Mitt liv började vid 40. Helt klart! 40-årsfesten var ett dundrande rockparty tillsammans med en av bästa kompisarna. Vi bjöd på Italiensk buffé samt öl och vin så mycket folk ville ha. Ett rockband spelade och vi hade DJ. Alla kompisarna, ca 75 st, hade fixat sånger, dikter, spex etc. De sista gästerna gick 5 på morgonen. Vi hade t o m ett litet svartsjukedrama som slutade i slagsmål. Helt enligt partyregelboken. Vi var på scen och sjöng (se bildbevis ovan:-)... åtskilliga gånger..kanske hellre än bra men självklart under stort jubel:-)
När jag pratar med mina vänner och kollegor i 30+ åldern eller läser i 30+ bloggvänners bloggar känner jag bara tack o lov att den tiden är över. Visst köttet lossnar ju från benen och trillar ner, hakhäng och gäddhäng är oundvikligt. Tränar du för mycket ser du bar rynkig och konstig ut för skinnet blir slappare. MEN du bryr dig inte lika mycket längre. Åldern ser till att du bli lite mer i fas med dig själv, du lär dig acceptera att du är så här..och du duger. Det är en skön känsla. Jag vet att jag är älskad av många. Och dom som inte gillar mig.. tja vad spelar det för roll.. dom gillar kanske någon annan i stället.
Småbarn!!! Visst var det fantastiska år på många sätt men jag måste erkänna att jag tycker det är skönt att dom är stora. Kul att lotsa dom in i vuxenlivet. Dom klarar sig så mycket själva nu, och är så smarta och förnuftiga. Visst måste man tjata på teens att dom ska plocka upp och städa sina rum.. men dom gör det ju.. Vab är ett minne blott. Överhuvudtaget är dom mycket friskare nu. Sonens kraftiga matallergi har även den lagt sig så jag behöver inte längre vara orolig.
Jag har helt plötsligt massa tid för mig själv och mina intressen igen, är sällan helt utsliten eller stressad. Inte på samma tärande sätt längre iallafall. Och PMS försvinner i stort sett helt.. 40+åldern dvs innan svallningarnas 50 måste rent hormonellt vara den bästa tiden i en kvinnas liv. Det kanske är därför många av oss verkligen njuter de här åren.
Jag sällar mig härmed till den stora skara kvinnor som verkligen njuter av att vara 40+. Vad tycker ni?? Män och kvinnor 20+, 30+, 40+, 50+..?? Delge mig era åsikter om er ålder, kommande åldrar. Vad är bra dåligt? Vad tror ni? Har jag rätt eller fel?
Shooot!
10 kommentarer:
Livet går ju i skeden som nog alla har sina höjdpunkter. För mig, kring 20-25 levde jag livet rejält med krogrundor flera dagar i veckan, backpacking i AU & NZ, spelade fotboll, bröt upp, träffade nya, träffade mitt livs kärlek. Det va en härlig tid!
Nu är jag 33 år och gift, tre barn som alla är friska, har ett kanonjobb. Det är mycket men helt klart ett bra liv med allt vad att uppfostra barn i första skedet.
Jag ser fram emot att barnen ska växa upp som du beskriver men det innebär också att jag blir över 40.Det skrämmer mig lite om jag ska vara ärlig samtidigt som det skulle vara skönt att kunna rå om sig själv mer igen.
Summan är väl att det som sagt är fördelar och nackdelar med allt men jag tror att det skedet man är i just nu är det som man tycker är bäst eftersom man inte provat det tidigare och är "klar" med det andra. När vi blir pensionärer kommer man säkerligen tycka det är bäst just då av samma anl.
Det går bra med 50+ också!! Trots att det låter väldigt gammalt.Jag tycker faktiskt det!! Tittar ibland i spegeln och funderar vad som hände egentligen.
Vid 20 levde man loppan och reste runt i världen samt skaffade sig utbildning.
Vid 30 hade barnen fötts och ett liv bland blöjor, välling och sandlådor tog sin plats.
Vid 40 var man klar med ny utbildning, uppfostrade teens och började se sig omkring.
Vid 50 är barnen utflugna och behöver enbart stöd på distans,, man är klar med skilsmässor och annat groll samt kan på allvar allvar se sig om i världen igen.
