Lika barn leka bäst?

Lika barn leka bäst heter det ju. Vad tror ni om det?

Fungerar en ralation bäst om man har samma bakgrund, värderingar, livsinställning etc eller är det så att motsatserna kompletterar varandra bäst?

Vi hade en diskussion om ålder i helgen, och jag är benägen att tycka att man fungerar bäst om man är i någorlunda samma ålder. Att spannet sträcker sig runt 5-7 år. Men vad menas då med samma ålder? Är det åldern på pappret eller är det den mentala åldern? Ställer man sig den frågan så komplicerar man det hela ytterligare. Min bästa vän och jag har ett hyfsat åldersspann på pappret men mentalt matchar vi perfekt.

Det kanske skiljer sig åt genom decennierna. När man är 15 kanske man inte kan vara tillsammans med någon som är 15 år äldre och någon som är 15 år yngre är helt uteslutet. Men även när man är i min ålder, 44, blir 15 år en ganska stor gräns. 30 åringen har inte den livserfarenhet jag söker, även om han skulle vara fräsch som en nyponros, och den 60 åriga mannen är redan klar med det jag fortfarande vill göra. Vill man verkligen som 35 åring vara tillsammans med någon som är 20 år? Eller 50 för den delen? När man är 35 går det ju utmärkt att vara tillsammans med någon som är 5-6 år yngre eller äldre men 15-20 år?? Hur fungerar det?

Nu finns ju alltid undantagen som bekräftar regeln och alla relationer är unika så jag tänker inte dra någon över en kam. Kerstin Dellert är väl det levande beviset på att kärlek inte sätter några gränser eller känner några åldrar.

Men för mig och mina närmaste är nog devisen "Lika barn leka bäst" det som bäst stämmer in.

Fin dag alla, om än något kylslagen.