Stress

Det är inte lätt att vara liten, på väg att bli stor. Det händer mycket i livet och ibland snurrar det bara runt.

I fredags kom en blek och deppad 15 åring hem. Massa prov hade avklarats under veckan hon hade t o m missat ett. Musikcafét som förvisso var en succé, var trots allt jobbigt. Framåt i tiden ligger stor julkonsert, massa lussetåg samt christmas caroling på stadens torg och gator. Utöver det ska hon sjunga i England med flickkören.

Hon tränar gärna ett par dagar i veckan och vill såklart hänga med sina kompisar.

I februari ska valet till gymnasieskolan göras och innan det ska en mängd information hämtas in.

Det här pallar inte min tjej med.

Hon är stressad redan nu och när hon är det gör hon ingenting och då blir hon än mer stressad av att inget göra. En ond cirkel alltså, i fredagskväll brast det, allt bara kom och tårarna strilade. Helgen har därför varit uppstyrd på så sätt att hon vilat, sovit och slappat utan en massa kompisar och fläng.

I dag startar två veckors PRAO på den gamla barnskolan hemma i byn, ett smart val av henne. Hon behöver vara hemmavid ett tag. Hemma och hämta kraft. Efter lovet v.44 ska vi göra schema. Skolarbetet, och det inbegriper alla musikaktiviteter får gå först. Det måste det göra men jag kommer be skolan om att ta det lite lugnare med skrivningar och liknande när dom lägger in mängder av musikaktiviteter. Dom är också skolarbete och där får skolan se över sin planering.

Resten av tiden får vi se, men ordentliga vilodagar ska läggas in. Jag vill inte ha en liten flicka hemma som är grå i ansiktet av trötthet och stress.

Inte sjutton var jag stressad när jag var tonåring. Var ni det? Var det lugnare på den tiden? Är det mer press på ungdomarna idag? Tuffare villkor både i skolan och på fritiden?

Tyvärr är jag nog benägen att svara ja på dessa frågor så det är inte konstigt att en och annan ballar ur.

Vad tror ni?