Grinig, oförskämd tonåring skapade detta humör

Kommer hem efter en lagom lyckad tävling. Jag skjuter inte dåligt men jag är van att skjuta bättre. Jag håller mitt snitt och straxt däröver även om jag träffar en centimeter utanför figuren på en hel j-a station! Jag stog fel, för snett..:-/ Problemet är att jag skjuter inte lika bra som jag gjorde förra hösten och i början av året, och då börjar jag att tänka.. Att tänka när man skjuter är förenat med livsfara, nej kanske inte så illa då men man tappar flera poäng och det är nog så surt när man tävlar.

Hur som helst så var vi hemma i god tid och möts i dörren av en grinig, hungrig ung man på 16,5 år som gnälligt undrar om det blir någon mat snart! Jag hade inte ens hunnit in genom dörren.

Ursäkta mig unge man du kan väl för sjutton laga dig lite mat själv! Det här mina vänner är ett resultat av att varit bortskänmd och blivit servad en hel vecka hos sin far. Han fråntar dom eget ansvar och genom det så förstör han allt jag byggt upp hos dom den vecka dom varit hos mig. Lata och griniga teens ger jag inte fenm öre för.

Han fortsatte att gnälla över att vi var sena, vi brukar vara hemma klockan 16.00. Alltså, min son tävlar såpass mycket att han vet att vi oftast är klara först kl 16.00 och sällan hemma före 19.00. Nu var vi innanför dörren 16.20 vilket är ovanligt tidigt.

MEN den unge slyngeln hade inte ens orkat att bemöda sig att dra tillbaka klockan så hans mage trodde den var närmre 17.30. Ingen service (läs morsa) hemma och laga egen mat var för jobbigt.

Tror ni jag blev glad? Nej verkligen inte, ungjärpen fick ställa sig och laga mat till syrran och sig själv. Ikväll har vi gått igenom vad som finns i frys och kyl så att dom lagar sig mat under höstlovet. I det här huset finns alltid mat, massor av mat! Men kocken är inte alltid på plats till de små kungligheterna!

Jag trodde jag skulle krevera! Ok att dom var hungriga men att bete sig oförskämt åt det köper jag aldrig, trodde han lärt sig det vid det här laget.

Efter den fadäsen betalade jag räkningar och då sjönk humöret ännu lägre.

Det sjönk så lågt att vi ställt in den planerade Norgetrippen till helgen.

Men trösten kom genom att ju grinigare jag blev desto charmigare blev KP. Inget ont som har något gott med sig i allfall. Lite kärlek piggar ju alltid upp:-) Teensen lugnade även ner sig i takt med att blodsockret steg.

Nu ska jag ... tja däcka kanske