Alla dessa val?

6 november 2007 skrev jag nedanstående inlägg (kursiv stil). Vi stod inför sonens gymnasielval. Nu är det dags igen. Den här gången ska dottern välja och det blir tuffare. Fjunet har på något sätt haft sin framtid utstakad, han vet vad han vill, kan och gillar. Dottern är mer vag, det är inte heller så självklart vad hon är bra på mer än matte och musik förstås. Hon vill arbeta med människor, kanske polis, kanske kurator men hon är inte säker.

En sak är säker, vi kommer få jobba mycket med hennes val, skolor och mässor ska besökas och tid hos SYV beställas. Vi startar i afton med föräldramöte kring valet. I slutändan hoppas jag att det blir bra, att hon blir nöjd och får tre fina gymnasieår.

Vad hon sen blir återstår att se, som sagt jag vet ju inte ens vad jag ska bli när jag blir stor så hur ska då hon veta?

När jag gick i grundskolan för typ 100 år sen (känns det som) och skulle välja till gymnasiet så blev man kallad till SYO hade man höga betyg skulle man gå Hum, Sam Ek eller Natur. Hade man låga betyg skulle man gå något praktiskt.

När jag arbetade som SYV (Ja det bytte namn men hade samma funktion) i början av 90-talet fanns det en hel del program för eleverna att välja mellan och jobbet bestod mycket av att lotsa dom rätt i djungeln av ca 15 program med ungefär 3 inriktningar vardera. För vissa kändes det säkert enormt men det var uthärdligt många val.

Idag finns lika många program, + samma program eller programinriktningar på ett antal friskolor, + en massa specialvarianter inom samma program på de olika gymnasieskolorna och friskolorna + en massa andra specialkonstruktioner..pust Gymnasieskolorna "slåss" om eleverna och erbjuder mängder av varianter och invecklade konstruktioner jag undrar om de klarar av att hålla standarden på allt utbud, är det hållbart i längden? Värre kommer det säkert bli nu när elevunderlagen minskar och regeringen infört s.k frisök. Gudskelov så är sonen ganska tvärsäker i vad han vill göra men tänk på alla ungdomar som inte är det.. Man blir ju helt snurrig i skallen när man försöker sätta sig in i alla valmöjligheter. Tur man är 40 plus.. Trots att jag fortfarande inte bestämt vad jag ska bli när jag blir stor ;-)