Den lille syndikalisten ramlade in kl 08.15 i morse. Han är 17 år så det är bara att gilla läget.
Jag visste var han var och vad han gjorde. Natt LAN med ett större gäng.
Men det slog mig. Jag tänjer mer och mer på hans barn/ungdomsgränser. Min mammaoro minskar i takt med att de visar ansvar. Det är lätt att säga ja när de vill göra något. När jag blir orolig ja då förklarar jag och vi har bra diskussioner och kommer till en lösnng.
Det känns sunt och bra. Gummibandet ska töjas och det i en takt både jag och kidsen kan acceptera.
Jag måste ha stått först i kön när Gud delade ut bra teens:-)
1 kommentar:
Mitt eget gummiband tänjs mer och mer ju bättre och längre sonen cyklar själv utan stödhjulen... det är skönt att upptäcka att man faktiskt kan släppa iväg honom en bit på cykelbanan och inse att han faktiskt stannar vid övergångsstället. Men det guppar till en aning i mammahjärtat.
Skicka en kommentar