Uppkäftigt

Straxt ovanför mig finns det skog. Ingen enorm Norrlandsskog där man kan gå i cirklar i flera dagar utan en vanlig, trevlig och lagom Närkeskog.

I den skogen fanns förr ett fält där det alltid växt trattisar. Man kunde gräva trattisar med händerna och få kassarna fulla.

Tror ni inte på f-n att det drog fram skogsmaskiner och andra åbäken som skövlade hela skogen. Nu står det förvisso lite träd kvar och andas krampaktigt men skogen är full av fula, djupa lasthjulsspår och det ligger barr och kvistar precis överallt.

Döden för trattisarna tänker man då.

Men icke.

De här små uppkäftiga svamparna anser tydligen att de var här först. Det är vår skog och här växer vi så mycket vi vill.

Det gör dom också. Med besked.

Det fina vädret gjorde mig sugen på en nypa frisk luft. Förkyld eller inte men har man ingen feber är frisk luft undergörande.

Vi for upp till skogen och gick på ett område inte större än 20x70 m.

Det resulterade att vi inom en timme hade en hel korg full med vackra gråbrungula trattkantareller.

Den svampen gjorde lång näsa, eller tratt, åt alla skoggskövlare den.

My kind of mushroom

:-)