reda på själv svarade jag lite småsyrligt.

Sen kom det in en ung man iförd s.k arbetarbyxor och ville låna en penna. I benfickan hade han en hel rad med pennor sittandes?! Jag var tvungen attt fråga om ingen av dom fungerade.

Och nu kom telefonsamtalet som tar priset. En dam ringer mig och frågar om jag vet vilken färg det är på boken till kursen i social omsorg!!!?

Dom säger att ett gott skratt förlänger livet.. och käften.. Efter den här dagen kommer jag säkert att bli en ytterst bredmunnad 100 åring. ;-)

Kuddbekännelse

En del par har skilda sovrum, vi har skilda hus! Inte för att vi inte står ut med varandra utan mest för att vi har barn och deras skolor och andra föräldrar att ta hänsyn till.

Vi lever tillsammans i två hus och försöker att bo växelvis hos varandra så ofta som möjligt. De veckor vi har barnen blir det oftast så att vi på vardagarn sover åtskilda.

Jag sover bäst med min snarkande kära pojkvän bredvid. Jag vet att det är en defekt att sova gott bredvid någon som snarkar men på något sätt så sover jag tryggt och lugnt när han är där. Ljudet börjar bli bekant.

Detta innebär att jag hitills inte varit så förtjust i att sova åtskild från honom. Förräns nu! Jag har kommit på en alldeles utmärkt sak med att han sover i sitt eget hus. Jag kan tjuvlåna hans kudde!

Straxt före jul köpte han sig en egen kudde att ha i mitt hem. En alldeles perfekt kudde, som gjord för mig ;-) Nu är det så att han värnar oerhört om sin egna kudde så hur mycket lock och pock jag än försöker med är han ovanligt motsträvig och sover gott på den själv. Här lånas inte ut någon kudde inte.

Men när han inte är där.. Ja då ligger kudden under mitt huvud och jag sussar sött.

Äntligen!

Äntligen!
Jamen titta vad som låg i postlådan.. Mitt nya VISA! Morgondagens klipptid är räddad. Det var i sista minuten må jag säga för jag börjar likna ett troll. Det blåa på min tumme härrör sig från ett igensmällt slutstycke i höstas.. gjorde j-t ont.. bara så ni vet:-)

Vi har avjulat härhemma. På en kvart var den berömda Disneygranen fint nerpackad i sin låda och placerad på en hylla i matkällaren. Värstingtomtarna är undanställda men fintomtarna får vara kvar ett tag till. Behåller även stakarna och stjärnorna i fönstren några dagar. Vi går mot ljusare tider minsann. Jag vet för när min födelsedag inträffar (vilket är om ett par dagar)brukar adventsstakarna har spelat ut sin roll. Och på sportlovet (v8) är det ljust på mornarna!

Födelsedagen ja. Är lite i valet och kvalet när det gäller den. Inte för att jag har problem med att bli äldre, jag fyller 27 varje år! Men jag är lite skjutsugen.(Jag vet det är fri tolkning på allt men i mitt fall betyder det att jag har lust att åka och tävla.) Och tävlingen råkar infalla på min födelsedag.. men mer om det i ett annat inlägg.

Var det nån som sa att jag blivit bloggberoende?

Husets höghet

Det finns en oerhört bortskämd "man" i mitt liv. Han tror att han regerar i detta hus, ja inte bara i huset utan i hela byn.

Han är fet, rödhårig och kommer och går som han vill. Mat ska han ha flera gånger om dagen och inte bara en sort utan det ska serveras olika märken och smaker varje gång. Det räcker att vi närmar oss kylskåpet så kommer han dunsandes.

Han sover och slöar hela dagarna och ränner ute på nätterna. Och han snarkar, högljutt! Nattetid släpar han gärna in allehanda varelser som han dödat och till på köpet vill han ha beröm för det! Han gör förvisso sina behov på utsidan men det stinker i rabatterna om våren.

Han har fortfarande efter 7 år svåra identitetsproblem, eller rättare sagt. Han väljer vad för slags typ han vill vara beroende på tillfälle.

Men visst har han goda sidor, han köper tex julklappar till alla (utom mig av någon anledning) Och han har sett till att ormarna försvunnit vid ån. Fasanerna med tyvärr.

