Plötsligt händer det.

På lätt skakiga ben lade jag mig tillrätta i stolen och lät den sammetsögde adonisen undersöka min mun. Rädslan att det skulle göra ont överväldigade mig nästan. Inte ont i munnen, tandläkarskräck har jag inte, men ont i plånboken.

De senaste tre åren har folktandvården grävt djupa hål i min plånbok. Lika djupa som de hål jag brottats med, de lagningar som trillat ur och de två tänder som kraschat så till den milda grad att nya kronor fått sättas in.

Åtskilliga tusenlappar har jag lagt i folktandvårdens kista och min ekonomi har fått sig en allvarligt törn.

Min rädsla var således befogad.

Den sammetsögde med hästsvans letade och letade. Skrapade och tittade på röntgenbilder. Tyst som en mussla var han och spänningen steg.

Plötsligt öppnar han munnen och drar ett djupt andetag. Nu kommer det hinner jag tänka i ren förtvivlan samtidigt som jag ser semestern ryka all världens väg.

"Jag letar och letar men hittar inget, inga hål" hör jag honom säga.

Inga hål mina vänner!

Solen sken in genom fönstret, vädret blev lite vackrare och jag glad som en liten lärka. Plånboken var lyckligast på gatan efter det beskedet den riktigt hoppade runt i handväskan. I år blir det både semester och klädinköp.

Inte nog med det, när den sammetsögde vackre adonisen fick höra talas om mitt pistolskytte blev han såpass intresserad att han kommer anmäla sig till vårens kurs.

En tandläkare kan ju alltid vara bra att ha i klubben.

:-)