Krångel från början till slut

Jag avskyr krångel skyr det som pesten och håller mig undan. Livet ska helst glidas igenom på en räkmacka.

Jag har inget emot förändringar eller att det inträffar oväntade saker jag gillar helt enkelt inte krångel. När befintligheter och självklarheter krånglar. Tidsödande trams.

Jag avskyr tex att glömma handla det jag skulle handla. För att tvingas åka tillbaka till butiken igen. Det är krångel. Jag avskyr även onödigt tjafs när saker kan ske enkelt och lätt, den raka vägen.

Idag har jag haft en krångeldag som irriterar mig gränslöst.

Dubai är inte billigt. Jag sparar i fonder till teensen. Fjunet får ta ut en del av sina, av mig sparade fondpengar, för att vi ska kunna roa oss shejklikt i landet sand. Jag och exmaken har på fondkontot tecknat gemensamt och var för sig. Men jag sparar alltså disponerar jag. Tack o lov krånglar inte exet.

Jag går till banken och fyller i en lapp för att sälja av lite fonder åt sonen. Banken säger att vi tecknar bara gemensamt och exmaken måste följa med. Exmaken arbetar i en annan stad. Jag står på mig och vet att jag kan ta ut pengar själv, det är bara jag som gjort det. Alltid.
Banken envisas.

Vi ringer upp exmaken för att han ska kunna bekräfta det jag hävdar.

Exmaken sitter i möte.

Jag blir irriterad men vet att det står på kontobeviset så jag får återkomma i morgon.

Väl hemma hittar jag inte en enda jävla bankbok. Jag har städat i skåp och lådor under sommaren och lagt alla bankböcker på ett mycket bättre ställe än de legat de senaste 15 åren.

Problemet är att jag inte minns vilket j-a bra ställe det var.

Så nu sitter jag här.

Exmaken har fått skriva en fullmakt så jag kan sälja av lite Fjunfonder. Tack o lov är inte han en grinig jävel men hela grejen andas krångel.

Från början till slut.

I morgon måste jag till banken igen, med fullmakt, och be om nya kontobevis där vi gemensamt och var för sig tecknar dispositionsrätt. Kutym när man har gemensam vårdnad.

Jag kommer känna mig som en idiot.

Inte har jag tid heller.