Han har berikat byns skolbarn i många år för han tror fortfarande han går på "lågstadiet". Han tycker så mycket om att går i skolan att han tillbringat flertal nätter inlåst där.. och dom undrar varför larmet går så ofta.

Grannen har han charmat så till den milda grad att det ligger en filt under hans favoritgran på grannens tomt!!

Den här bortskämda typen betalade vi pengar för att få betjäna år ut och år in..

Visst är det märkligt hur man kan låta sig regeras så till den milda grad av en katt!

Om arv och lathet i arla morgonstund

Det är intressant det där med gener och arv. Nu är jag inte så enormt insatt i hur det fungerar rent biologiskt men man kan se på sina barn hur de ärvt egenskaper ens egna mor- och farföräldrar hade.

I min släkt, både på fädernet och mödernet, har det alltid funnits konstnärliga inslag. Farmorsfar var en lat spelman som hellre låg i de värmländsk dikena och spelade fiol. Min (biologoske) far kan spela all världens instrument på gehör (Han är också lat) Hans farfar var mästerlig i att snida kopparting såsom grytor, kaffepannor etc. Om han var lat förtäljer inte historien.

Min morfar, som inte var lat, hade en enorm berättarförmåga och kunde både teckna och skulptera riktigt bra.

Min mor som inte heller är lat mycket skicklig på att teckna och handarbeta.

Jag är halvlat och lite lagom hyfsat skicklig att teckna och har hyfsat gehör. Vad gäller handarbete så har jag vid något tillfälle i min ungdom virkat en duk.

Huruvida teensen kommer att komma över sin tonårslathet återstå att se men det konstnärliga i dom kan man redan skönja.

Dottern är väldigt musikalisk och spelar både i band och går på en musikinriktad friskola.

Sonen då den stora Buppen. Ja det var en diskussion med honom i morse som fick mig att fundera på detta. Han spelar teater och fick ju som ni vet en s.k Academic Award i både syslöjd och bild i höstas. Morgonens samtal handlade om hans nästa projekt i slöjd. En utveckling av momentet tovning. Det fick inte vara för enkelt eller likartat det han tidigare presterat.

Kan ni tänka er att sitta och morgonprata över en kopp Chai Latte med en numera kortklippt, finnig, moppeälskande och datanördig 15 åring kring ämnet tovning!!! :-)

Dagen var räddad!

Jag behöver semester

11 timmars arbetsdag.. restiden ej inkluderad. Konstant ringande telefon, människor med frågor om allt möjligt i en strid ström. Dubbelkoll av all skriftlig info innan den ges ut. Upptaktsmöten och presentationer.

Mitt i alltihop kommer damen från Kinnarps och vill disskutera mitt nya skrivbord och träslaget till detta..

Pust..

Jag är trött! Jag behöver semester!

Men vart sjutton har mitt nya VISA kort tagit vägen? Ett volvokort har jag fått men inget VISA.

Inget VISA ingen resa..

Skynda skynda

Gårdagskvällen ägnade jag så mycket jag kunde åt att se på reprisen av Kallas "backryck". Jäklar vilken fart hon hade under skidorna, hon såg ut som en pigg liten iller när hon for förbi den stumma finskan. Härligt att skåda. Som hon åker skidor vill jag skjuta.

Och Gunde Svan som stod bredvid och coachade.. han är ju en komiker av rang även i sportsammanhang. Ett gammalt välbeprövat Gundeuttryck är ju skynda skynda.. det stämmer in här på jobbet idag.

Vi har upptaktsträff med alla nya studerande idag och jag är nerlusad med frågor både från elever och lärare. Här är det verkligen skynda skynda.

Visst är det trist att Kajsa slutar, nu när det är OS och allt. Jag tycker Kajsa är en bra och värdig representant för Idrottssverige och hade unnat henne en OS medalj, läs guld. Men som hon säger hon har ingen motivation.. hon har helt enkelt tappat lusten och då går det inte längre.

Trist men allt för sant.

En curlingmorsas förbannelse

Stora Buppen befinner sig hos en kompis i andra änden av stora staden. Då vårt hus ligger en bit utanför på landet är det ca 2 mil (enkel resa) det rör sig om.

