Ibland blir jag så innerligt trött på att leva detta kappsäcksliv. I synnerhet de veckor där varje kväll består av en aktivitet, som den här veckan. Man jobbar intensivt åker hem bara för att vända i dörren och fara ner till skjutbanan. Tack och lov att jag slutar kl 12.00 idag så jag hinner pyssla lite på min altan. Det är hög tid!
Jag tror vi behöver omprioritera lite i våra liv. Den gode KP och jag. Om inte annat så för en stund.
Suck
3 kommentarer:
Låter som en vettig tanke.
Jo
Då kommer "bror Duktig" och säger...
-JAg vet hur det känns.. men vad skulle vi ta fram för känsla då???
Jo, på våra barn, och hur otroligt BRA dom klarat livet i kappsäck!
MEN jag förstår dig.. det är också känslan at hinna med, komma i fas, bara vara,
BAMSEKRAM till dig.. nu far vi uppåt!!
Mia
Skicka en kommentar