Har jag en existensiell kris månne? Två inlägg efter varandra har handlat om hur teensen börjat växa upp? Nostalgiskt dravel och minnen som flödar. Vill jag ha tillbaka mina små lintottar igen? Känner jag mig gammal och förbrukad?
Nope, jag har ingen åldersnoja, inte heller vill jag har småbarn igen.
Snarare konstarerar jag glatt att.. äntligen:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar