Jag skriver av mig

Sov gott som en säck potatis hela natten.. inte ens en liten mardröm störde. Var väl inne i någon form av Ättixkoma:-) Men jag har en obehglig känsla inne i magtrakten idag. Ser de svarta ögonen framför mig som väser (så att chefen inte skulle höra) "Du ska ge fan i att lägga dig i mina studier för annars.." och sen en lång ramsa på ett odefinierbart språk.. Detta upprepades ett par gånger tills chefen kom tillbaka från sitt rum, då schappade han.

I går, där och då, var jag mest förbannad men nu känner jag mig inte trygg. En ny och obehglig känsla. Jag vill inte vara ensam i morgon eftermiddag. Idag är jag på mitt andra kontor i en annan stad och jag funderar på att åka hit i morgon em i stället. Ska snacka med skyddsombudet. Hoppas eftermiddagens samtal med den unge galningen ger något. Det är en mycket ung människa, knappt 20 år vars liv redan är förstört mestadels av honom själv. Jag kan ha viss empati och förståelse för honom. Till skillnad mot mig lever han i en "fördjävlig" situation. Men han gör det ju inte enklare för sig, trots upprepade chanser. Det som gör mig mest bedrövad är att intagningsnämnden återigen tog in honom för chans nr 3.. Han hade missbrukat skolan tidigare (Det finns ett särskilt regelverk för detta inom vux)

Han vill inte läsa för kunskapen utan ser det som en enkel väg att få pengar. Kortsiktigt och desperat tänkande som drabbar vissa i vårt samhälle. Tragiskt på många sätt för lån ska betalas tillbaka och alla vi med studiemedel vet vad det innebär, under många år. Hade personen inte tagits in så hade jag varit tryggare på min arbetsplats och några av våra andra elever med. Den unge galningen hade sluppit ökat sin skuld till CSN för han har inte fått ett smack för de lånade pengarna. Inga betyg hägrar där.

Jag är glad att jag kunnat ge mina barn en annan uppväxt än vad han har fått. Dom kommer inte försätta sig i en liknande situation. Jag är också glad att jag trots allt fortfarande kan tänka empatiskt. Att ta min empati och goda tro på människan vore nog det värsta för det har tagit mig många år att jobba upp den.