2008-12-03

På väg

Så har då äntligen stora avresedagen infunnit sig för vackra dottern och kompisarna i flickkören. England och Liverpool väntar med allehanda konserter i kyrkor på skolor och communityhouses. Dom bor i Hesketh Bank, en liten stad vid kusten mot Irland. Stora konserten är i Blackburns Cathedral men även borgmästaren i Ormskirk får besök. Förra året uppträdde de t o m i radion, BBC:-)

Spänd och förväntansfull har hon irrat omkring och packat och fräst de sista dagarna. Resväskan var för tung, det saknades vita strumpor och hon hade inte tillräckligt med pund inväxlade. Inte hade hon tid att handla pepparkakor till värdfamiljen heller:-)

Värdfamiljen ja, de hade vi förmånen att få träffa vid helgens konsert. En söt liten brittiska med en stilig man och tjock liten son. Rara och vänliga såg dom fram emot att ha dottern inneboende i år igen. Hon gjorde ett gott intryck förra året. Själv hade hon lust att byta efter minnet av en vecka med bara chokladprodukter till frukost. Hon vill ha fil och flingor. De sista dagarna drömde hon som bekant om paprika och särskilt mycket julgodis åt hon inte förra julen. Vi får väl se hur det blir med den saken i år:-)

Ett stygn finns självklart i mammas hjärta, ett stygn av oro, som alltid när dom är ute och far utan mig. Jag ser redan fram emot söndagnatt när jag får möta henne vid bussen igen. Aldrig älskar man dom så mycket som när dom varit ute på äventyr några dagar utan sin mamma:-)

Visakortet låg fint förpackat i postlådan igår när jag kom hem, tillsammans med ett rart litet brev från Q-park och en bunt fribiljetter. Här ska parkeras gratis under julhandeln.

Snyggt gjort Q-park jag blev glad. Sköter ni misshälligheter på det här viset ja då kan ni få ta mitt Visakort fler gånger:-)

3 kommentarer:

sofie sa...

Det kommer vist att bli lite tomt hos dig nu när dottern ska i väg och sjunga.kram på dig.

Majsanochmalla sa...

Din exteen klarar detta finfint! Klok mamma=klok dotter!

Vilken service av P-bolaget! Skitsnyggt jobbat!

Pok

Mallahadenhärligonsdagsbralla

Anonym sa...

Ja, det blir rätt tomt när dom åker iväg på egen hand, men massor av berättelser när de kommer hem...för att inte tala om de man kan få höra flera år senare haha! Tänk vilken upplevelse att få sjunga där igen. Trots hemsk frukost :).
Kramkram
Ewa