Hur gör man?

Min son har väl aldrig berett mig några bekymmer. Snäll, vänlig och mycket smart. Högsta betyg i alla ämnen och pålitlig på alla de vis.

När han då ringer och ber om att få hänga med ett gäng kompisar samt sin nyfunna kärlek till ena kompisens hem på landet och spela brädspel och sova över är det inte lätt att säga nej.

Det är i stort sett omöjligt.

Vi sa ja. Som ett undantag en måndagkväll.

Däremot har vi infört en policy som innebär att skoldagar sover vi hemma och på helgerna är det mer fritt fram. Frihet under ansvar. Än så länge är han inte myndig och hans far och jag är båda överrens om att skolan ska komma i första hand. Tack o loven är den unge slyngeln helt med på noterna.

Om två år vill han plugga i Japan. För att komma in på Japanprogrammet i Linköping krävs högsta betyg. Vår uppgift är att lotsa honom och stötta honom i hans dröm och det gör vi gladeligen. Därav denna policy.

Om förhållandet med den unga damen med namnet Ska (!!??) fördjupas tar vi nya tag och ruckar på regelverket.

Gräsmattan fick jag dock klippa själv men i anständighetens namn sparade jag några bitar åt honom, de värsta.

De under alla äppelträden.

:-)