Förändring och korkade blondiner

Jag, liksom de flesta kvinnor jag känner, har en form av kluven personlighet. Det yttrar sig inte som schitzofreni eller något utan mer som en form av förändringsbegär. Vi vill ha nytt i garderoben, göra om hemma, möblera, prova nya recept, byta hårfärg, jobb eller gubbe. Det konstanta tråkar ut oss. Förändring och förnyelse piggar upp och vi blir återigen de soliga varelser som gör världen lite vänligare. ;-)

Vid några tillfällen om året går jag till frisören. Innan har jag alltid bestämt mig hur jag ska se ut. Färg och frisyr är klart inne i huvudet och jag vet att jag kommer gå därifrån en aning vackrare än vad jag var innan. Av någon anledning ser min bild av mig själv mer ut som det photoshoppade kort jag sett i tidingen och utgått ifrån. Men jag anser det vara av underordnad betydelse, frisören är väl ett proffs! Väl framme i stolen meddelar jag glatt hur jag vill se ut. Oftast får jag till svar att det kanske inte är lämpligt. Min huvudform passar inte, färgen skulle få mig att blekna eller det går inte att klippa hår långt! Luften brukar gå ur mig men ibland har jag stått på mig och gått därifrån...jättebesviken..!

Nu har jag hittat en toppentjej till frisör, vi matchar hon och jag. Lika gamla (unga!) samma stil, tycke, smak och livssituation. Hon fattar hur hon ska klippa mitt hår som både är tjockt, blankt och har massa virvlar. De två senaste gångerna har jag varit glad och nöjd, Ja jag har känt mig riktigt fin.

Idag ska jag "klippa det långt" och färga ljusa slingor, Pangis goes blondie again. Dvs jag återgår till min ursprungsfärg efter vinterns mörkare sejour.

Ni förstår blondes have more fun..;-) Jo jo smäll gärna till med att blondiner är korkade, jag håller med. Den mest korkade av de alla måste vara Victoria Silverstedt. Hon är så blond och så blåst att hon blivit mångmiljonär...i dollar..

Ovanligt korkat tycker jag. ;-)