Min vän ACA är sjuksyrra tack och lov. Jag är en av många som anser att hon och hennes medsystrar förtjänar bra mycket mer i lön och jag stödjer deras strejk rakt av. Tack vare ACA hade jag en dotter att konfirmera idag. Hon har räddat henens liv en gång.
När Busan var ca 2 år gammal satt vi hemma hos mig och fikade. ACA´s yngsta dotter kom fram till mig med en enkrona i handen som hon hade hittat på golvet. Innan jag hade hunnit stänga handen om kronan hade Busan tagit den, stoppat den i munnen och satt fast den i halsen som ett lock. Det gick på en microsekund. Jag flippade ur totalt och virrade mest runt och skulle ringa ambulans och småslog henne lite på ryggen. ACA, som den lugna välutbildade syrra hon är, fattade galoppen direkt. Hon tog tag i benen på flickan, vände henne upp och ner och skakade till med ett knyck samtidigt som hon sade åt mig på skarpen att slå hårt och "snett" över ryggen. Efter två försök trillade kronan ur, då var Busan blå runt munnen och det rann någon sörja ur henne.
Efter den händelesen så äger ACA en del av min dotter, hon är den andra anledningen till att fjååårtisen lever idag bortsett från oss föräldrar och det är jag henne evigt tacksam för.
7 kommentarer:
Hjääälp va läbbigt! Jag skulle nog också få panik om det hände mig...
Jag menar herregud, om jag ser att en av tjejerna faller från t ex soffan så slår jag händerna för ögonen, skuttar jämfota o skriker AAAAAKTA. Istället för att rusa fram o försöka rädda.
Jag är så korkad. Och harig.
Vissa saker försvinner ur minnet direkt efter de hänt men vissa inte. Den här händelsen har etsat sig fast i mitt minne. Jag minns inte vad det var för dag eller ens vilken årstid det var men händelsen finns där och det kommer väl efter mina barns födslar etc vara det sista som försvinner när jag blir gammal. Vasen jag fick av Busan efteråt är min speciella tulpanvas och den används av och till fortfarande och varje gång tänker jag på den där lilla ungen. Ja, för mig är hon inte mer än en liten busa och jag har svårt att förlika mig med tanken på att hon konfirmerats. De torkade blommorna har dock gått i soporna efter nån flytt.
Usch det där är min mardröm att jag ska råka ut för och sen inte kunna hjälpa på bästa sätt. Bara nu i början av veckan när Max satt gröten i halsen hann man ju få hjärtsnörp men jag kom ihåg att tänka lugnt o sansat och var inställd på att slå i ryggen på det där rekommenderade sättet man fick lära sig på Röda Korset kurs för en tid sen. Såna kurser skulle man gå en gång per år för man glömmer ju tyvärr.
Sen vet man ju aldrig hur man själv kommer hantera ett riktigt skarpt läge.
Vilken tur att hon var där!
Men herregud va skönt att hon var där!!
*kram*ar Monica
Hej hopp, Kpmis!
Du verkar ha haft en mysig helg, med konfirmation och brasa och pangning! Vad skojjigt!
KRAM
Ha en bra vecka nu
Mia
http//:livethosmig.blogg.se
Usch... Jag ryser i ehla kroppen. Min LT har också varit nära döden vid några tillfällen... Men då på grund av sjukdom... Jag känner i hela kroppen rädslan du måste ha känt.
Lilla gumman din... Självklart finns det speciella band mellan dig/ACA/ACA/Busan... Livet är en förunderlig "tillställning!
Pok
Mallalivräddmammabralla
Skicka en kommentar