Jag läser en blogg om en ung kvinna med cancer. Sabina. Hur jag fann den minns jag inte men den fascinerade för hon skriver lite rättframt. Den här tjejen är ung, kär har två barn och det började med malingt melanom som nu är obotlig och hon har fått massa metastaser i hjärnan. Enligt läkarna kommer det att gå fort.
Hur orkar hon?
Hon vet att hon måste dö och det snart. Hon har suttit med präst och begravningsbyrå och planerat sin egen begravning.
Jag ska ärligen erkänna att jag hade haft panik, skrikit, gapat, bönat och bett. För mig är tanken omöjlig. Jag har inte tid att dö, jag är inte klar med att leva.
Det finns människor därute som varje dag får beskedet att "din tid är snart ute".. Som tvingas acceptera att de från och med nu lever på lånad tid. De flesta accepterar det med lugn och värdighet och jag imponeras. Ja nu förstår ju jag att dom knappast är lugna och värdiga hela tiden. Klart att dom är skräckslagna, arga och chockade men dom accepterar sin situation och ser till att leva för dagen. Här och nu.
Jag har tack o lov ingen svår sjukdom, ingen i min närhet heller. För mig är det en ynnest, en gåva och jag ska från och med nu börja njuta dagen.
Vi vet ju inte hur det ser ut i morgon.
6 kommentarer:
Nej det gör man nog inte, tills man e så sjuk att döden är den enda utvägen..
jag har en kompis som har cancer.
Hon får dödsbesked, blir friskförklarad och så dyker den upp på ett annat ställe i kroppen.
Hon har 3 barn varav den yngsta 15 år och en pappa som skiter i dom...
Att se hennes ångest är bland det vidrigaste jag sett....
Man finner liksom inga ord man undrar bara hur fan är det möjligt.
Kram Majsan
Jag skulle nog reagera som du säger. Att bara sitta vid sidan om som jag gör nu med bror min tar på, så även där vill jag skrika och gråta - för jag vill ha min bror frisk.
Det är dags att ta till vara på varenda dag och tillfälle nu.
Ja, min faster, lever på övertid... Hon är inne idag och får sin "dom".
Hon vill verkligen inte dö, hon har inte tid, säger hon... men jag vet inte hur många gånger hon tänker lura döden...
Jag beundrar henne så oerhört mycket.
Idag tänker jag bara på henne... försöker skicka gott till henne... men det hjälper nog inte.
Miasomärgladförattvarafrisk
Jag ska tänka på din faster jag med idag!!! med all styrka jag har
Jag ska tänka på Ekos bror och Majsans vän med.. massor!
Ja jag är också rädd för att jag skulle reagera med enorm förtvivlan, rädsla och ilska mot det orättvisa livet! Beundrar verkligen de som kan ta ett sånt besked på sådant sätt men har lika stor förståelse för de som inte kan ta det på samma sätt.
Tinas mamma befinner sig ju i ett enormt jobbigt tillstånd med sin cancer där hon tyvärr inte får den stöttning av sjukvården som man hade hoppats. En lång historia som vi ändå inte vill älta i på våra bloggar.
När min pappa gick bort i cancer hade han inte heller så bra upplevelser av vården och jag tycker det är trist att något alla tycker är så djävla viktigt inte fungerar så bra som man önskar även om det vimlar av fantastiska människor inom vården förstås.
Nu när jag haft mina magsmärtor så länge så försöker jag ändå tänka ibland på dem som har det mycket värre och hoppas förstås också att jag själv inte är drabbad av nåt farligt, brrr.
Trist att läsa om de andra här som har närstående som är sjuka!
Skicka en kommentar