Busskortet har han inte laddat (man kan inte göra det på stadsbussarna) och dit tog han sig genom att "smöra" för sin far.. så guess what!

Moi måste om ca en timme, absolut inte tidigare, gå ut ur stugvärmen och borsta av all snö från min nytvättade bil. Sen måste jag sätta mig i bilen och köra 4 mil på dessa f-b saltade vägar för att hämta gossebarnet.

Varför? Jag är väl en curlingmorsa. Vad annars?

Den elaka i mig tänker.. vafan köp grabben ett par skidor så får han ta sig hem själv i fortsättningen. Men min stora son vet exakt hur han ska få sin mamma att göra som han vill. Med mild röst säger han "men jag var ju så snäll igår".. och jag smälter som is i solsken..

Hmm "snäll" var det innan han åt upp alla chips tro..

Entusiast eller korkad?

Om dagens tävling i Enköping vill jag säga följande: Bläh, skit, kasst, hahahahah, njaaa, så kan det gå.. End of diskussion!

Det enda som verkligen fungerade var dagens absolut svåraste moment. Revolver, 12 s, singel action, utan stödhand. Då pangade jag minsann in 45 poäng. Men det var ju å andra sidan det enda jag verkligen tränat på.

Hur som helst så är man väl en riktig entusiast när man avstår all alkohol på lördagen. Kliver upp tidigt söndagmorgon för att fara 20 mil enkel resa i snöyra. Frivilligt betalar 200 kr för att få tävla mot några av landets bästa skyttar i öppen klass.

Antingen det eller så är man ovanligt korkad.

Klokskola avsnitt 1:2

Jag kom på vad jag hade glömt skriva i min klokskola del 1. Så här kommer en uppgradering.

Man har alltid en del i att ett förhållande kraschar.. Ja ja bortsett från när man blir misshandlad och liknande då. Men i en normal relation vid en separation så är det väldigt lätt att skylla på den andre. Jag gjorde det själv länge. Det tog oerhört lång tid innan jag erkände de fel jag begått. Hela tiden var det barnens pappa som var si och så som gjorde att jag inte ville.. Men jag då? Knappast Guds bästa barn.. Nu med alla dessa år bakom mig så kan jag äntligen erkänna både för mig själv och för andra vad elak jag stundom var mot honom. Jag hoppas att han kan erkänna samma sak gentemot mig.

Så elak kommer jag aldrig vara gentemot kära pojkvännen, det har jag lärt mig! Han har tur den mannen som fick mig nu, jag är numera av en bättre årgång ;-)

En klok bloggare, Magnus, skrev i en kommentar att han ägnat ett år till att förlåta sig själv. De visa orden tänker jag knycka till min uppgraderade klokskola. Jag tror det är oerhört viktigt att inte bara förlåta sin partner utan även sig själv och det är vi dåliga på. Vi skuldbelägger oss istället för att förlåta oss.

F.ö är det skönt att ha lämnat skilsmässotiden och nysingladtiden bakom sig.. Först när man läser om vad andra går igenom, och kan tänka så här kände jag med, så inser man vad långt man kommit. Man har gått vidare. Långt vidare och är i en ny fas i livet.

Jag får sån lust att säga vänta livet blir så mycket bättre om ett tag! Härda ut! Men som kloka ACA skrev alla måste igenom sina egna misstag och sorger. Och det stämmer att man oftast är starkare när man kommit igenom krisen än vad man var innan man gick in i den. Summan är väl att man inte ska vara rädd för att krisa.

Jag är bara glad... och lycklig igen! Därför ska jag minsann bli "Gäddhippad" om ett par veckor. Flera, fina, farliga pangbrudar på stan´;-)

Blänkande ren! Äntligen!

Har äntligen tagit mig i kragen och tvättat bilen. Föredrar att åka in på en sån där behändig automat men med cab så går det ju inte. Suck.. Men nu är det skinande blank, tvättad och putsad. Kan dom inte sluta salta vägarna? Ja jag vet att det säkert håller nere olyckorna. Men om man halverar bildäckpriserna istället. Då har folk råd att köpa ordentliga vinterdäck och vi kan köra på härliga vintervita vägar i stället.. Man kör även långsammare på en vinterväg..

