Tragedi

Knivmorden i Arboga igår är på mångas ja om inte allas läppar här idag. Många av mina kollegor har småbarn och några väntar, dom är oerhört berörda, det kommer för nära. Den lilla staden ligger ju "nästgårds". En (troligtvis) pappa som knivmördar sina två små barn är en händelse som för de flesta av oss är obegripar. Man kan nästan inte ta in det.

Jag kan bara konstatera att det under inga som helst omständigheter kan röra sig om en frisk människa. Måste vara en psykopat eller narcissist. För även den mest ledsne efter en skillsmässa skulle inte gå ner sig så mycket att man skulle förmå sig till att döda sina egna barn. Till det krävs en svår och mycket farlig psykisk sjukdom. Eller kan ren svartsjuka verkligen utlösa något så här fruktansvärt?

Jag arbetade i Arboga i början på 90-talet som vägledare under något år. Första tanken som slår en är ju som alltid "är det någon jag känner" men det är det inte tack o lov. Det gör dock inte tragedin mindre för det. Våra samtal idag har handlat mycket om den stackars mamman överlever. Till vad? Vakna till ett sånt besked. Ingen av oss är säkra på att vi hade velat överleva, inte utan våra barn.

Nu ska jag samla ihop mig ,jag blir nedstämd av såna här samtal. Det ena leder oundvikligen till det andra och hela stämningen på jobbet fördunklas. Behöver lite kraft till eftermiddagen och kvällens prövningar. Först tandläkarbesök med rotfyllning och därefter möte med revisorerna.

Tuff dag det här!