Rädslor

Nej det var ingen "ljuv 200m på 19,30" kväll det var en "hemsk flygkrasch" kväll. Mina föräldrar är ofta på resande fot och jag har inte någon större koll på vart dom reser eller när. Varje gång jag ringer hem är det en chansning:-) När man då läser att en kvinna från Mellansverige varit med planet får man hjärtat i halsgropen en kort sekund. Å andra sidan torde mina föräldrar, med det antalet flygresor bakom sig, vara det statistiska beviset på att det är ganska säkert att flyga.

Själv tycker jag det är ok att flyga bortsett från stunden innan landning. Jag är höjdrädd och när vi kommer för nära marken brukar den sätta in. Jag gillar inte att vara i luften i ett stort tungt plan och nästan kunna se gruskornen på marken, men det är höjdrädsla inget annat.

Förr var jag inte rädd för något. Höjdrädd blev jag när jag tillsammans med familjen besökte en norsk fjälltopp vid namn Djupdalssnibba som ligger vid Geirangerfjorden, 1500 m över havet och du ser vattnet! Det stupar rakt ner och där man kunde förväntat sig ett kravallstaket fanns endast några järnstänger. Där var jag med två nyfikna små barn med spring i benen. Då lackade jag ur och efter det är jag höjdrädd. Den enda gång jag känner mig säker är i en sittlift, har jag bara skidor under fötterna kan inget hända:-)

Min höjdskräck har ibland varit ganska jobbig. Jag har bla drabbats av yrsel när jag såg en bild på Turning Torso i Malmö en gång, och jag fick nästan panik när sonen berättade att han varit i Eiffeltornet. Vid ett tillfälle fick min dåvarande svåger hämta ner mig från altantaket när jag skulle tvätta det. Där satt jag och skakade 3 m över marken:-)

Hur som helst så har skräcken mildrats med åren och det är skönt för rädslor och fobier kan lätt ta över ens liv och försvåra det. Men en sak är säker, vilda hästar kommer aldrig få upp mig i någon skyskrapa eller liknande, någonsin!