13/8

Idag är det vänsterhäntas dag och min morfars födelsedag. Det finns absolut ingen korrelation mellan min morfar och vänsterhänthet. Han var vad jag vet mycket högerhänt men han var konstnärlig, så här i vuxen ålder har jag insett vad oerhört konstnärligt lagd den mannen var. Nu fanns det knappast några möjlighetar att utveckla sådan när man levde i Norska fjällvärlden för ca 100 år sedan men ådran fanns där och glimtade till allt som oftast.

Morfar, Erling N Bredesen, var född under unionstiden, närmare bestämt 1904. Hans familj hade hyfsat med pengar och halvstor gård varpå han och en av hans bröder erhöll en del mark ca 3,5 mil söder om Röros i Norge. Närmare bestämt Teldalen. Vi är inte många i världen som kan kalla oss Teldölingar men jag kan stolt säga att jag är en av dom:-)

Han levde i ett med naturen. Djuren, skogen, fjällen och älven var hans vardag helt enkelt. Hårt slit förvisso men inte var han stressad någon gång. Morfar såg tomtar, troll, oknytt och de döda. Så var det bara. Han var även en historieberättare av Guds nåde och hela min barndom präglades av hans fantasi och de sagor han förtäljde. Vi var hans trollbarn och sagorna fanns i oändlighet samtidigt som han sög på sin pipa. Han såg konstverk i rötter och stenar. Han tecknade som en erkänd artist och i trädgården fanns ett troll han byggt upp av sten. När han gjöt en ny trapp till huset skrev han in mitt namn i den, så jag finns för alltid bevarad däruppe:-)

Tyvärr dog den gamle ljugaren när jag var 13 år i ladugården, eller fjöset som det heter i Norge, med grepen i hand. Japp det var hjärtat. Det finns nog ingen jag inte skulle vilja möta så mycket igen som honom. Jag skulle så gärna vilja veta hur det var, hur han hade det alla de år innan jag var född. Jag var för liten för att få veta eller minnas.

Det enda min morfar aldrig pratade om var andra världskriget och tyskarna. Det satt som en djup gadd i honom och jag har ryktesvägen hört att han bidrog till det Norska motståndet, något om bombade järnvägar och grejer, men jag vet inte som sagt. Tyskarna förlät han aldrig trots att han för övrigt var vänligheten själv. Ett tips, ta reda på så mycket ni kan av era gamla om ni har dom kvar, det är värdefull vetskap om ens egen historia.

Min nostalgitripp tenderar att gå djupare och djupare.. märker ni det:-)