Air France planet som störtat fick mig att minnas den 11 september. Min dåvarande man var på tjänsteresa till Paris, en stad som var hotad. Jag minns hur jag gav honom förhållningsordern att hålla sig undan Eiffeltornet av alla ställen, men i min värld skulle det garanterat bombas av terrorister:-)
På flygplatsen var det kaos, han tog sig knappt hem. Alla kroppsvisiterades in på bara skinnet och hade du ett "mörkt" utseende ja då kom du inte på något plan den dagen i allafall.
Vid ett annat tillfälle kom vi hem från en längre bilsemester i Europa. Vi hade noll koll på läget i världen och sista anhalten var Köpenhamn. Vi tog tunnelbanan in till staden och förundrades över hur mycket personal som fanns, och vad trevliga och hjälpsamma alla var. Tänk att ha så många anställda vid en tunnelbana:-)
Dagen därpå kunde vi läsa i de Danska tidningarna om bombhotet mot Köpenhamn, det var vid samma tillfälle som det small i London. Vi korkade semesterfirare hade inte förstått någonting:-)
Tur det kanske
2 kommentarer:
Ja 11 september har väl de flesta en speciell relation till. Jag var barnvakt till en levnadsglad liten krabat den kvällen, mitt allra första barnbarn, funderade över framtiden. Hade en son på flygskola i Florida (rätt ställe va?) och livs levande talibaner i tonårsrummet hemma i familjen. Intressant kombination och nog var man helt totlat hispig emellanåt. Tills allt lugnade ner sig igen dock.
Har shoppat i London också med syjuntan medan IRA höll till där och skrämde folk med jämna mellanrum. Samtliga svenska damer i mitt sällskap överlevde även detta. Så nu måste jag ju bara tänja ännu mer på gränserna och har hitills överlevt ett och ett halvt år med hjälp av mina vänner Pesh Merga i Irakiska Kurdistan. Aldrig minsta skrajsen här trots minaväl utvecklade talanger att jaga upp mej på mammors vis!
Vad ska man säga Lena, wow:-) En sak är dock säker och det är att det sällan är någon vits att vara rädd.. det blir som det ska i allafall..
Skicka en kommentar