När Fjunet gick i femte klass började jag misstänka att han hade någon form av läs och skrivsvårigheter. Ett flertal argument talade för det. En kamp med skolan startade. Självfallet fick vi höra att han skulle träna mer, att han skulle läsa mer, att det gick över och hej och hå. Han tränade och läste med samma resultat:-) Det gick inte framåt.
När han gick i åttonde klass på Engelska skolan började specialpedagogerna tro mig och en mindre utredning gjordes vilken föranledde remiss för utredning. I går fick han diagnosen. Auditativ men kompenserad dyslexi. Det kommer innebära "sesam öppna dig" för honom i hans framtida studieliv. För det är en bright kille jag har. Dyslexi har inget med intelligens att göra, tvärtom.
Jag ska inte gå in på alla detaljer här men jag är så glad att jag och exet, i vår ovetskap, gjort två saker som varit guld för sonen. Det ena är att han började med teater som 10 åring. Det gav honom ett stort ordförråd som kompenserat hans lässvårigheter. Det andra är att han fick börja på Internationella Engelska skolan. En skola som kräver tystnad och diciplin på lektionerna och lyckas att genomföra sitt krav. Fjunet har 100% hörförtåelse. 100%! Han lär sig det han hör. Inte konstigt att han aldrig läst läxor, han lyssnade på lektionern och mindes.
Han högra hjärnhalva är också mer alert pga av detta vilket förklarar hans oerhörda kreativa förmåga.
Han har inga större problem med att läsa men det tar tid, hans stavning lämnar en del att önska men nu får han tillgång till fina hjälpmedel och han kommer erbjudas mer tid när han måste skriva något.
Min son lyckades gå ut grundskolan med 6 st MVG i betyget varav ett i Engelska. Detta trots hans handikapp. Utan diagnos. Han klarade t o m av ett G i franska vilket är bland det svåraste språk som finns att lära sig för en dyslektiker. Allt pga av att han kompenserar.
Fjunet är ett levande bevis på att intelligens och dysleksi inte har ett skit med varandra att göra. Jag är oerhört glad och tacksam över den unge mannen.
Vi har också fått en mindre näsbränna. Han är ingen slö tonårign alla gånger när han glömmer saker. Handikappet försvårar närminnet, han minns inte i flera led, när han ges många instruktioner efter varandra.
Den här kampen var värd varenda sekund. Och Fjunet är värd all min respekt och kärlek!
F.ö är han en ordinär tonåring och kommer att behandlas därefter, inga förmåner här inte:-)
12 kommentarer:
Min bästis orkade inte med skolan, struntade en dag helt plötsligt att gå dit en dag då han gick i 8:an på Alléskolan. Han tyckte det gick för fort och behövde hjälp med att hänga med. Hans mamma försökte prata med lärarna men ingen ville lyssna eller hjälpa. Då det var avslutning i 9:an ringde hans klassföreståndare hem till mamman och undrade var hennes son var?! Han har nu familj och jobb men kan knappt skriva.
Ingen ovanlig historia.. tyvvärr! Idag är dock insikten och kunskapen om dyslexi/dyskalkyli vida bättre.. Tack o lov
Jag har ett bra hörselminne och gick ut grundskolan med bästa betyget i klassen trots att jag inte hade läst en läxa i högstadiet.
På gymnasiet gick det ganska bra till jag blev sjuk några veckor i 4-an.
Det var inte förrän på vårterminen i 3-an på gymnasiet som jag fick reda på att jag hade dyslexi.
Åren efter satt jag och skrev minst ett par timmar varje dag. Och så började jag att läsa romaner.
Ibland undrar jag vad det hade blivit av mig om jag hade fått dyslexihjälp i skolan.
Pangisen... Nu rinner tårarna... Vilket Fjun du har! ett GULDFJUN!
Och vilken mamma du är.. Du har vetat... Mammor gör så! Och har fått kämpa.
Du och ditt ex är värda alla rosor för er kamp för Fjunet! Ni har verkligen lyckats alla 3!
POK
Mallabliralldelesrördbralla
va duktig han är , och du med som stått på dig !!
*kram*
Han verkar ju vara hur duktig som helst:)Man känner på sig när det är nåt som inte stämmer.
Tur att ni har fått det bekräftat.
Här har jag oxå kämpat med min inte sitta still sonen i många år.
Tänka sig det har gått vägen ändå.
Ha det bäst vännen, kram lena.
Båda mina kusinbarn är dyslektiker. Samt deras far, min kusins man. De är otroligt härliga o duktiga ändå. Så det har inget med dumskallar att göra.
Jag är en kalkylektiker eller va fasen det heter. Jag o matematik går inte ihop. Känner mig inte korkad för det. Har andra egenskaper där jag är bra :-)
Så är det ju, med människor.
Vilken fantastisk kille ni har, och ni som föräldrar är värda all respekt.... Men jag håller med i det du säger... Själv är jag väldigt dålig på att stava och matten i skolan vet jag knappt hur jag tog mig igenom... Idag har jag mitt eget företag och håller på med ekonomisk redovisning, jag skriver en hel del viktiga brev också... Och tack och lov för räknemaskiner och rättstavningsprogram :D...
Han kan bli vad han vill ditt lilla fjun,hälsa honom det // Sol på dig och hela familjen
Fru P och Petra, antar att ni har dyskalkyli.. Ngt man vet lite mer om idag. Tack alla för era fina ord om min stora Buppe.. Det värmer. Han är en fin grabb med framtiden för sig!
har du fått tillåtelse av han verkligen att lägga ut bild på han?
Intressant det där med hur den mänskliga hjärnan kompenserar. JAg tror att vår hjärna har en betydligt större kapacitet än vad den faktiskt i vanliga fall uppvisar.
Snälla du Lovise.. Jag behöver inget tillstånd jag är hans vårdnadshavare och är således den som utfärdar dylika tillstånd. Så är det tills den dag han blir myndig.. men om du undrar så ja... av anständighetens skull så brukar jag fråga.. F.ö var det en dum kommentar.
Skicka en kommentar