Och så slapp vi tvätta bilen så j-a ofta..

Aftonen här blir lugn, har huset fullt av gubbe, ungar och teens.. De skall väl utfodras vad det lider. Men det blir en lagom tidig kväll för i morgon är det tävling i Enköping..

Vi håller i!

Träning

Träning ger färdighet sägs det. Kvalificerad träning ger nog färdighet men jag är skitkass på det. Jag far ner och skjuter i stället för att gå till basic och verkligen träna.

Jag är inte i avsaknad av tips eller vetskap om hur man ska göra. Jag är i avsaknad av lust att träna. Jag behöver det där lilla extra fokus som tävlingsmomentet ger.
Träning tråkar ut mig helt enkelt och då skärper jag inte upp mig.

Jag vet coach.. ska jobba på det.

Å andra sidan tävlar vi mycket.. sommartid när vi tävlar i allsvenskan och liknande så kanske vi tävlar 2-3 ggr per vecka. Det är ganska effektivt. Men man förlorar i finslipning och får lätt att nöta in en felaktighet.

Jag har varit så här i hela mitt liv. Har alltid hållit på med idrott och tävlat. Varit ofokuserad och uttråkad på träning men så fort tävlingsmomentet har tillkommit så har jag oftast kunant skärpa upp mig och därför klarat mig bra genom åren. Vad driver en människa då? Eller är jag bara lat? Vill få det gratis? Är det den sociala biten jag söker? Jag är ju uppenbart inte ute efter att bli bäst, inte i idrott iallafall. Samtidigt så stör det mig när jag inte lyckas, jag kan bli skitsur.

Tål att tänkas på..

Klokskola avsnitt 1

Jag har läst lite i ett par s.k "skilsmässobloggar". Och jag tänker tillbaka.. Var det verkligen så? Var det så här det kändes? Gjorde vi så här? Men ärligt jag börjar få riktig distans till det hela, jag minns inte längre. Det jag minns är hur jag grät mig till sömn i början de veckor teensen bodde hos sin pappa, och hur rädd han var att jag skulle "ta ifrån honom barnen" ?? (Varför han nu var rädd för något så absurt)

Idag tycker jag det är skönt de veckor teensen är hos sin far, och när de kommer hem igen så längtar jag verkligen efter dom. Vi får liksom livets goda hela tiden. Friheten att vara sig själv igen plus lyckan att vara förälder. Men i början var det som att slita av sig armen varannan vecka.

Jag minns att vi specialdeelade ibland 4 dagar i stället för 7 och liknande. Sen har ju alltid jag och teensens pappa kunnat umgås på storhelger, semstrar, med gemensamma vänner etc. Jag tror det fungerade för vår kärlek dog rätt snabbt från bådas håll.. vi blev som syskon.

Jag har snart 6 års distans till min separation och följande vill jag säga:

Det tar tid att skilja sig, det är inget man gör i en hast.

Man måste få lov och tillåta sig att sörja sitt kraschade förhållande/äktenskap. Oavsett om man var den som valde att gå eller inte.

Jag är ledsen men jag tror inte på förhållanden som startar innan man avslutat sitt äktenskap, inte i längden. De har en tendens att vara en brygga, det som gör att man orkar fullfölja en separation. Nu är det väl ingen regel som gäller för alla men jag har sett allt för många bryggförhållanden som kraschat.. Och då står man där med sorgen och smärtan..igen...dubbelt upp kanske!

Man blir lycklig igen, när man minst anar det och med den man minst tror.. Man behöver inte leta sig halvt fördärvad (Inte gömma sig heller) Men lyckan kommer vi inte undan, lika lite som vi kommer undan sorgen. Tur det:-)

Glöm aldrig bort att barnen skiljer sig med. Dom gör det alltid helt ofrivilligt och dom älskar alltid sina båda föräldrar lika mycket och är lika lojal mot båda. Man har ingen rätt att undanhålla sitt barn den andre föräldern. Eller påverka barnen till det. Det är en av de största dödssynderna man kan begå. Som vuxen är det min skyldighet att se till att barnen inte far illa mer än nödvändigt och att visa dom att jag fortfarande kan respektera deras mor/far även om jag inte vill vara gift längre.

