Vi har riktigt novemberregn ute så någon advents eller julstämning vill inte infinna sig. I går däremot småstartade vi julklappshandlandet. Net on net har öppnat ett lager i Öret och en del fynd gick att göra. Vad det blev i säcken kan jag inte skriva här då mottagarna av fynden läser med jämna mellanrum:-)
Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om julklappar. Som barn älskade jag paket, många paket. När jag blev äldre gladdes jag enormt åt de saker jag fick som skapade mitt hem. Ni vet microvågsugnar, telefoner, elvispar och sånt.
Nu har jag elapparater, möbler, serviser, lampor och kristallglas i överflöd. Arv, presenter och vinster har tagit över mitt hem.
Av mor och far brukar jag få en slant och KP och jag har minskat det vi köper till varandra. Även han har ett hem fullt av prylar och vi måste snarare göra oss av med saker än att erhålla fler.
Kidsen har alltid fått många paket, en tradition sen jag var barn. Men under pappret ligger många gånger nyttigheter. Vi satsar stort på jul och födelsedagar men under resten av året har det varit sparsmakat med grejor. Dom brukar få det dom önskar sig om det inte kostar en förmögenhet vill säga. Kläder och underkläder är stadiga gåvor och alltid behöver dom uppgradera någon sport eller musikutrustning.
I år önskar jag mig framför allt att alla de mina är friska och mår bra. Att dotterns Englandsresa avlöper väl och att hon inte är helt slut när jullovet inträder.
Sen vill jag gärna ha en ny pyjamas och jag behöver en necessär:-)
Vad önskar ni er till jul?
8 kommentarer:
Håller med om att julklapparnas betydelse minskat med åren. Det är absolut roligast att köpa till de små medlemmarna i familjen. Släkten har en 1½ åring, en 4½ åring och en 10 åring nu som jag gillar att handla åt. Allteftersom ungarna blev stora blev det mer presentkorts varianten som gällde. Min egen mamma kan inte inte sluta köpa julklappar till oss 40 och 50 + barn hon har. Men hon får hållas. I år önskar jag mig bidrag till en ny mobil som jag förälskat mig i. Så jag äntligen kan börja mobilblogga.
ACA..småtroll förgyller:-)
Åh, om jag fick önska mig vad jag ville.... Si så där en 12 timmar till per dygn...
Tyvärr tror jag inte äns tomten kan tillfredställa den önskningen... Men annars är det nog en morgonrock jag vill ha, och eftersom det är den enda önskningen jag har kommer jag nog bergsäkert få en också :) // Sol
Jag önskar mig nästan aldrig något varken när jag fyller eller i julklapp. Det har verkligen ingen betydelse längre..
Vad kul att se bilderna från London, har inte sett dem förrän nu.
Jag håller också med om att betydelsen verkligen försvinner med åren.
Min lillsessa har sin första jul i år och tänkte t om strunta i att köpa åt henne, när man är 5 månader så har man inte så stor behållning av en massa julklappar!
Jenny.. där håller jag med dig.. jag minns inte att vi köpte något särskilt när de var små.. De fick mycket kläder o sånt av mormor o morfar etc.. Välkommen till mig btw
Kallingar, strumpor och snälla barn. Det vanliga ;)
En kvinna som kan laga mat och hålla mig sällskap vore trevligt. Ett plus vore om hon kan tyska, så jag förstår vad jag pratar om då vi åker till Tyskland.
Skicka en kommentar