Dödssynd

Tipsade min bloggis Niinis om fänkålste mot magknip på bäbisar. Det slog mig att efter gårdagens frosseri skulle jag behöva en kopp själv.

Jag är allt för väluppfostrad för att säga nej när någon trugar och trugar. "Ska du inte ha en kaka till" "Nej tack". "Jomen det är väl klart du ska ha en kaka till, en liten bara". "Ja ja ok då.."

Ni kan väl tänka er situationen själva. Tanken är väl god men samtidigt inte. När jag har sagt nej så menar jag nej. Jag vill inte tvingas till, eller övertalas att, äta mer än vad jag orkar. Men det är svårt att säga nej till äldre, de menar bara väl.

Jag måste bli bättre på att säga ifrån för efter stora frosseriet igår så mår jag helt enkelt inte bra. Jag känner mig som frossaren i Monty Pythons film, Meningen med livet. Ni vet ha som sprack efter den sista lilla chokladbiten, och det mina vänner, kan väl knappast vara meningen med livet eller hur?

För mycket och för litet skymmer allt!

Nu ska jag ut i solen en sväng och traska av mig lite.