Ur led är tiden

Vissa saker längtar man efter så mycket att tiden känns som om den står still. Visarna på klockan orkar nästan inte röra sig, segt och trögt går dom framåt. En timme känns som flera veckor och man tror nästan inte att stunden man längtat efter ska infinna sig. Man ger nästan upp hoppet.

Ibland är det tvärtom. Då går tiden alldeles för fort. Sekunderna rusar iväg med en hastighet som knappt är mätbar. En timme blir då kortare än en nanosekund och allt för snart har tiden rusat iväg. Den tid som vi så gärna hade stannat.

Det märkliga inträffar när två personer med olika tidslust befinner sig i samma rum. för personen med längtan står tiden stilla och för den andre går den allt för fort.
Det torde vara då som uttrycket "ur led är tiden" kommer väl tillpass.

Just nu längtar jag efter teensen och efter att få komma hem, KP är på ingång med missad landslagsplats för första gången på många år. Men han verkade inte sörja över det, han kan ju alltid fiska:-)

Vad jag däremot inte vill göra är att börja arbeta igen. Sista semesterdagen är alltid värst, det är så långt kvar tills nästa gång man får skrota i långledighet. Jag har förvisso inget emot att arbeta det är bara det att i år har jag verkligen gillat min semester och är inte riktigt redo än. Men med lite komp och sommartid ska jag väl knappast behöva slita ut mig så här vecka ett:-)

Jag befinner mig således i ett tidsvakuum där timmarna både rusar fram och står still på samma gång.