..saknar jag mina barn så mycket att jag har fysikskt ont i magen och känner för att gråta en liten skvätt. Löjligt kanske ni tycker dom har ju bara varit borta en vecka, men för mig är det en evighet bak och en evighet fram. Pratade med dom i telefonen för en stund sen, När dottern säger "Jag saknar dig mamma" gör det än ondare. Hon låter trött och jag vill ta henne i min famn och trösta, stryka henne över ryggen och svagt viska "såja såja" precis som jag gjorde när hon var liten.
Sonen som är av en annan kaliber (han är ju pistolskytt) svara bara glatt "det är bra" när jag säger att jag längtar efter honom. Han är upprymd över Las Vegas, ja det var dom båda för Vegas var tydligen skithäftigt. Bäst hittills på hela resan:-)
Sprudlande berättar sonen om pengarna dom har spelat bort..och en mobil var borttappad.. och häftiga ljusshower och... kul har dom och då blir mamma trots allt lite glad igen :-)
8 kommentarer:
Känns kanske extra mycket för att de är på andra sidan Atlanten kan jag tänka mig..Men vilken härlig resa de får uppleva!
Jo avståndet och tidsskillanden gör ju att det är svårare att ha tät kontakt.. kostar en del för exet.. Hoppas midsommar var bra..såg bild:-)
är väl inte löjligt att sakna sina barn vel`?
Dom sakanr dig med, men tänk vilken resa dom gör,nesta gång åker ju ni på resa *kram* Monica
Förstår det fullständigt! Men vilket äventyr dom är ute på...
Jag känner en hel del separerade par där framförallt många killar verkar tycka att varannan-vecka livet med barn är perfekt. Tror inte jag skulle tycka det och förstår förstås också din längtan :)
Fast de får en fantastisk upplevelse att berätta om för sin mamma hur som helst ...
Lilla gomman!!!
*Tröstekramar* Du får tänka på att dom har det KALASBRA!
Klart dom saknar sin Mammi, lika mycket.
Men du vet ju att dom snart kommer hem igen!
Njut och skicka små sms till dom, men bara att du hoppas dom har det bra.
KRAMEN
Mia i Gävle
Nu har de varit borta en vecka, så nu kan nedräkningen börja.
Varannnanvecka tycker jag är helt ok numera. I början slet jag ont men nu ser jag det positivt, jag har tid för mig själv.- sen har vi ju lite kontakt i stort sett varje dag. Men 16 dagar på andra sidan jorden är tufft.. heöt klart en prövning.. fasst jag inser att jag m¨åste vänja mig.. dom börjar frigöra sig, bli stora. Tack alla för fint stöd
Skicka en kommentar