Exets separationsfas!

Något har hänt, jag vet inte vad och jag förstår inte hur det har gått till men helt plötsligt kan jag och mitt ex, teensens pappa, prata med varandra igen. Eller rättare sagt han kan prata med mig jag har inte haft de problemen.

Vi separerade för 7 år sedan. De första åren spenderade vi en hel del tid tillsammans som en slags familj men vi var inte tillsammans, vår relation var mer syskonlik. Vi gjorde så för våra barns skull, för att de i viss mån skulle få leva lite kärnfamiljsliv. Vi reste i Europa med dom och vi firade alla storhelger ihop. Eftersom vi var singlar båda var det ju inga problem. Efter ett par år stadgade både han och jag om oss med varsin trevlig och bra partner, KP och exets M (en trevlig kvinna frågar ni mig). DÅ heltt plötsligt och utan någon som helst förvarning börjar exets separationsfas mot/från mig. Ett par år EFTER skillsmässan.. Jag fattade absolut ingenting. Han har varit vrång, kort, sur, otrevlig och har jag föreslagit något vad det än må vara så har han tyckt eller gjort tvärtemot. Till slut gav jag upp och har mest kommunicerat med honom via barnen som börjar bli stora. De gånger jag pratat med exet har jag mest varit ytlig men trevlig och vänlig.

I juni ska han och hans nya familj tillsammans med teensen bila i Carlifornien ett par veckor. Jag har inte blivit tillfrågad om det varit ok. Oavsett så skulle jag inte neka mina barn den upplevelsen och de börjar som sagt bli så stora att de tar sådana beslut själva mer eller mindre. Som mamma är jag dock lite orolig. Tänk om det händer något och jag blir "ensam" kvar? Dom kanske krockar, min vackra dotter blir bortnappad, den stora jordbävningen kommer. Ja jag är orolig på en mammas vis, vi är sådana. :-)

Till slut var jag tvungen att dryfta min oro med barnens pappa och hör och häpna. I stället för de vanliga vresiga tillmälena så förstod han mig. Och lovade ringa, ge mig uppgifter om flygtider, resrutt etc. Att han skulle hålla extra koll på vackra dottern mm mm. Han var förstående och vänlig i stället för vrång och vresig. Min åsikt var inte längre den man absolut inte skulle ta på allvar. Jag var inte längre någon häxa i hans liv. Jag höll på att trilla ur stolen. Efter det har vi kunnat föra en jättebra dialog kring våra barn igen. En vänlig, skämtsam och enig dialog. Han går inte i försvarställning längre utan "flyter med i samtalet" i stället för att hela tiden motarbeta. Jättetrevligt och roligt då jag tycker att både exet och hans kvinna är anständiga och trevliga personer. Separationsfasen verkar vara avklarad och han är trygg och lycklig i sin nya realtion. Det här innebär att våra barn kommer dra en vinstlott för deras föräldrar är eniga.

Äntligen!