Det är rätt skönt den dagen man bara inser att exet inte längre har någon särskild betydelse i ens liv längre, mer än att han eller hon är barnens andre förälder.

Sen var det något annat klokt jag ville skriva om det här men det föll bort ur minnet.

Jo jag vet, alla skilsmässor är inte "lyckliga" och ges inte lov att få gå över.. det blir så när den ena av parterna fastnar i någon slags "sjuk" sorg och bitterhet gentemot den andre.. Och vägrar ta emot hjälp.. Vägrar gå vidare.. bara fortsätter sitt liv i sorg och bitterhet mot den andre..

Jag vet.. allt för väl.. (Nej inte mina barns pappa, mina egna biologiska föräldrar)

En sak är jag dock säker på och glad över. Jag tror att jag och kära pojkvännen är så lyckliga med varandra och har det så "enkelt" och bra för vi var så färdiga med våra respektive separationer när vi träffades. Vi hade stabiliserats även gentemot våra ex.

Så där ja detta var Pangbrudens klokskola avsnitt 1.

Kan inte teensen dyka upp snart... hmm kl är ju snart 19.30.. fattar dom inte att jag saknar dom ;-)

Listigt

Hade ett intressant samtal med min chef idag. Intressant på så vis att jag lyckades få fram en del kritik jag har mot vissa saker på mitt jobb. Och hur han hanterar vissa situationer, utan att han surnade till.

Jag vet att många försökt före mig men stött på patrull. Han har mest blivit sur, fått taggarna utåt och gått i någon slags försvarposition á la japansk stridskonst.

Jag tror jag lyckades.. han lyssnade, förstod, "tog till sig" och vi kunde disskutera reella förslag till ändringar..

Hur jag gjorde? Ordvrängde såklart. Jag har tänkt igenom hur jag skulle lägga fram mina åsikter i flera månader och på vilket sätt. Med min chef gäller att han måste fås att tro att förslaget man kommer med är hans.. typ..

Och som ni alla redan vet så övergår kvinnans list alltid mannens förstånd;-) Eller? ;-)

Borta

Mina två senaste inlägg är raderade..lika bra det..

Har egentligen ingen lust att kommentera eller kritisera en vilt främmande människas tankar i MIN blogg.. Eller hur:-)

Hur som helst så är jag rastlös. Väntar rastlöst på att teensen ska komma hem från sin pappa.

Samma visa varje vecka. När fredagen kommer blir jag rastlös, antingen för att jag längtar efter teensen eller så längtar jag efter varannanfredagskvällsmys med kära pojkvännen. Han är likadan.

Tittade mig omkring i huset och funderade en stilla stund på att stääääda. Konstaterade krasst att det är ju fortfarande julstädat och fint. Släckte ett par lampor och tände ljus. Inte en dammråtta eller ett katthår syns. Det mina vänner är vad jag kallar städning det;-)

Ni som läst mina två borttappade inlägg till er vill jag bara säga: Ni kommer fortfarande aldrig få veta i den här bloggen om när, hur var eller om vi överhuvudtaget har sex jag och kära pojkvännen;-)

Till Malte, Gatuflickan och Bästaste vännen har jag ett viktigt uttalande: Det ska bli skönt att få skjuta lite i helgen. Och det kommer vara alldeles förbjudet att tala om hästar då! Ha! Sen är det fortfarande så att jag vann TP! Ingen annan, bara jag!

Nu så.. Dags att återgå till mina egna bekymmer.. kolla av ammo.. handvärmare.. och annat viktigt.. Trevlig kväll alla.

Stavfel

Om ni undrar varför jag har lite märkliga stavfel så beror det på att jag skriver fortare med den ena handen.

Ingen dyslexi alltså!

VISAlös vecka

Det lär bli en billig vecka. Nej då jag har inte spenderat hela Decemberlönen på dyra onödiga julklappar det gjorde jag med Novemberlönen. Mitt VISA kort har helt enkelt slutat fungera. Det bara "dog", ingen kontakt, tekninsk fel, stoned dead VISA.

Billigt och bra för hur det än är så spenderar man inget när man inte kommer åt några pengar. Ett solklart konstaterande förvisso men när åtkomsten av medel är svår så minskar köplusten radikalt.

