Söndagsbarn

Tur som en tokig kan man säga att hon har, vackra dottern min.

Men så är hon ett söndagsbarn också.

Förra sommaren när vi vandrade lite i Sälenfjällen och plockade hjortron tappade hon självfallet sin mobil någonstans ute på myren.

Tack och lov hade hon ljudet på, vi gick tillbaka samma väg ihärdigt ringandes och efter 50 m fann vi den. Oskadd och torr.

I går kom hon hem och meddelade att hon tappat sin nya mobil. Den hade trillat ur fickan när hon sprang till sin pappas bil. Först misstänkte hon att den låg kvar i bilen men icke. Hon var däremot tvärsäker på att hon inte tappat den på skolan.

Alltid något tänkte jag, utrustade oss med ficklampor och for ut på landet till hennes pappas hus.

Vi har 20 cm snö här. Hon hade självklart inte sprungit på det som var uppskottat och inte hade hon ljudet på. Hennes far har en stor tomt så sökområdet var inte helt litet. En mobil sjunker rakt ner i snön så hur stora var oddsen?

Men som sagt, det lilla Söndagsbarnet har ju tur som en tokig så rätt som det var såg jag ett ljussken under snön när jag ihärdigt ringde.

Oskadd, inte ens blöt och fungerade perfekt.

Tur för henne annars hade hon fått vara utan.