Att kasta handukar

Jag avskyr handukar. Framför allt avskyr jag blöta oupphängda handdukar därhemma. Ni vet dom där som teensen strör omkring sig.

Jag avskyr även att vara utan handduk. När jag stängt av den varma sköna duschen och kliver ur för att snabbt komma i morgonrocken och torka av det avsvalnande vattnet från min bleka lekamen vill jag inte upptäcka att det inte finns någon handduk.

Var den är? Troligen ligger den halvblöt en trappa upp i huset. Där teensen huserar.

Ni inbillar väl er inte att teensen tar någon hänsyn när det gäller deras mors handduk? Nej de tar första bästa, och inte bara en.

Men mest av allt så avskyr jag att behöva kasta in handduken, att ge upp.

Jag är rädd för att jag tvingas göra det idag.

Förkylningen har vandrat ner i luftrören och ena ögat rinner i takt med att jag nyser.

Jag är inte pigg.