Släck ljuset!

Det är med skammens rodnad på mina kinder jag skriver detta inlägg. Som dotter och sondotter till brandmän borde jag egentligen stå i en vrå med en fulstrut på huvudet just nu.

Efter gårdagens konsert var jag upprymd, lycklig och glad och slog mig ned i soffan framför Greys. Jag tände ett ljus. När programmet var över gjorde jag mig i ordning, pratade lite med Bästaste i telefonen och gick och lade mig.

I morse väckte den morgontidiga dottern mig med frågan om jag hade varit uppe och tänt ett ljus tidigt.

Jag hade glömt att släcka ljuset!

Visst är det vackert med brinnande ljus men ett brinnande hus är inte lika fint. Det är oförlåtligt att ha försatt sin familj i den situationen jag gjorde. Nu hade jag tur som hade tänt ett handdgjort ljus, dyrt som s-n, från Lötens ljusfabrik i Hamar, Norge. Dom har extremt lång brinntid så det märktes knappt att det stått och brunnit i 6 timmar. Men ändå! Jag har fått så mycket information genom åren om faran med eld så jag borde veta bättre. Jag har aldrig glömt ett ljus förr och jag hoppas att jag aldrig mer gör det. Att mista sitt hem, sina minnen och sitt liv eller Gud förbjude sina barn i en eldsvåda är inget jag önskar någon. Inte ens min värsta fiende. Jag blev stel av skräck och fasa när jag insåg vad som kunde ha hänt inatt.

Tack alla som vakade över oss så att jag kom undan med blotta förskräckelsen!

Vad ni än gör mina vänner, gör inte som jag utan släck ljuset efter er!