2008-03-21

Oops det här blev mer personligt än vad jag tänkt mig


I Norge drar alla till fjälls under påskhelgen. Man går på tur och umgås med sina närmste. Jag känner mig norsk idag. Drar ju till fjälls med ett par av de människor som betyder mest för mig. Jag kanske skulle ställa mig på trappen och skråla "Ja vi elsker".

Mor o far är på Norgebesök hos syster i Påsk. Jag inser att det var väldigt länge sen jag var där, inte sen i somras. Nu skulle jag kunna skriva att det beror på alla tävlingar och allt annat jag håller på med och det är delvis sant men inte bara. Min svåger kraschade lite mot oss i somras på ett sätt jag tyckte var ganska orättvist så jag drar mig helt enkelt för att åka dit. Han surnade till på stackars KP efter en båttur som slutade i dåligt väder och sen kallade han mig för främmande folk när jag tagit hand om och servat hans barn i ett par dagar. Jag är väl för fan inget främmande folk! Jag är familj, den närmaste familj min syster har! Glömde han det? Eller passade det inte att syrran och jag står varandra mycket nära?

Det känns riktigt trist eftersom syrran och jag alltid funnits för varandra och jag älskar mina små syskonbarn som om de vore mina egna. Jag och svågern har alltid haft en kanonrelation med så jag blev oerhört förvånad. Ett kallt stråk har slagit ro inne i mitt hjärta och jag förmår mig inte att åka dit. Jag blev väldigt sårad och ledsen och ni vet ju hur "långsint" jag kan vara. Jag vet inte om dom läser den här bloggen tror inte det. Syrran och jag har inte pratat om det. Dom kommer hit i maj och då kanske alla knutar lossnar och isen smälter. Men man vet aldrig. Vad jag däremot vet är att blod är tjockare än vatten och när det gäller min syster och mig är det blodet så tjockt och så starkt att hon och jag kommer dra det sista strået. Vi är inte bara systrar vi är systrar som många gånger varit helt och håller hänvisade till varandra av olika orsaker. Som stått samman när det blåst runt oss och skyddat varandra från vinande vindar. Den som inga syskon har kanske inte kan förstå det bandet och den kärleken.

Bilder mina vänner kommer.. men en nyvaken rugguggla till påskkärring vill ni inte se då kommer hela er helg att bli förstörd:-)

Ni får nöja er med bild på "syrran och svågern" i stället:-) Ja varför inte det här inlägget blev ju en lång klagovisa över den relationen och det var inte alls det jag hade tänkt skriva om när jag satte mig vid datorn. Men så är det när man bloggar, hjärnan och tangentbordsfingrarna får ett eget liv. Man vet aldrig vad ett blogginlägg slutar med. Jag mobilbloggar från Sälen så ni kommer inte bli utan;-)

GLAD PÅSK ALLA!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det är sorgligt!! Har ju träffat dom och tycker de är toppen trevliga båda två.

Anonym sa...

Jag har ju dig och du vet ju att det här ordnar sig.. med tiden:-) Ses snart!

Anonym sa...

En av mina allra bästa vänner svek mig år 2000. Jag blev så sårad att jag inte har kunnat ta kontakt med henne eller hennes man igen. Men jag var väl ingen viktig del i deras liv eftersom de inte heller har tagit kontakt med mig sedan dess. Det känns.
Men syskonband ska ju vara tjockare vänskapsband. Det har jag ju svårt att förstå då jag aldrig haft någon tajt kontakt med min syster.

Anonym sa...

påskeferie med påskekrim masse snö på en hytta lang uppe i fjella;)
akkurat som du gör nå!

4 VERSET FREDRIKSHALD ;) DÄR KOMMER JEG IFRA ;))



Ja vi elsker dette landet
1. Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
På vår far og mor
Og den saganatt som senker
drømmer på vår jord.

2. Dette landet Harald berget
med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget
medens Øyvind kvad;
Olav på det landet malte
korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte
Roma midt imot.

3. Bøndene sine økser brynte
hvor en hær dro frem,
Tordenskiold langs kysten lynte,
så det lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede
som de vare menn;
andre kunne bare grede,
men det kom igjen!

4. Visstnok var vi ikke mange,
men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange,
og det stod på spill;
ti vi heller landet brente
enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte
ned på Fredrikshald!

5. Hårde tider har vi døyet,
ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet
frihet ble oss født.
Det gav faderkraft å bære
hungersnød og krig,
det gav døden selv sin ære -
og det gav forlik.

6. Fienden sitt våpen kastet,
opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet,
ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen
gikk vi søderpå;
nu vi står tre brødre sammen,
og skal sådan stå!

7. Norske mann i hus og hytte,
takk din store Gud!
Landet ville han beskytte,
skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet,
mødrene har grett,
har den Herre stille lempet
så vi vant vår rett.

8. Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød og seir,
også vi, når det blir krevet,
for dets fred slår leir.

NÄÄÄ nå fick jeg hjem lengsel :o
*kram* Monica

Anonym sa...

Påskkramar till dig Amie, däremot är en av MINA STARKASTE ERFARENHETER I LIVET att blod INTE är tjockare än vatten! Vatten har visat sig mycket mycket tjockare i mitt liv, men sånt är såklart olika! På torsdag åker jag till SÄLEN! Varför kan du inte stanna så jag får krama dig min vän! Hej från vän V på väg på påskluch hos 88årig pigg plirig exsvärmor!

Pangbruden sa...

Ahh gissa vilken låt jeg synger på nå? :-) Nei det er ikke la de swinge.. det er Ja vi elsker:-) Tack Monica! Vän V: Hade varit underbart! kram