Caiprihina med döden.

Precis när jag hade somnat i natt kom det ett SMS. Vackra dottern meddelade att hon satt på bussen.

Jag älskar henne för det!

Hon tänker två steg längre och skickar ett SMS om att hon är på väg hem, även om hon bor hos sin pappa den här veckan. Hon vet att jag alltid är lite orolig och hon tar hänsyn till det.

Det tyder på en hög grad mognad hos min tjej.

Jag måste ha stått först i kön när Gud delade ut döttrar..

Sen kunde jag förvisso inte somna om och Lemmy var utläst så vad göra?

Jodå en av de tänkta semsterböckerna fick sätta livhanken, eller heter det bokhanken, till.

Caiprihina med döden av Maria Ernestam. Från rad ett fängslade den mig. Den börjar såhär:

"När döden kom in i mitt liv var jag oförberedd och mycket dålig på att säga nej. Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt ingen tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja varför inte åt helvete"

Helvetet, som självklart sköts av en kvinna, en listig kvinna som inte är alltigenom ond.

Boken handlar om döden som får en fristad hos nydumpade Erica, deras samtal genom middagar och fikor sen har det ju självklart en liten skruvad tvist eftersom det är självaste liemannen hon pratar med. Men budskapet går fram, den är lättläst med ett bra språk och jag låg i allfall uppe halva natten.

Skit också, nu måste jag införskaffa fler semesterböcker:-)

Ett kärt nöje mina vänner!