Att inte ha sin mobil är ett stort irritationsmoment för mig. Jag är beroende av mobilen. Alla telefonnummer, kort, min favvismusik attt ha i öronen när jag klipper gräset, min stegräknare och möjlighet att mobilblogga. Allt gör jag från mobilen. Jag erkänner jag är ett handikappat vrak just nu:-) En del tycker att Guuud så skönt då får man vara i fred, ingen kan nå en. Jag håller inte med, jag vill bli nådd. Vill ha de ständiga kärlekssmsen från KP, vill att teensen och lilla tass ska kunna få tag på mig. Vill kunna ringa upp mina vänner oberoende var jag är någonstans. Vill kunna ta ett kort och skicka iväg det hit till bloggen så ni får den del av mitt liv jag vill delge er.
Ta tex min nyputsade jättefina altan. Jag planterade så fina pelargoner i mörk burgundfärg i går, nästan svart. Det blev så stilrent och snyggt och min första tanke var att ta ett kort och skicka in hit. Men pyttsan, no mobil no card! Vanlig kamera?? Nej det ids jag inte, tar för lång tid att leta rätt på ubssladden:-) Nej snabbt ska det gå det är mer min melodi. Jag gillar inte krångel och det här är krångel:-)
Hittade i allafall en gammal sliten sak i hallbyrån som jag laddade upp så nu kan iallafall teensen och KP nå mig. Och jag dom så jag pustar ut litegrann iallafall.
Åtminstone för en stund.
2 kommentarer:
Vad skulle du ha gjort för 25 år sedan?
Ehh nu levde jag för 25 år sen..Jag var tom vuxen för 25 år sen..myndig åtminstone:-) Det gick bra då men inte nu.. jag gillar dagens teknik. almanacka och telefonkiosk var värdelöst:-)
Skicka en kommentar