Trygghet att ha landat i sig själv skulle jag vilja definiera åldern på en 40+ kvinna man känner sig stabil man bryr sig inte så mycket om vad andra tycker o tänker precis som du säger då får det va dom gillar säkert nån annan då ;)
Livet mellan 30-40 var hur långt som helst man hade hur kul som helst levde singelloppan festade dejtade och var fri fast jag var ensam mamma så gick det bra.
Nu blir jag strax 45 och livet snurrar på i en rasande takt,vad var det som hände egentligen???
Det går lite för fort just nu men jag trivs med livet och det jag har åstadkommit och vill inte tillbaka heller,är hellre lite äldre med skinn på näsan än yngre och mera osäker på hur livet ska vara...
Jag håller helt med livet rockar på! :)
Ha det bäst!
Vår bästa tid är nu. Livet blir bara bättre för varje år som går.
Vad härligt att höra hur du trivs med din period i livet just nu! Själv har jag alltid alltid varit livrädd för att bli äldre men tycker det börjar svänga om lite tack och lov.
Nu blev jag ju småbarnspappa på äldre dagar (36 år) vilket har sina för och nackdelar. Fördelarna är väl att känner mig mogen för pappalivet och att jag har haft min beskärda del av partyresor och annat. Även om jag för att jag blivit pappa inte tänker dö och aldrig mer tänker parta för den sakens skull.
Jag kan verkligen förstå att det måste kännas skönt som +40 att barnen växt upp och man åter igen får ha lite egentid mm. Dessutom kan jag ibland tycka att det är synd att jag inte får vara en sk ung pappa när min Max är 10-15 år. Hade varit coolt att fortfarande vara aktiv inom innebandy t ex o haft med honom på matcher mm. Fast ingen mening att gräma sig för jag känner mig nöjd med att vara +30 och har just nu en väldigt bra fas i livet.
Blev ett förvirrat inlägg det här men hur som helst blir jag alltid lite glad när jag läser hur de som är äldre än mig trivs med livet för då finns det ju hopp för mig som är livrädd för åldrandet!
O visst känns det som om vi som är +30/+40 nu för tiden är mycket yngre än vad våra föräldrar var? :)
Jag tror det händer saker i hjärnan runt 40. Man är någonstans halvvägs, man blickar både bakåt och framåt och undrar om det är så här man vill leva eller om man ska ändra på något till andra halvlek.
Sen är det det där med hänget och pöset över byxkanten. Det är lite trist det SKA tamejfan gå att fixa.
Tack alla för vettiga kommentarer och synpunkter. Jag håller med er allihop. Speciellt välkommen till dig Garbo! Kul:-)
Mattias. Min KP´s pojke är 8 år han var 36 när Lilla Tass föddes. Dom gör jättemycket roligt ihop. Fiskar åker skidor skjuter luftpistol ja allt.. mao du behöver inte vara orolig. Jag hålelr med Frippo om att man oftast är nöjd i den fas i livet man är.. skillanden är att för första gången längtar jag inte varken framåt eller bakåt.. Nu är helt plötsligt så härligt:-) Det kanske är hormonellt.. vad vet jag.. Och ja tiden rusar framåt..och ja det går väl att träna bort.. om man har lust:-)
Själv är man ju bara i första kategorin 20+, och som fler har skrivit att det är tiden då man ser sig om i världen, lever loppan, går på krogen.... Låter kanske kul, men ni har nog glömt all framtidsångest eller fanns det inget sånt på den tiden? :) Jag längtar tills jag är 30+ och 40+ så jag slipper fundera på vad jag ska göra med mitt liv :) Fast 20+ har ju sina fördelar också...
Tovehjärtat.. jodå jag minns 20+ångesten!! Jag var oftast helt förvirrad.. och på ett sätt vet jag fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor..:-) Kock kanske?? Nån gång ska du få kika i min dagbok från den tiden.. Kram snygging!
Jag tycker oxå 40+ är mycket bättre på många sätt, än de tidigare faserna. Även om 30 med småbarn, få barn var helt underbart de med. 20 var lite virrigt, inte så solklart både vad man gjorde och ville och var...
Som 40-åring vet man oftast vad man vill, vem man är och hur man vill ha det (på många sätt :-)). Om man bortser från ev kriser som kan drabbas en i form av skilsmässor eller andra större förändringar, så tycker jag livet är roligare nu faktiskt.
Skicka en kommentar