Alla människor är unika så även jag. Nu är jag inte bara unik i det avsendet som vi alla är, dvs rent genetiskt och mänskligt. Jag är nog inte riktigt som alla andra. Ni som känner mig irl ruskar säkert lite på huvudet nu, ler lite lagom och tänker säker.. "det visste vi redan". eller hur? visst gör ni? :-)
Vad jag menar med att jag nog inte är som alla andra är att jag startade min dag så här. När jag satte mig i bilen ringde jag omedelbart upp min käraste pojkvän och hade en diskussion med honom hur jag ska få loss mitt tröga slutstycke på B-pangen så att jag kan smörja. (Inte nåt snack om vem som ska handla mat eller hämta ungar här inte:-) Efter det ringde min goda vän skomakerskan och vi diskuterade problem med avfyringar och skadade tummar. Samt hur man bäst tränar bort vissa olater. Bästa sätt att skjuta med stödhand och liknande. (Inte en parfym i sikte:-)
När chefen dyker upp meddelas han återigen att jag ska ta ledigt i em för träning.. Han ruskar på huvudet, suckar och svarar något uppgivet att "jo det blir väl bäst". Jag har förhandlat mig till att få träna lite på arbetstid, friskvård.
Efter det ännu ett samtal till kärestan för att boka tid med honom i staden runt lunch så att han kan fixa slutstycket.
Jag insåg själv efter denna morgon att jag nog inte är riktigt som alla andra.
Jag är ju en pangbrud:-)
Och idag är det fredag och teensen kommer hem, gissa om jag längtar efter dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar