Schysst morsa minsann:-)

Följande samtal utspelade sig med dottern igår:

Dotter: "Mamma skulle du bli förbannad på mig om jag umgås med några som röker?"

Jag: Ehhh nej

Dottern: Jag skulle ju aldrig röka själv, men M´s mamma blev jättearg på henne för att vi träffat några som rökte. Hon skällde hur mycket som helst och M blev jätteledsen.

Jag: Men varför skällde hon? Hade M rökt?

Dottern: Neej men hon skäller jämt på M. M måste hela tiden vara perfekt, måste ha jättebra betyg och får inte göra någonting. Och N´s mamma är ännu värre, du skulle höra vad hon berättar om henne. Hon är ju jättekonstig, skäller massor hela tiden.

Jag: Jag tror inte på att ha för höga krav, bara ni inte skolkar och gör ert bästa så räcker det långt, ni behöver inte vara perfekta för det är ni ju ändå. Jag tror inte jag skulle skälla ens om du började röka. Vad hjälper det? Är du så korkad får du skylla dig själv. Men jag skulle dra in månadspengen och moromor skulle knappast hjälpa dig med körkortet... men skälla nej det skulle jag inte göra.

Dottern: Ja men jag skulle inte börja..

Jag: Nej det tro inte jag heller. Vad säger du om mig då till dina kompisar?

Dottern. Nej ingenting, det finns inget att säga liksom, du är ju schysst..

Jag: :-)

Då ska ni veta att jag är nog ganska gränssättande och bestämd, men jag skäller sällan på mina barn. Dom har stor frihet under ansvar och missbrukar dom det så får dom helt enkelt vänta på nästa frihet. Jag litar på dom men inte in absurdum, jag är ju inte dum i huvudet. Att skälla på barn hjälper aldrig har jag insett. Men att vara bestämd och sätta gränser redan från början det tror jag på. Då behöver man inte skälla. Skulle min dotter börja röka så skulle det kanappast hjälpa hur mycket jag än skäller. Jag har även förstått på mina teens hur dom och deras kompisar reagerar på skällande föräldrar så det är något jag tänker försöka låta bli. Bättre att föra en dialog med dom och sakta men säkert töja navelsträngen. Då ger det effekt när man höjer rösten.

Ni ska veta det att när dottern inte hade hört av sig på hela dagen igår (Hon sov över hos M) och inte svarade i sin mobil så letade jag rätt på henne och kl 18.00 fick hon komma hem:-) Hon kom och bad om ursäkt att hon inte ringt, hade hon gjort det hade hon fått varit ute längre och det vet hon. Hon vet också att jag blev orolig när hon inte hörde av sig och förstår att min oro ligger i min kärlek till henne. Jag har berättat vad jag är rädd för. Att dom ska bli bortrövade etc.. Örebro är inte en helt ok stad.

Sträng ja men schysst som aldrig skäller..