När ödet ser till att det blir som det ska

Tänk så det kan bli när ödet griper in.

När vackra dottern skulle fara hade hon och hennes kompis Em bestämt sig för att sitta i den "häftiga" bussen långt bak. På alla dessa resor har det blivit en lugn buss och en något livligare.

När man är 16 år är det faktiskt viktigt vart man sitter.

Det här var såpass viktigt att vi var nere vid busen mycket tidigare än vi behövde på avresenatten. En halvtimme för tidigt med andan i halsen.

Nåväl, de klev på den utvalda bussen och tog platser men, hör och häpna, blev bortmotade av två andra som var ute i samma ärende:-)

Busan och Em fick således byta buss och inte nog med det de hamnade längst fram i den!

Katastrof!

Hon ringde från Helsingborg på nerresan och trätade som bara hon kan göra. I mitt stilla sinne bad jag en bön att hon skulle få kul ändå trots den taskiga bussplaceringen:-) Man får aldrig byta buss förstår ni. Satt 16 åring sitter!

I dag var hon hemma igen och kvittrade värre än lärkan i min trädgård. Hennes buss hade minsann utvecklats till den häftiga, partajiga och inte nog med det, längst fram där hon och Em satt, ja där huserade ju alla killar. De roliga grabbarna:-)

Alltså hon är ju inte Söndagsbarn för intet min dotter. Hela resan har varit en succé. Hon och Em har hängt med två grabbar från parallellklasser och alla ville byta till deras buss där det sjöngs, hejades och skrattades.

Det var väl en j-a tur att det blev som det blev:-)

Berlin? Sög, muren var bara skit:-)

Prag? Succé, allt var bra t o m maten på Mc Donalds:-)

Sömn?

Tja det tar hon väl igen i helgen eller i ett annat liv.

Livet efter 40 ni vet:-)

PS. Det blev ingen Pavel, det blev en Gustaf eller om det var en Oscar:-)