Fasst när jag tänker efter så har ju kära pojkvännen sitt kort intakt ;-) Och jag har mycket charm...

Äntligen vinter

Vaknar upp till ett vintervitt landskap med snöyra. På väg till jobbet köra alla långsamt på den oplogade vägen med djupa bilspår. Jag fullkomligen älskar det.

Som knott växte jag upp i Norska fjällvärlden. På vintrarna kröp temperaturen ner till -30 grader och snödjupet var alltid minst en meter. Jag antar att alla upplever sin barndoms vintrar så men i mitt fall är det verkligen sant. Jag tror att jag behöver lite vinterkyla för att fungera helt enkelt.

Väl uppe på jobbet (Mitt andra kontor där jag tillbringar 25% av min tid) så ligger det en försenad julklapp från "Tomtemor" på skrivbordet. Ett stort paket med stegräknare, reflexväst och ett kilo chokladpraliner... Ha ha ha.. snacka om dubbelmoral..

Å´andra sidan måste man ju ha lite energi om man ska ut och traska i mörkret...

..och tröst.. för det är tråkigt att banta...

Namn på Vägverket

Diskuterade ett hett ämne med bästaste vännen. Ett namn i min blogg värdigt den trevliga damen som deltog i vårt nyårsfirande. Hon var en av bästaste vännens bästaste vänner och en dam i vår smak.

Som skidåkerska var hon uthålligast av oss alla.. vilken racerkvinna i backen!! Släng dig i väggen Ingemar!

Men som sagt.. ett namn.. Hon arbetar på vägverket så gatuflickan var på tapeten men med tanke på hennes färdigheter inom skidåkningen får hon heta Stenmarksdamen i stället.

Välkommen B till min bloggvärld.. nu vet du vem du är ;-)

Lunch var det ju..

Nyårslöfte

Jag har ett förslag på nyårslöfte till er alla:

Kommentera mera i min blogg.. Bra va? Jag älskar kommentarer och den lilla "tjänsten" kan ni ju göra mig ;-))

Mitt eget nyåårslöfte?? Njaa hur var det nu... Träna mina benmuskler mera så att jag inte får så j-kla ont i benen när jag åker utför i fortsättningen... Detta nyårslöfte har jag dyrt och heligt lämnat till bästaste vännen.

Lunch..

"Inte loolit"

När fjåårtisen var en liten busa och inte gillade något så spände hon ögonen i oss och sa med sin mest barska röst "dä ä inte loolit".

Det var väl ungefär vad jag tyckte om att gå upp i morse...

Tillbaka till verkligheten

Fyra fina dagar tillända. Hur sammanfatta denna helg.. nästan omöjligt men ett ord som klingar i min något avtrubbade hjärna är SKRATT! (Bortsett då från när jag blev uppväckt ur min middagsvila av tre lampupphängande friskusar:-) Vi har även susat ner för backarna..olika länge och med olika fart och stil men alla är nöjda..och några av oss har väldans ont i benen. Träning får stå på nyårsprogrammet. God mat mycket dryck o lite sömn är väl en annan nyckelmening i sammanhanget.

Och jag vann minsann TP...så är det...trots att jag trampade sönder kartongen..och trots att några försöker ta åt sig vinstäran..mest pluppar = vinst!

Jag har även läst mitt årshoroskop. Ett måste så här dags på året. Jag brukar välja det årshoroskop som verkar bäst. I år fastnade jag för Expressens och där står att jag tack vare Jupiter kommer att ha mycket tur 2008. Både i kärlek och med pengar, och jag kommer att ha roligt när jag spenderar mina pengar.. uppfriskande och bra årshoroskop.. Hälsan nämndes inte så jag utgår att jag kommer var frisk bortsett från den sedvanliga hypokondrin.

F.ö är vi lyckliga....

I morgon..back in buissness...No further comments!

Har ni sett. Snö! Härlig underbar vinter

Har ni sett. Snö! Härlig underbar vintersnö! Och vi som måste hem till regnet. Inte kul.

Då var det över för den har gången. Glad

Då var det över för den har gången. Glada gänget önskar er alla gott nytt år .