När dottern var en liten Busa och något gick henne emot lade hon armarna "i kors", blängde på oss under sin pannlugg och meddelade med butter stämma att "jag vill inte ...."
Idag har jag lust att gå in till chefen lägga armarna i kors blänga på honom och buttert säga "jag vill inte jobba". Solen skiner än och det är varmt på kontoret. Det finns en värld utanför som innehåller en massa roliga men även nödvändiga saker som jag hellre vill syssla med. Men i dessa tider är högarna ofrånkomligt stora och det är bara att kavla upp min kortärmade skjorta och ta tag i det hela.
Brödfödan mina vänner, brödfödan.
3 kommentarer:
Jag kan jobba lite åt dig! Här är det lugna gatan. Det enda "stora" inplanerade jobbet är en intervju i Stockholm på onsdag. Men det är just detta som är charmen (?) med att frilansa...
Du är välkommen bitte!!!! Til på köpet har det jobbat någon j-a klåpare här förr sonm gjort så allvarliga fel att jag blir tokig. Jag frågade chefen om personen i fråga varit full på jobbet:-)
Ja tänk om man bara kunde vara som ett barn ibland. "Vill inte" är ju ett jätteskönt uttryck som vi vuxna använder alldeles för lite... vi bakar in allt i bomull o kommer med vita lögner o ursäkter. "Vill inte" bör räcka många gånger. Då blir det inga efteföljande frågor. Det liksom bara är så då :)
Skicka en kommentar